This Thing We Call Love - Del 21
Tidigare:
- Jag har velat säga, säga det här ett tag nu... började han.
- Jag, jag gillar dig..., längre hann han inte förän dörren slets upp.
- Abby? Är du här?!
Jag kollade på Justin som bestvärat såg på mig.
- Jag är här, Rose! ropade jag.
- Kom! Det är vår låt! hon tog tag i mig och drog iväg mig.
Jag såg ursäktande på Justin där han stod ensam i korridoren.
"Snälla förlåt mig för att jag lät henne dra iväg mig!"
J:"Det är lungt, du behöver inte säga något. Men är du hemma imorgon?"
"Japp, jag är ensam."
J:"Okej, bra. Träffa mig i parken klockan 13.30 imorgon, vid dammen."
"Japp, jag är ensam."
J:"Okej, bra. Träffa mig i parken klockan 13.30 imorgon, vid dammen."
"Okej. Vi ses då!"
Nästa morgon
Jag drog efter andan och satte mig spikrakt upp i sängen. Det var alldeles tyst. Det enda ljudet som hördes var små, lätta dunsar mot fönsterrutan då och då när de små, små regndropparna träffade fönstret. Great, regn första dagen av sommarlovet! Jag suckade tungt och lade ner huvudet på kudden igen. Jag blundade hårt och försökte skaka av mig mardrömmen som fortfarande hängde sig kvar i mitt undermedvetna. Jag slog långsamt upp ögonen igen och vred huvudet så att jag kunde se klockan som stod på mitt nattduksbord. Holy...! Klockan visade siffrorna 12:38, alltså skulle jag vara i parken om knappt en timme! Jag slängde av mig täcket och satte mobilen på laddining innan jag, så fort jag kunde utan att ramla, sprang ner för trappen och in i köket. Kollade stressat igenom kylskåpet. Jag hällde upp yoghurt i en skål och hällde sedan på flingor, lite för mycket. Jag slevade fort i mig yoghurten och lyckades drälla både här och där. Jag torkade fort upp kladdet innan jag kastade mig duschen. Jag chansade på att det var en aning kallare idag och tog därför på mig ett par blå jeans istället för shorts. När jag kom ner i hallen satt Emilio och väntade på dörrmattan.
- Har du inte vairt ute idag? frågade jag även fast han självklart inte skulle svara.
Jag drog på mig skinnjackan över min grå t-shirt.
Jag bestämde mig för att ta med honom och hakade fast kopplet i hans halsaband.
*
Nu gick jag på den breda gången som gick genom parken med Emilio vid min sida. Vädret fick en att känna sig deprimerad, det grå ljuset och dimman som låg över staden fastän det var mitt på dagen. En bit fram, vid bänken intill dammen såg jag en kille vanka av och ann. Jag satte mig ner på huk bredvid Emilio.
- När jag säger gå så springer du fram till killen där, okej? viskade jag i hans öra med ett flin på läpparna.
- Gå! sa jag, knäppte loss kopplet och viftade med ena handen för honom att springa.
Emilio kollade på mig,
Emilio kollade på mig,
- Gå! Spring! skrattade jag och puttade på honom.
Han började springa i full fart, mot Justin. Jag såg léende på när Justin förvånat kollade upp på hunden som kom springandes emot honom. Emilio hoppade genast på Justin som försiktigt klappade honom. Justin satte sig på huk bredvid honom och höll fast honom i halsbandet. Han sa något innan han kollade sig omkring. När han såg mig sken han upp en aning. Jag vinkade och log medans jag började gå emot honom. Justin släppte Emilio som genast sprang tillbaka till mig. Han ställde sig upp och log mot mig. Som vanligt drog han in mig i hans varma famn,
Sorry för bildlöst kapitel men jag måste gå nu och skolan börjar imorgon så jag kände att jag var tvungen att uppdatera nu. Uppdateringen kommer nog bli ännu sämre nu :/ Men jag ska försöka skriva i förväg så långt jag kan när jag har tid! :) Kommentera för kapitel 22!
BieberLove ♥
- Hej, mumlade han i mitt hår.
- Så det här är Emilio? frågade han när han släppte mig och klappade Emilio över huvudet.
- Japp, det här är mitt lilla busfrö, flinade jag.
Justin kollade upp mot himlen.
- Ser ut att börja regna snart, sa han.
Han vände sig om,
- Kom, sa han och började sakta gå längs med gången.
Jag tänkte precis fråga vad han hade velat säga igår när ett högt muller hördes ovanför våra huvuden. Åskan var som en startsignal, regnet började ösa ner och fler öronbesövande muller hördes. Emilio trampade nervöst bredvid mig.
- Kom, jag har min bil där uppe på parkeringen! skrek Justin.
Han började springa över den våta gräsmattan med mig och Emilio hack i häl.
När vi nådde bilen öppnade han fort bakluckan.
- Hopp in, uppmanade jag Emilio och han lydde.
Justin smällde igen bakluckan och vi sprang mot varsin bildörr. Genomblöta hoppade vi in i framsätet och smällde lättat igen bildörrarna.
Där satt vi igen, tysta i Justins bil. Jag fällde ner solskyddet och precis som jag hade trott så satt det en spegel på insidan. Mitt hår var stripigt och blött och mascaran hade lämnat mörka spår efter sig under mina ögon. Jag började skratta åt mig själv. Justin såg undrande på mig.
- Se så jag ser ut! skrattade jag och kollade ner på mig själv. Min tröja låg klistrad mot kroppen och mina jeans satt obehagligt tight. Justin kollade spå sig själv i backspegeln och stämmde sedan in i mitt skratt. Han fångade min blick och vi blev genast tysta. Han svalde och vände bort huvudet för att i några sekunder titta ut på ovädret innan han allvarligt såg tillbaka på mig.
- Abby?
- Ja, Justin?
- Ja, Justin?
- Vad jag försökte säga igår var att..., han drog ett djupt andetag. Jag gillar dig, mer än som en vän, sa han snabbt och andades ut, lättad över att ha fått det sagt.
Jag stirrade på Justin som otåligt väntade på min reaktion. Fjärilarna i min mage fladdrade som aldrig förr. Jag kunde inte hjälpa det; jag sken upp i ett stort léende.
- Jag gillar dig också, Justin. Mer än som en vän.
Han skrattade till, lättat. Han började långsamt luta sig närmre.
Sorry för bildlöst kapitel men jag måste gå nu och skolan börjar imorgon så jag kände att jag var tvungen att uppdatera nu. Uppdateringen kommer nog bli ännu sämre nu :/ Men jag ska försöka skriva i förväg så långt jag kan när jag har tid! :) Kommentera för kapitel 22!
BieberLove ♥
Writing in progress
Skriver på kapppp 21 just nu, men måste stänga av datorn, så jag tänker skriva klart detta långa kapitel på mobilen inatt och fixa bilder imorgon på datan så får ni det så fort det är klart ;)
This Thing We Call Love - Del 20
Tidigare:
Justin skrockade lågt och kollade på en bild av honom själv tillsammans med hans morfar.
Justin skrockade lågt och kollade på en bild av honom själv tillsammans med hans morfar.
- Min morfar är inte bara min morfar, han är min bästa vän, sa Justin och log snett. Ibland är det riktigt svårt att vara ifrån honom så länge... sa han och jag kunde se hur hans ögon vattnades lite.
- Aw, kom här, sa jag och sträkte ut armarna mot honom.
Han klev in i min famn och kramade om mig hårt. Så stod vi för ett tag. Tysta.
Jag stod framför spegeln och inspekterade mig själv från topp till tå. Jag nickade nöjt och knäppte den sista knappen på skjortan. Nu var jag redo för skolavslutningen. Knack, knack. Jag vände mig om för att se Kenny stå i dörröppningen.
- Hey man! sa jag och tog tag i hans hand för att göra vår speciella "handshake".
- Längesen jag såg dig, sa jag och kramade om honom.
- Skönt att se dig igen, bud! sa Kenny och log brett.
Kenny var min livvakt. Jag brukade inte ha honom med när jag var hemma i Stratford, men han var alltid nära om något skulle hända. Ikväll skulle det vara fullt med folk på skolan som inte var elever, därför behövde jag honom.
- Redo att åka? frågade Kenny.
- Yeah man, sa jag och flinade.
Så vi gick tillsammans ut till bilen, jag, Kenny, mamma, mormor och morfar.
*
Jag rättade till klänningen och såg mig sedan i spegeln. Jag hade på mig den tunna klänningen jag köpt för några veckor sedan när jag shoppade med tjejerna. Mitt hår hade jag först satt upp i en låg hästsvans på vänstra sidan av huvudet och sedan lockat topparna. Jag hade sminkat mig i naturliga och ljusa färger med ljus ögonskugga och läppstift, puder och mascara.
Jag log lite och plockade upp mina skor ur kartongen de legat i. Jag tog på mig dem och blev genast flera centimeter längre. Jag gick fram till dörren, stack ut huvudet och ropade,
- Är ni klara?
Mumlanden hördes innan mamma stack ut huvudet från deras rum och svarade,
- Alldeles strax gumman!
Jag gick ner i hallen och satte mig där och väntade. Snart kom Rachel ner i en söt, blommig klänning och hennes bruna hår hon fått efter pappa var lockat i små lockar.
- Vad fin du är! utbrast jag léende.
Hennes lilla léende blev större och hennes ögon glittrade.
Hennes lilla léende blev större och hennes ögon glittrade.
- Åh, så fina ni är! sa pappa och kollade på oss med kärlek i blicken.
Mamma slöt upp vida hans sida och han lade armen om hennes axlar.
- Ja, tänk vilka fina barn vi har! sa mamma och kollade upp på pappa.
Pappa böjde ner huvudet för att kyssa henne. Jag himlade med ögonen och öppnade dörren.
*
Jag trummade med fingrarna på insidan av bildörren och kollade ut genom fönstret. När Kenny svängde in på skolområdet började det genast blixtra utanför bilfönstren. Det här hade jag verligen inte saknat.
Kenny stannade bilen på en ledig parkeringsplats, jag klistrade på ett léende och klev ur bilen.
Kenny slöt snabbt upp vid min sida och snart var mamma och mina morföräldrar också ute på parkeringen. Jag svarade på några frågor medans vi gick mot skolentrén. Kenny knackade på rutan på dörren och snart var en lärare framme för att öppna. Han ledde oss igenom de folktomma, tysta korridorerna. Morfar lade armen om mina axlar och jag log mot honom.
- Det känns som att det var åratal sedan jag senast var på en av dina skolavslutningar. Du har kommit så långt på de här dryga tre åren, jag är stolt över dig killen, sade han stolt och log.
Jag kunde se att han blev sådär rörd som nog stora delar av världen sett på tv. Han var verkligen stolt över mig och han var inte rädd för att visa hur han kände; han var inte rädd för att dela en tår med resten av världen. Han är en riktigt stark och modig man, och jag såg verkligen upp till honom.
Läraren öppnade en dörr som ledde ut till skolgården. Mamma tackade honom och vi klev ut i solen igen.
Snart bröt skrik ut och blickar vändes mot mig. Jag log och sträckte upp handen i en hälsning. Tjejer kom snart fram och bad om autografer. En manlig lärare kom snart och drog iväg med oss. Han bad mamma, mormor, morfar och Kenny stanna bland resten av föräldrarna och syskonen som inte gick på skolan.
- Nej, jag håller mig till honom, sa Kenny och skakade på huvudet. Jag är hans livvakt.
Läraren nickade och visade vägen till gräsplätten där resten av min klass stod.
- Jag står alldeles där borta, sa Kenny och pekade mot en ek.
- Sure, jag står med Chaz och Ryan, sa jag.
- The King has arrived! flinade jag bakom deras ryggar och de vände sig om .
- Zup? sa Ryan, tog tag i min uppsträckta hand och drog mig mot honom för en vänskaplig kram.
- Kungen kom för länge sen, sa Chaz och visade med en svepande gest att han syftade på sig själv.
Rektorn harklade sig i microfonen där han stod uppe på scenen. Det blev tyst på skolgården och rektorn började tala om skolan och dess undervisning.
Efter att ha lyssnat på rektorns långa tal en stund vände jag mig om och kollade mig uttråkat omkring.
Jag log när jag mötte Abby's gröna ögon. Hon vinkade med fingrarna och jag höjde leende handen. Vi släppte inte varann med blicken för än applåder oväntat bröt ut runt omkring mig och jag riktiade min uppmärksamhet mot scenen igen.
*
Mamma och pappa och Rach hade åkt efter att mamma hade dragit hela sitt föredrag 'Ring om det är något så hämtar vi dig direkt!'
Nu stegade jag tillsammans med Nathalia och Rose in i festlokalen a.k.a. vår skolas gymnastiksal. Fast man märkte nästan inte att det var en gymnastiksal; rummet var prytt och pyntat i skolans färger och ljuset var dunkelt.
Dessutom fanns nu på ena kortsidan en scen och musiken dunkade ut ur högtalarna. Salen var rätt proppad med folk. Någon tog tag i mina axlar bakifrån och hoppade fram bredvid mig. Jag vände på huvudet,
- Hej Justin! utbrast jag och kramade om honom.
- Vad fin du är, mumlade han i mitt öra.
- Du också, log jag och släppte honom.
- Abby, kom! ropade Nathalia och drog mig i armen.
- Ses, sa jag och hand nickade mot mig.
*
~ Justin's Perspektiv ~
Jag stod tillsammans med Ryan, Chaz, Mitch och flera av mina gamla vänner från Stratford. De snackade på om allt mellan himmel och jord. Då och då kastade jag diskreta blickar mot Abby som stod en bit bort och pratade med en lång, blond kille. Jag måste prata med henen sen, berätta allt, berätta hur jag känner...
- Eller hur Justin?
- Öh, va? frågade jag.
Chaz suckade och himlade med ögonen.
- Han har blivit sådär, frånvarande, de senaste veckorna, sa han.
- Han har väl en tjej på gång, sa Mitch och puttade till mig.
- Ehm, jag är snart tillbaka, sa jag och kollade mig över axeln.
Killarna o:ade och jag vinkade avfärdande med handen bakom mig.
~ Abby's Perspektiv ~
Jag stod och småpratade med Kellan när någon knackade mig på axeln.
- Får jag lov? flinade Justin och blinkade.
Jag sneglade på Kellan, han log bara och lämnade oss sedan ifred.
- Självklart Bieber, log jag.
En pinsam tystnad uppstod och rörde oss försiktigt till musiken.
- Vi sänker tempot, sa DJ:n i högtalarna.
En lungare låt fyllde rummet. Justin sträkte ut handen och log snett, jag tog den och han drog mig intill sig.
Han lade tvekande sina händer på min midja och jag lade mina på hans axlar. Jag vilade mitt huvud mot hans axel och han lade hakan mot det.
- Abby, får jag prata med dig? sa Justin snart.
Jag kollade upp på honom,
- Javisst.
Han tog tag i min hand och drog mig mot dörren som ledde till korridoren med omklädningsrummen. Här inne var ljudnivån lägre och bara några få personer passerade då och då.
Jag ställde mig med ryggen mot väggen och Justin kliade sig i nacken.
- Okay, here we go, mumlade han och slog upp blicken från golvet.
- Jag har velat säga, säga det här ett tag nu... började han.
- Jag, jag gillar dig..., längre hann han inte förän dörren slets upp.
- Abby? Är du här?!
Jag kollade på Justin som bestvärat såg på mig.
- Jag är här, Rose! ropade jag.
- Kom! Det är vår låt! hon tog tag i mig och drog iväg mig.
Jag såg ursäktande på Justin där han stod ensam i korridoren.
Skrev det sista på mobilen så det är därför mellanrummet mellan talestrecken och meningarna är betydligt mindre. Btw, har glömt att berätta men Natali kom för två veckor sen, yay! :D så det är ett av skjälen (stav?) till den dåliga uppdateringen. Puss!
Skrev det sista på mobilen så det är därför mellanrummet mellan talestrecken och meningarna är betydligt mindre. Btw, har glömt att berätta men Natali kom för två veckor sen, yay! :D så det är ett av skjälen (stav?) till den dåliga uppdateringen. Puss!
Skriva!
Nu ska jag skrivaaaa! Så ni får snart kapitel 20!
Dåligt samvete...
Förlåt! Jag har jätte dåligt samvete för den dåliga upp dateringen! Men ska skriva klart hela kapitel 20 inatt om jag inte blir för trött! Pussss!
Kommentarer...
Vart har alla kommentarer tagit vägen? :(
Vi hade ju typ alltid 7+ men nu har vi inte ens fått 4?
om ni kommenterar nu så lovar jag att skriva klart kapitel 20 så fort som möjligt!
Ska bort hela dagen imorgon, men jag skriver så fort jag har tid :)
Så kom igen och kommentera nu ;)
This Thing We Call Love - Del 19
Tidigare:
J:"Hejsan min sköna, haha. Vill du hitta på något med mig imorgon efter skolan?"
"Gärna!"
J:"Bra... så jag skjutsar dig efter skolan imorgon också då."
"Visst, visst. Men då får du skjutsa mig till skolan på torsdag också... ;)"
J:"Bra... så jag skjutsar dig efter skolan imorgon också då."
"Visst, visst. Men då får du skjutsa mig till skolan på torsdag också... ;)"
J:"Sure ;)"
Jag kollade på klockan. Den var snart tolv, så jag gick för att borsta tänderna, bytte om och kröp sedan ner under det varma täcket.
Det irriterande, högljudda pipandet väckte mig som vanligt. Jag sträckte mig mot nattduksbordet och lät min hand falla ner på "stäng av knappen". Så låg jag ett tag innan jag kände att jag var tvungen att gå upp. Jag hoppade genast in i duschen det varma vattnet fick mig att piggna till ordentligt. Jag tassade in i mitt rum igen och klädde på mig. Därefter gick först in till Rachel och väckte henne innan jag gick ner för att äta en liten frukost bestående av en smörgås och ett glas juice. Efter frukosten insåg jag att jag hade rätt mycket tid på mig innan jag var tvungen att bege mig mot skolan så jag gick upp på mitt rum och fönade håret. Jag försökte sminka över rivsåren så gott som det gick, men man kunde fortfarande skymta tre smala, utbuktande, röda streck. När jag var klar med det hade jag fortfarande tid över och bestämde mig för att locka håret.Min mobil vibrerade i min ficka och jag tog snabbt upp den.
J:"Kommer om två minuter!"
"Okej! Jag väntar ute på gatan!"
Jag gick ner, tog fram kartongen med mina nya blommiga klackar och satte försiktigt i fötterna.
Jag öppnade ytterdörren och ropade,
- Jag går nu! Hejdå! sen stängde jag dörren och vandrade vingligt ner för grusgången och ut på trotoaren.
Det var inte första gången jag använde högklackat, men den smala klacken sjönk ner mellan de små stenarna vilket gjorde det svårt att gå.
Jag lutade mig mot stenmuren och väntade på att min skjuts skulle komma. Den svarta Range Rover'n rullade snart upp framför mig och jag gick fram till den och öppnade dörren. Jag hoppade in i framsätet bredvid Justin, smällde igen dörren och kollade sen vagt léende på Justin. Han log stort tillbaka och busvisslade.
Jag skrattade hjärtligt och skakade på huvudet.
- Så vart drar vi efter skolan? frågade Justin efter någon minuts tystnad.
- Ja... Det är frågan, men vi kan väl i alla fall undvika att åka hem till mig? sa jag och bet mig i läppen.
- Visst, men, eh, jag ska bo med mamma ett tag nu... Tänkte bara att du ville veta, sa han.
- Men då kan vi väl åka dit? Snälla! Jag skulle gärna vilja träffa din mamma! sa jag entusiastiskt och Justin sneglade på mig.
- What ever you want, sa han, ryckte på axlarna och skrattade åt min entusiasm.
Vi rullade snart in på skolparkeringen och vi båda klev ur bilen. Justin låste bilen och lade ner nyckeln i fickan.
Folks uppmärksamhet drog till oss och de undrade säkert om det var något på gång mellan oss eftersom jag fick skjuts till skolan av självaste Justin Bieber.
Under lunchen fick jag utav Nathalia reda på att jag låg högt på listan av populära samtalsämnen.
- Typ hela skolan har fått reda om din och Ashleys lilla konflikt igår på träningen, sa hon när hon satte sig bredvid Justin, snett emot dig.
Sen kollade hon ner på Justins specialmat.
- Lyckos dig, du slipper skolmaten, muttrade hon.
Jag himlade med ögonen och stack gaffeln genom en bit sallad. Såklart skulle alla fått reda på det inom 24 timmar; cheerleaderteamet innehöll några av skolans största skvallerbyttor.
Någon knackade mig på axeln och jag kollade upp på den blonda tjejen som hade blivit helt till sig av Justin när han intog matsalen hans första skoldag här. Hon log mot mig.
- Är du och Justin tillsammans? frågade hon och jag spärrade förvånat upp ögonen.
Justin satte i halsen av förvåning och hostade till på andra sidan bordet. Min blick föll på honom och han kollade förvånat upp på mig men fortsatte sedan hosta i en servett.
- Eh... Nej, vi är bara vänner... Hurså? frågade jag tveksamt.
- Åh, okej, jag hörde bara att du åkte med honom till skolan idag, sa hon ryckte på axlarna.
- Ja.. Vi är inte tillsammans i alla fall, sa jag och kliade mig på armen.
Tjejen nickade lite och gick sedan därifrån.
- Great, nu kommer snart jag och Justin vara de mest omtalade personerna här på skolan, suckade jag.
- Hah, jag är van, skrattade Justin. Jag ligger nog på listan över några av de mest omtalade i världen.
Under dagen verkade rycktet bli större och jag blev flera gånger utfrågad om det. Nu satt jag på historielektionen och levde nog mer i framtiden än i dåtiden. Jag tänkte mest på vad jag och Justin skulle göra när det ringde ut från den här lektionen. Jag sneglade på klockan var femte minut som att det skulle få tiden att gå fortare. Snart ringde det äntligen ut och jag gick mot mitt skåp för att hämta min väska.
Utanför skolbyggnaden stod Justin och väntade med bilen som bestämt. Jag hoppade snabbt in och han började köra mot vår slutdestination.
- Vi bor hos min mormor och morfar... Eftersom vi är borta större delen av året och ja... sa han och kliade sig i bakhuvudet innan han lade tillbaka handen på den svarta skinnratten.
Jag nickade och kollade ut genom fönstret. Vi körde genom ett kvarter med medelstora tegelhus och han körde snart in på en uppfart där det redan stod en annan bil.
Justin var snabbt ute ur bilen och framme vid trappen där han kramade om en kraftig man som jag antog var hans morfar. Jag knäppte av mig bältet och klev ur bilen. När dörren smälldes igen och jag gick runt bilen föll hans uppmärksamhet på mig och jag stack ner händerna i bakfickorna på mina byxor.
- Och vem är denna unga dam? frågade Justins morfar med ett léende när jag kom fram till dem.
- Morfar, det här är min vän Abby, Abby, det här är min morfar Bruce Dale, presenterade Justin.
- Trevligt att träffa dig Abby! log Bruce och sträckte fram sin stora hand.
Jag tog den och skakade den långsamt,
- Trevligt att träffa dig Mr. Dale, sa jag artigt
- Snälla, kalla mig Bruce, skrockade han och jag nickade.
Justin trängde sig förbi sin morfar och in i huset.
- Hej, Justin gubben, hörde jag en kvinnoröst säga.
En kort brunhårig kvinna kramade om honom och pussade honom på kinden.
Justin kramade tillbaka och kramade sen den andra äldre kvinnan som stod bredvid. Det måste vara hans mamma och mormor.
- Mamma, mormor, det här är min vän Abby, Abby det här är min mamma Patricia Mallette och min mormor Diane Dale, sa han och pekade.
De log stort och varmt mot mig och jag log tillbaka, lite generat.
- Kalla mig Pattie, sa hans mamma och skakade min hand.
- Kom, sa Justin, tog mig i handen och drog med mig in i huset.
- Det här är mitt rum, sa han och skrattade lite.
Jag klev försiktigt in och kollade runt i rummet. Det var inte så stort, väggarna var hälften vita och hälften blå med Toronto Mapel Leafs på.
- Vad gulligt! fnissade jag.
- Jag har haft det sedan jag var liten, sa han och log.
Sen tog han tag i mig och visade mig resten av huset. Tillslut satt vi i soffan i deras mysiga vardagsrum. Ett par bilder ovanför den öppna spisen fångade min uppmärksamhet och jag gick nyfiket fram för att kolla på dem.
Det var bilder på en liten pojke,
- Är det här du? frågade jag leende och höll upp en foto mot Justin.
- Japp, sa han och var snabbt framme bredvid mig.
Jag beudrade bilderna, det var bilder på Justin och Justin tillsammans med sin morfar, mormor och mamma.
- Gud så söt! sa jag när jag fick syn på en bild av en liten Justin som kramade en nallebjörn.
Justin skrockade lågt och kollade på en bild av honom själv tillsammans med hans morfar.
- Min morfar är inte bara min morfar, han är min bästa vän, sa Justin och log snett. Ibland är det riktigt svårt att vara ifrån honom så länge... sa han och jag kunde se hur hans ögon tårades lite.
- Aw, kom här, sa jag och sträckte ut armarna mot honom.
Snart blir det mer kärlek! Jag lovar! :]
Han klev in i min famn och kramade om mig hårt. Så stod vi för ett tag. Tysta.
Snart blir det mer kärlek! Jag lovar! :]
Ni får nog snart ett kapitel till ;)
BieberLove
This Thing We Call Love - Del 18
Tidigare:
- Vi ses, sa han och jag öppnade långsamt bildörren och klev ur.
- Vi ses, sa jag och log lite innan jag smällde igen dörren och den tonade rutan skymde hans ansikte. Han stod kvar när jag öppnade och stängde grinden, han stod kvar när jag gick upp för grusgången som ledde mot dörren. Jag låste upp, öppnade den och vände mig om och vinkade. Jag visste inte om han kunde se det, om han ens kollade på mig, men jag chansade.
~ Justins Perspektiv ~
Jag stannade bilen utanför hennes hus och stängde av motorn. Vi bara satt där under tystnad. Det var skönt att det för en gångs skull faktiskt var tyst. Jag vred blicken mot henne och den fastnade på hennes ansikte. Hon vände sakta huvudet mot mig, fortfarande helt ljudlöst. Jag lutade mig mot henne och hon stannade till. Jag smekte försiktigt de tre röda strecken som Ashley hade gett henne på kinden.
- Hoppas det blir bättre snart, så att jag får se ditt fina leende, sa jag och log.
Hon rodnade och kollade léende ner i sitt knä.
Hon började röra sig och öppnade långsamt bildörren.
- Vi ses, sa jag.
- Vi ses, sa hon innan hon smällde igen dörren.
Jag stod kvar på gatan och kollade på henne medans hon med fjäderlätta steg gick upp till huset och låste upp dörren. Innan hon stängde den vinkade hon lite osäkert, jag vinkade tillbaka, fast jag visste att hon inte kunde se mig.
När hon stängde dörren startade jag motorn och kastade en sista blick emot huset innan jag långsamt gjorde en U-sväng och körde mot skolan igen. When U smile, I smile tänkte jag och gjorde just det; log.
~Abbys Perspektiv~
Jag stängde försiktigt ytterdörren för att sedan luta mig mot den. Jag tog mig för kinden; den elektriska känslan efter hans fjäderlätta beröring låg fortfarande kvar. Jag hörde ett krafsande ljud och Emilio kom lunkande ut ur vardagsrummet. Jag sjönk ner på golvet - fortfarande med ryggen mot dörren - och Emilio satte sig bredvid. Han lade sitt huvud i mitt knä och jag klappade det långsamt.
Efter att ha suttit på dörrmattan ett tag ställde jag mig långsamt upp och låste dörren. Jag gick in i vardagsrummet och skönk ner i den mjuka soffan. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och satte på tv:n. Sen satt jag där, tillbakalutad och kollade på "The Hills"-maraton i säkert någon timme.
Varje gång Heidi syntes på tvskärmen tänkte jag på vad Justin hade sagt till mig när vi hade varit hemma hos honom. 'Du liknar Heidi Montag på något sätt'.
Låset i ytterdörren lät och Rachel klev in i hallen.
- Hej, ropade hon.
- Hej, mumlade jag tillbaka.
Hon tog av sig skorna och vandrade in i vardagsrummet. Hon var precis på väg att dunsa ner bredvid mig i soffan när hon stannade upp.
- Vad har hänt med ditt ansikte? frågade hon ängsligt och pekade.
Jag drog handen över kinden,
- En tjej råkade riva mig, sa jag och ryckte på axlarna.
- Öh, okej... och varför är ditt hår så ruffsigt?
- Va? Åh nej! kved jag och reste mig fort upp ur soffan.
Rachel kastade sig genast över fjärrkontrollen och bytte kanal. Jag sprang upp på mitt rum och kollade mig i spegeln. Japp, det hade jag inte alls tänkt på; mitt hår såg ut som ett riktigt fågelbo. Och jag hade suttit med Justin i typ tio minuter utan att ha en tanke på hur jag såg ut. Det här skulle bli jobbigt att kamma ut.
Efter ungefär en halvtimme satt jag med tårar i ögonen och en stor hårboll på sminkbordet. Jag drog borsten genom den sista tovan och suckade sen tungt. Jag drog handen genom håret och det lossnade ännu mer, om det skulle fortsätta såhär skulle jag snart vara flintskallig!
Klockan fyra kom pappa hem.
- Abby, kan du komma ner? ropade han.
När jag klev in i köket vände han sig om och hans ögon vidgades.
- Men, vad har du gjort på kinden, Abby? frågade han oroligt.
Han gick snabbt fram till mig och tänkte stryka mig över min röda kind men jag tog tag i hans hand och sänkte den.
- En tjej råkade riva mig idag i skolan, ingen big deal, sa jag nonchalant och ryckte på axlarna.
- Har du gjort rent det? fårgade han och jag förklarade att Rose och Nathalia hade tagit med mig till skolsystern. Snart kom mamma och började laga middag.
- Kom ner och ät! ropade hon.
När jag satte mig vid matbordet var det hennes tur att fråga vad som hade hänt och jag drog samma ramsa för henne.
Mamma och pappa satt och lysstnade på Rachel som berättade om sin dag i skolan när hemtelefonen ringde. Mamma torkade sig om munnen och reste sig från köksstolen för att svara. När hon kom tillbaka in i köket kollade hon bestämt på mig och jag kollade oförstående tillbaka på henne.
- Hon råkade inte riva dig va? frågade hon men armarna i kors över bröstet och skakade på huvudet.
- Hon råkade inte riva dig va? frågade hon men armarna i kors över bröstet och skakade på huvudet.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag skakade bara på huvudet.
- Rektorn ville ta ett snack med oss, så vi bestämde att vi skulle komma till skolan på torsdag eftermiddag.
- Men vad då...? På skoltid? frågade jag.
- Ja, på skoltid.
- Okej, suckade jag bara och gick för att lämna tallriken på diskbänken
Det här skulle vara första gången jag blev kallad till rektorn för att jag hade gjort ett fanskap.
Jag slängde mig på sängen och tog fram min mobil.
"Jag, mamma och pappa ska till rektorn på torsdag -_-", skickade jag iväg till Nathalia och Rose.
Jag suckade tungt och stirrade upp det vita trätaket.
N:"Ajdå... För bråket?" R:"Om du dör, och jag kommer till din begravning... Kan jag få alla dina filmer då?"
"Yep...", skickade jag till Nathalia. "Ha-ha, jättekul Rose... Jag tror nog chansen är rätt så stor att jag överlever. Men! Om jag inte skulle göra det... Skulle du endå inte få dom, jag skulle ta med mig dom till himlen. Vad ska jag annars göra där uppe liksom?"
N:"Lycka till!"
"Tack!"
R:"Gud så dum du är! Så dum som du är kommer du nog hamna i helvetet och där kommer du nog ha fullt upp med att hålla dig vid liv...!"
"Ööh... Hallå? Om jag hamnar i helvetet är jag ju död... Så det är ju ingen vits med att hålla mig vid liv då...? Hur tänkte du där...? Åh, just det... Inte alls!"
R:"Tack, du är en mycket snäll vän!"
"Det är väl det man har vänner till? ;)
Jag måste ha slumrat till där jag låg på sängen för jag vaknade till av att min mobil vibrerade på min mage. Jag tog upp den och kisade mot den starkt lysande skärmen.
"Justin Bieber
Inte så värst långt kapiel, menmen :)
Kommentera för kapitel 19!
BieberLove ♥
Text Message"
J:"Hejsan min sköna, haha. Vill du hitta på något med mig imorgon efter skolan?"
"Gärna!"
J:"Bra... så jag skjutsar dig efter skolan imorgon också då."
"Visst, visst. Men då får du skjutsa mig till skolan på torsdag också... ;)"
J:"Bra... så jag skjutsar dig efter skolan imorgon också då."
"Visst, visst. Men då får du skjutsa mig till skolan på torsdag också... ;)"
J:"Sure ;)"
Jag kollade på klockan. Den var snart tolv, så jag gick för att borsta tänderna, bytte om och kröp sedan ner under det varma täcket.
Inte så värst långt kapiel, menmen :)
Kommentera för kapitel 19!
BieberLove ♥
Btw, tack för alla fina kommentarer, man blir verkligen glad och vill bara skriva ännu mer!
This Thing We Call Love - Del 17
Tidigare:
- Hah! Ursäkta?! För det första så är det han som håller på med mig! För det andra så är han inte din kille, det ni hade tog slut för typ... Få se... Ett halvår sedan?! För det tredje så är det väl inte mitt fel om han gillar mig mer än dig? För det är det ganska tydligt att han gör... sa jag spydigt och vände mig om för att gå men hon tog ta i min axel och jag vände mig om. Mot mig kom en hand farande, jag höll fort upp en hand för att skydda mig men jag var för lånsam. Handflatan träffade mig rakt på kinden...
Jag drog efter andan och kände en stickande smärta i kinden. Det där var droppen. Jag gick fram till Ashley och gav henne vad hon förtjänade. Jag höjde handen och gav henne en hård örfil. Hon höll sig för kinden innan hon hoppade på mig. Av ren reflex skickade jag en fet höger rakt i ansiktet på henne och hon skrek till. Hennes kropp koliderade med min och jag föll hårt i golvet. Min rygg stötte i det hårda golvet och jag kippade efter luft. Hon började dra i mitt hår. Jag viftade med händerna och skrek. Jag fick tag i lite av hennes hår och drog, hårt. Hon skrek till och borrade in sina naglar i mitt ansikte medans hon tog tag i mitt hår med sin andra hand. Jag hörde en del killar garva och ropa: Catfight! Catfight! Catfight! Tjejerna stod bara där, förskräkta och visste inte vad de skulle göra. Jag lyckades rulla runt så att jag nu satt på henne. Jag tog ett nytt tag om hennes hår, hon skrek och rev mig i ansiktet.
- Släpp mitt hååår! skrek hon högt.
Jag släppte det och ställde mig vingligt upp. Nu kom Nathalia springandes med Courtney och baskettränaren hack i häl. Justin kom snabbt fram till mig.
- Oh shit! Är du okej? frågade han och jag drog handen över min kind.
Det brändes och ömmade.
- Aah, väste jag och kollade på baksidan av min hand, blod.
- Oh shit, du blöder rätt ordentligt, sa han oroligt och grimaserade.
- Rätt åt henne, hörde jag någon mumla.
En bit bort stod Ashley och stirrade ursinnigt på mig mendans hon långsamt borstade av sig.
Tränarna försökte klara upp vad som hänt, avslutade träningen och bestämde att det var bäst att jag och Ashley slutade skolan för idag. Rose och Nathalia följde med mig till skolsyster för att rengöra såret, sen gick vi till omklädningsummet och jag packade ihop min grejer innan de var tvugna att rusa till nästa lektion. Jag suckade och kollade mig i spegeln en gång till, mitt hår såg ut som ett fågelbo och jag hade tre röda streck på min högra kind. När jag kom ut ur skolan stod en svart Range Rover utanför skolbyggnaden med brummande motor. Jag började gå mot cykelstället för att hämta min cykel. Fönstret på Range Rovern vevades sakta ner och där inne kunde jag skymta Justins ansikte.
- Vad gör du här?! Borde inte du vara på lektion? väste jag.
- Nepp, jag lyckades övertala Mr. Tomas att jag inte kunde låta dig cykla hem skadad, sa han och blinkade mot mig.
- Justin, suckade jag. Jag är fortfarande inte fem år, så skadad är jag inte och hur ska jag komma till skolan imorgon om jag inte har cykeln?
- Jag kan skjutsa dig då också, sa han bara och ryckte på axlarna.
- Nej Justin, jag cyklar, sa jag bestämt och fortsatte gå mot cyklarna.
Han följde efter mig med bilen.
- Stick då, sa jag och himlade med ögonen.
- Nepp, jag har endå fått ledigt från lektionen. Snälla låt mig skjutsa dig hem, bad han och log änglalikt. Jag gav upp, slog ut med armarna och hoppade in i den lyxiga Range Rover'n. Han trampade genast på gasen och vi rullade ut från skolområdet.
- Jag förstår dig nu, sa han plötsligt.
- Justin... Vad snackar du om? frågade jag oförstående.
- Det där med att kasta henne ner från eifeltornet utan att få skuldkänslor, sa han och vi brast ut i skratt.
- Aj, gnällde jag och slutade genast le.
- Vad? frågade Justin och kollade från vänster till höger innan han körde ut i korsningen.
- Det gör ont i kinden när jag ler, jag får väl låta bli att le ett tag, suckade jag.
- Synd, jag gillar verkligen ditt léende, sa Justin uppriktigt och log snett.
Vi båda hoppade till när bilen bakom oss tutade och vi började skratta.
- Så ska det se ut, sa han och log stort.
Jag log litegrann utan att det gjorde ont och lade huvudet på sned.
Det vart tyst och Justin svängde in på min gata. Han stannade utanför mitt hus och stängde av motorn. Vi båda kollade ut genom vindrutan en stund innan han vred blicken mot mig. Jag kollade tillbaka under tystnad. Han lutade sig framåt och mitt hjärta hoppade över några slag. Han sträkte långsamt fram handen och snuddade försiktigt med fingertopparna över mina rivsår. Den svidande känslan försvann direkt och ersattes av en varm, elektrisk känsla.
Han kollade på mig för någon sekund, lutade sig tillbaka och log och sa:
- Hoppas det är bättre imorgon, så jag kan få se ditt fina léende.
Jag rodnade och log generat, jag kunde inte hjälpa det.
- Vi ses, sa han och jag öppnade långsamt bildörren och klev ur.
Förlåt för ett kapitel med brist på bilder :/ Men har rätt mycket att göra just nu.
Kommentera för kapitel 18! :]
BieberLove ♥
- Vi ses, sa jag och log lite innan jag smällde igen dörren och den tonade rutan skymde hans ansikte. Han stod kvar när jag öppnade och stängde grinden, han stod kvar när jag gick upp för grusgången som ledde mot dörren. Jag låste upp, öppnade den och vände mig om och vinkade. Jag visste inte om han kunde se det, om han ens kollade på mig, men jag chansade.
Förlåt för ett kapitel med brist på bilder :/ Men har rätt mycket att göra just nu.
Kommentera för kapitel 18! :]
BieberLove ♥
This Thing We Call Love - Del 16
Tidigare:
Vi gick hem under tystnad. Justin verkade kolla på mig varje gång våra handryggar råkade snudda vid varandra. Luften kändes fuktig och svår att andas, det var riktigt kyligt för att vara juni. När vi kom fram till min grind ställde han sig mitt emot mig. Han kramade om mig igen och den här gången kramade jag vänligt tillbaka.
- Vi ses imorgon antar jag, sa han och log snett.
- Det gör vi, sa jag och besvarade hans leende innan jag gick upp för grusgången och klampade in i hallen.
- Hemma! ropade jag och sparkade av mig skorna.
Nu satt jag i spanskaklassrummet, bredvid Kellan. En rätt schysst och gullig kille. Jag kollade på Mrs. Costa framme vid tavlan men lade inte särskilt mycket uppmärksamhet på vad hon sa. Jag satt bakåtlutad i min stol och pillade på min stiftpenna. Jag visste att jag borde vara mer uppmärksam och skriva ner vartenda litet ord hon sa eftersom vi skulle ha ett stort slutprov bara några dagar innan skolan slutade.
- Abigail? rösten ryckte mig ur mina tankar och jag tittade förvirrat upp.
- Skriv istället för att bara sitta där! sa Mrs. Costa barskt och jag rodnade.
Jag böjde mig ner över boken och lät mitt hår falla ner på båda sidor av mitt ansikte för att dölja mina röda kinder. Jag försökte hänga med orden som snabbt flödade ur Mrs. Costas mun men lyckades inte särskilt bra. När det äntligen ringde ut reste jag mig utmattat ur stolen och var precis på väg ut ur klassrummet när jag hörde Mrs. Costa.
- Abigail? jag frös i dörröppningen och en kille trängde sig förbi mig.
Jag vände mig långsamt om,
- Ja...? sa jag nervöst.
- Kan du stanna en stund tror du? sa hon tyst och jag suckade.
- Javisst Mrs. Costa, sa jag och firade av ett leende som var lika falkst som... Heidi Montag.
- Du behöver inte låtsas, sa hon och kollade på mig över glasögonen.
Jag slutade genast le och satte mig på bänken närmast dörren.
- Jag känner att du inte har så bra koncentration på mina lektioner, började hon. Är det så?
Jag ryckte på axlarna.
- Var ärlig nu, tycker du att du koncentrerar dig på vad jag säger ordentligt?
- Nej... Det är... Jag tycker bara att spanska är så svårt! medgav jag.
- Det är nog för att du inte hängt med från början, och om du inte lyssnar på mina lektioner gör det inte saken bättre, sa hon och lade armarna i kors.
- Annars kan du lägga av med spanskan vet du ju, visst? sa hon och försökte möta min blick men jag kollade bara ner på mina naglar.
- Det vill jag inte, mumlade jag och skakade på huvudet.
- Åh, jag måste gå, matten börjar snart! Ses på onsdag! sa jag och kastade mig ut genom dörren.
Egentligen började inte matten förän om tio minuter men jag ville bara ut ur det där himla klassrummet. Utanför mötte jag... Justin?
- Så, du går i spanska? frågade han och började gå efter mig i korridoren.
Jag kände blickarna på oss men Justin verkade inte bry sig ett dugg.
- Jajamensan! sa jag men lät inte det minsta entusiastisk.
- Säg något! sa han ivrigt och sken upp.
- Hmm... Me llamo Abby, tengo diecisiete años. Mis ojos son verde, typ något sånt? sa jag och låste upp mitt skåp.
- Vad betyder det? sa han och lutade sig mot skåpet bredvid mitt med sin bok under armen.
- Jag heter Abby, jag är 17 år. Jag har gröna ögon. Sämsta meningarna jag vet, men jag kom inte på något bättre, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej de var väl bra, jag visste inte att dina ögon var gröna, sa han och kontrollerade att det var så.
Jag rotade runt i skåpet och drog ut min mattebok precis när klockan ringde.
- Jag har matte nu, måste gå, sa jag och stängde skåpet.
- Vi har matte tillsammans, sa han och log lite.
- Jasså? Kom igen då! sa jag och vinkade till mig honom.
*
Måndagen gick i snigelfart, först skolan hela dan, sedan läxor hela kvällen. Framför allt; spanska.
Tisdagen var här och den var vanligtvis bättre än förgående dag.
För en gångs skull bytte jag om snabbt och peppade på Rosalynn och Nathalia att gör detsamma. Idag var det inneträning eftersom gräsplanerna var för blöta efter nattens regnskur. Jag, Nathalia och Rosalynn var nästan först ut idag. På vänstra halvan av planen spelade tre killar basket. Var det...? Det var Ryan, Chaz och Justin.
- Chaz! ropade jag.
Han stannade upp och kollade sig omkring vilket gav Justin möjligheten att ta bollen av honom och sätta den. Chaz upptäckte mig där jag stod i mina träningskläder och vinkade lite. Justin och Ryan slöt upp vid hand sida. De vinkade glatt och jag sprang fram mot dom. Fler tjejer började fylla planen och jag kände hur större del av deras uppmärksamhet låg på killarna som stod och pratade med mig.
- Ska du träna med dom? frågade jag Justin som hade på sig träningskläder precis som Ryan och Chaz.
- Yep, du vet... Dom kan behöva någon som faktiskt kan spela basket, sa han, blinkade och studsade bollen mot golvet några gånger.
Chaz och Ryan fnös bara.
- Vill du va med? frågade Ryan och blinkade.
(Ignorera allt folk i bakgrunden)
- Haha, nej tack. Jag är verkligen urdålig på basket, sa jag och gjorde en grimas.
- Jag kan visa dig, sa Justin och lade bollen i händerna på mig.
Han ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina, jag kände de brännande, avundsjuka blickarna från tjejerna som stod en bit bort och stretchade. Han visade hur jag skulle skjuta, jag försökte men missade. Ryan tog emot bollen och satte den perfekt.
- Jag sa ju att jag suger! sa jag och Chaz skrattade.
Jag puttade till honom på armen och han låtsasskrattade mer bara för att retas. Jag skakade på huvudet så att min hästsvans vevade fram och tillbaka på ryggen. Resten av basketlaget kom ut ur omklädningsrummet och vår tränare klappade i händerna för att samla oss cheerleaders. Jag sprang fram till de andra och ställde mig i halvmånen som bildats framför vår tränare Courtney. Hon gick igenom rutinen lite snabbt och vi intog våra platser och musiken startade.
Kelly kollade hela tiden åt basketkillarnas håll och koncentrerade sig inte på rutinen.
- För hundrade gången Kelly... Äsch, ta en paus! sa Courtney och viftade med handen.
Vi spred tacksamt ut oss på planen och Courtney lämnade planen för att göra något. Killarna fick nu också paus och de gick till läktaren och började dricka ur sina vattenflaskor. Åh nej, Josh började gå åt vårt håll och jag gömde mig bakom Rosalynn.
- Vad gör du där bakom? sa han med ett flin.
Jag suckade och klev fram bakom Rose.
- Gömmer mig för dig.
- Varför då? sa han och kom närmre, jag backade.
Han tog ett stort steg framåt, tog tag om min midja.
- Öh, släpp henne, matchoguy, sa Rose och himlade med ögonen.
När han började förflytta ena handen mot min rumpa tryckte jag i från så hårt jag bara kunde och lyckades ta mig ur hans grepp.
- Asså vad är ditt problem? hörde jag den där irriterande rösten säga bakom mig.
- Vad är ditt problem?! sa jag och vände mig irriterat om.
- Du håller på med min kille... Få se... Typ 24 timmar om dygnet, sa hon och rörde sitt finger i en irriterad gest.
- Hah! Ursäkta?! För det första så är det han som håller på med mig! För det andra så är han inte din kille, det ni hade tog slut för typ... Få se... Ett halvår sedan?! För det tredje så är det väl inte mitt fel om han gillar mig mer än dig? För det är det ganska tydligt att han gör... sa jag spydigt och vände mig om för att gå men hon tog tag i min axel och jag vände mig om. Mot mig kom en hand farande, jag höll fort upp en hand för att skydda mig men jag var för lånsam. Handflatan träffade mig rakt på kinden...
Draaaaamaaaa! ;) Hittade inga bra bilder till kapitelt, så några fina bilder på Justin får duga ;)
Kommentera för kapitel 17! :)
BieberLove ♥
Draaaaamaaaa! ;) Hittade inga bra bilder till kapitelt, så några fina bilder på Justin får duga ;)
Kommentera för kapitel 17! :)
BieberLove ♥
This Thing We Call Love - Del 15
Tidigare:
Sådär! Det där var kapitel 15 :) Om ni kommenterar bra så får ni kapitel 16 idag också eftersom jag redan skrivit klart det ;) Om ni har frågor om något; fråga på!
Ryan släppte av oss vid Rosalynns hus och vi tackade för skjutsen. Rosalynn låste upp dörren och vi gick trötta in i huset. Vi slängde in min klänning i tvättmaskinen för att mamma eller pappa inte skulle känna lukten utav alkohol sen gick vi upp och la oss.
Jag hörde viskande och fnittrande.
Jag hörde viskande och fnittrande.
- Sh, låt mig sova, mumlade jag mot kudden och vände mig om på luftmadrassen.
De började skratta och jag öppnade försiktigt ena ögat.
- Aaah! skrek jag och backade snabbt bakåt.
- Ta bort den! skrek jag innan jag plötsligt rullade av madrassen och ner på golvet.
Nathalia och Rosalynn tog sig för magen och vek sig dubbla utav skratt.
- Men ta bort den då! Fort! skrek jag när den började krypa mot mig.
Rosalynn satte ner handen framför den och den kröp tvekande upp i den.
- Din bror kommer döda dig när jag berättar! sa jag och kunde inte hålla mig för skratt jag heller.
De visste att jag hatade spindlar och vågade knappt sova över hos Rosalynn på grund av hennes storebrors jättespindel till husdjur.
- Ta ut den härifrån, nu! sa jag och kastade en kudde.
- Försiktigt! Annars lägger jag den i håret på dig, sa hon och kom närmare.
- Okejokej! Få bara ut den härifrån, nu! kved jag.
Jag suckade när jag såg att klockan bara var elva.
Vi åt frukost och sen fixade vi min klänning innan jag var så tråkig så att jag cyklade hem.
- Nej, kom igen! Stanna! bad Nathalia och gjorde en ledsen min.
- Nej, jag känner mig som en total uteliggar, jag måste ta en dusch och det snabbast möjligt, sa jag och kramade om dom innan jag skyndade mig hem för att inte bli sedd av allt för många personer.
När jag kom hem mötte mamma mig i hallen. Hon ville höra allt om festen igår.
Och jag berättade allt, nästan... Jag berättade om att vi hade träffat Justin och killarna och att jag hade blivit "osams" med Ashley, drickan och bråket höll jag för mig själv.
Jag klev in i duschen och vred lättat på det varma vattnet. Jag skruvade ner värmen några grader, pappa duschade varmt året om men jag duschade nästan alltid kallt på sommaren. Efter en tio minuter lång dusch drog jag min handduk hårt runt kroppen och smög in i mitt rum. Jag tog på mig första bästa plagg jag hittade i min garderob som var bekvämt och lade mig på sängen. Jag sträckte försiktigt ut handen mot mitt ena nattduksbord och letade runt med handen efter min mobil. En duns hördes.
- Crap, mumlade jag och rullade över till kanten.
Jag sträckte mig ner till jag fick tag på mobilen och vände den lånsamt så att skärmen var uppåt. Puh! Inga sprickor.
"Justin Bieber
Text Message"
Text Message"
Jag öppnade det och läste snabbt igenom det.
"Hade kul igår! Tills den där tjejen kom... Vem var det?"
"Ugh... Det var Ashley, fetaste bitchen."
J:"Så farlig kan hon väl endå inte va?"
"Tro mig, jag skulle kunna kasta ner henne från eifeltornet utan att få skuldkänslor."
J:"Åh, okej... då tror jag dig, haha!"
"Haha, bra. Hur är det med bollarna? ;)"
J:"Jag satte mig naken i frysen så det är bra nu, vill du känna?"
"Eh... Nejtack..."
J:"Förlåt! Det var Chaz och Ryan! :$"
"Hahaha, ska jag tro på det? ;)"
J:"Tro vad du vill, men så var det!"
"Haha, okej. Jag tror dig!"
J:"Bra ;)"
*
Jag höjde volymen och la mig på sängen igen. Klockan var snart 6 och det var ganska mörkt ute. Inte för att det började bli sent, det är ju trots allt sommar, utan för att det hade blivit mulet under dagen. Min mobil vibrerade på min mage. Jag satte mig upp och skruvade ner ljudet innan jag svarade.
"Hallå?"
J:"Hej, du har beställt en pizza kalsone, men du har inte hämtat den." sa han med utländsk brytning.
"Justin, jag vet att det är du." flinade jag.
J:"Det är inte allsdet jag!" sa han och då bröt skratten ut i bakgrunden.
"Hahaha, där avslöjade du dig själv! Om du vill busringa någon så borde du nog ändra till dolt nummer först, dessutom hörde jag Chaz och Ryan i bakgrunden och din brytning suger." skrattade jag.
J:"Va? Haha skojar du med mig? Jag är en professionell busringare, hur kunde jag glömma att byta nummer?!" sa han och skrattade.
J:"Men ey, vill du göra nått med oss?"
"Det skulle jag görna vilja göra... om jag orkade."
J:"Jo kom igen! Snällaaa?"
"Nej, jag orkar inte, en annan gång."
"Okejdå. Byebye." sa han och la på.
Det var riktigt varmt i mitt rum och jag kändes hur jag svettades lite i min luvtröja och mjukisbyxor. Så jag drog av mig tröjan och gick och öppnade fönstret. Jag gick ner i köket och fyllde ett glas med is och hällde sedan i Cola. Jag stängde av musiken och satte mig vid mitt skrivbord för att starta datorn.
Jag loggade in på Twitter och kollade runt innan jag bestämde mig för att kolla in Justins twitter. Jag kollade hans senaste tweets.
"Okay, so the king of pranking just screwed up, big time! lol." Stod det i hans senaste tweet, jag skrattade tyst för mig själv och tryckte fort på "follow".
- Nej! Vad gör du?! Sluta, nej! hörde jag någon väsa innan något dunsade in på golvet i mitt rum.
- Fönstret är ju öppet ditt smarthuvud!
- Oups... sa någon annan och någon skrattade lågmält.
En bit in i mitt rum låg en sten på golvet, inte så stor. Jag gick fram till fönstret och kollade försiktigt ut.
- Heh, hej Abby... sa Justin, log lite och vinkade med ena handen. Bredvid honom stod Ryan och Chaz.
- Vad gör ni här? väste jag.
- Du ville ju inte göra något, så vi tog initiativet i egna händer, sa han.
- Tänk om mamma tror ni försöker göra inbrott, pys här i från! sa jag.
- Bara om du följer med, flinade Ryan och Justin nickade.
- Vänta utanför grinden så kommer jag snart, sa jag och stängde fönstret.
Jag bytte ut mjukisbyxorna mot ett par tighta jeans för att den kalla luften inte skulle komma åt mina ben och satte på mig den grå hoodien igen. Jag rusade ner för trappen som ledde ner till hallen.
- Jag går ut med några kompisar, ropade jag, fällde upp luvan och gick ut innan mamma han börja sin enorma frågestund. Vem ska du vara med? Vart ska ni? När kommer du hem? Blablabla...
Jag gick ner för grusgången och öppnade grinden. Justin och killarna hoppade ner från stenmuren och kom fram till mig. Justin kramade om mig och jag kramade förvånat tillbaka. Vart kom det i från?
- Vi drar till centrum, sa jag. Här finns inget att göra.
Så vi gick ner till stan' och gick runt där. Vi gick in i parken och killarna satte sig på en bänk.
- Jag pallar inte gå längre! sa Chaz och lutade sig bakåt.
- Vart ska jag sitta då? sa jag eftersom deras stora rumpor tog upp hela bänken.
- Sitt på marken, sa Chaz.
- Åh nej, jag sitter inte på marken, sa jag.
Jag gick fram och lade mig över alla tre. De suckade, jag skrattade retsamt och lade mig till rätta innan jag tog upp min mobil och kollade runt lite på den medans de pratade hockey.
- Nu får du hoppa bort, sa Justin och vred på sig där han satt.
De andra höll med så jag reste på mig.
"Mamma
Text Message"
Text Message"
"Kommer du hem nu gumman? Det börjar bli mörkt."
- Måste hem guys, sa jag och höll upp mobilen bredvid mig.
- Vi följer med dig, sa Justin men Chaz och Ryan skakade på huvet.
- Nej, jag orkar inte gå, gnällde Chaz.
- Jag är inte fem, jag hittar faktiskt hem själv, sa jag och höjde ena ögonbrynet mot Justin.
- Men jag insisterar, sa Justin och flinade.
- Okejdå, kom nu, sa jag och började gå.
Vi gick hem under tystnad. Justin verkade kolla på mig varje gång våra handryggar råkade snudda vid varandra. Luften kändes fuktig och svår att andas, det var riktigt kyligt för att vara juni. När vi kom fram till min grind ställde han sig mitt emot mig. Han kramade om mig igen och den här gången kramade jag vänligt tillbaka.
- Vi ses imorgon antar jag, sa han och log snett.
- Det gör vi, sa jag och besvarade hans leende innan jag gick upp för grusgången och klampade in i hallen.
- Hemma! ropade jag och sparkade av mig skorna.
Sådär! Det där var kapitel 15 :) Om ni kommenterar bra så får ni kapitel 16 idag också eftersom jag redan skrivit klart det ;) Om ni har frågor om något; fråga på!
BieberLove ♥
Klockan är: 2:17
Och jag har världens skrivsug! Jag fattar inte varför jag får sånt skrivsug när det är mitt i natten och jag egentligen ska sova och när jag är på mobilen? Iallafall så har jag skrivit slutet på kapitel 15, hela kapitel 16 och 17 och ska precis börja på kapitel 18. Personligen är jag typ helt kääär i slutet av kapitel 17 om man får säga det själv... Kommentera för kapitel 15 älsklings läsare :'D kapitel 14 ligger här under :)
BieberLove!
This Thing We Call Love - Del 14
Tidigare:
- Men han tycker ju Heidi Montag är snygg och eftersom han tycker du är lik henne så måste han ju tycka att du är snygg! sa hon och slog ut med händerna. Jag lutade mig bakåt mot ryggstödet på bänken och kollade mot huset och fick syn på ett bekant ansikte som letade sig ut genom trängseln...
Justin pressade sig i mellan två sista personer innan han snubblade ut på altanen tätt följd utav Chaz och Ryan. Han var riktigt snygg i shorts, vans och en turkos t-shirt med en matchande keps. Han kollade sig omkring och jag tog upp min mobil.
"Kolla bakom dig, vid busken" sa jag när han svarade.
Han vände sig förvånat om och log när han fick syn på oss där vi satt nästan gömda bakom busken. Han avslutade samtalet och sade något till Chaz och Ryan innan dom började gå mot oss.
- Hej, log Justin. Vad gör ni här ute? Partyt är ju där inne!
- Man får inte röka inne, sa jag och alla kollade förvånat på mig.
- Ta det lungt! Jag skojade bara! Vi tar lite luft bara! sa jag och sträckte upp händerna.
Justin pustade lättat ut och de skrattade lite lättat.
- Hänger ni med in? frågade Chaz och pekade med tummen över axeln.
Vi reste oss upp som svar och följde sedan med killarna in igen. Där inne var det varmt som i en bastu och mörkt.
~ Justins Perspektiv ~
Chaz gick först och trängde sig igenom folkmassan. Framför mig gick Ryan och bakom gick tjejerna. Jag kände en hand ta tag i min vänstra och jag kollade bakåt för att få se Abby kolla ner i golvet för att inte snava i sina höga klackar. Hon hade tagit tag i min hand med ena handen och Nathalias med andra. Jag log och puttade till Ryan i ryggen.
- Ta det lungt, jag kan inte gå snabbare! skrek han för att överrösta musiken, jag flinade bara.
Vi stannade på en relativt öppen fläck i rummet.
- Jag ska dansa med Abby! skrek jag och höll upp hennes hand. Hennes kompisar log stort och Chaz tog tag i den blondas hand.
- Jag tar Rosalynn, sa han och Ryan och Nathalia log mot varandra.
~ Abbys Perspektiv ~
Jag tog tag i Justins hand för att inte komma ifrån dom eftersom jag var tvungen att kolla vart jag gick. Vi stannade till och Justin sa direkt att han skulle dansa med mig. Jag protesterar inte!
Nathalia och Rose flinade mot mig innan dom började dansa med Ryan och Chaz.
Justin ställde sig ganska nära och vi började försiktigt röra oss lite. Jag lutade mig framåt mot Justin,
- Jag vill ha mer dricka, sa jag i hans öra och han började gå mot bordet med dricka.
Jag fyllde en ny plastmugg till hälften och tog en klunk. Jag grimaserade, det här var defenitivt starkare än det andra vi druckit. Jag drack upp det och hällde i lite mer. Jag kände genast hur alkoholen tog över lite.
Jag hade inte ens märkt det, men medans vi dansade hade vi flyttat oss närmre varandra och nu stod vi bara några få centimetrar ifrån varann. Jag tog ett litet steg framåt så att våra kroppar nuddade varandra och började sakta grinda mot honom. Han hängde genast med i svängarna och lade ena handen på min höft och höll upp sin mugg med den andra. Jag vände mig om så att han stod bakom mig. Plötsligt knackade han mig på axeln,
- Jag ser min kompis Mitch där borta, ska bara gå och snacka lite med honom, sa han i mitt öra och jag nickade.
Sen lämnade han mig ensam på dansgolvet. Jag sippade lite på drickan och kollade efter någon jag kände. Jag vände mig om när jag kände en hand om min midja.
- Josh! suckade jag.
- Hej babe, sa han och blinkade.
- Kalla mig inte babe, sa jag äcklad och försökte trycka honom ifrån mig men han höll mig hårt om midjan.
- Kom igen, dansa lite med mig, sa han och kollade ner på min kropp när han tryckte den mot sin. Jag lutade mig bakåt så mycket jag kunde. Någon knackade mig på axeln och Josh lossade greppet lite runt min midja. Jag vände mig om och möttes av en irriterad Ashley.
- Ursäkta, men varför dansar du men Josh? frågade hon och bakom henne trängde sig Britney och Hannah fram.
- Eh, det är nog snarare han som dansar med mig, sa jag och pekade emellan mig och Josh.
- Men släpp honom då! skrek hon över musiken.
~ Justins Perspektiv ~
Jag stog och pratade med Mitch när jag hörde två tjejer skrika mot varandra. Jag ställde mig på tå för att se över allt folk. Två blonda tjejer stod bara en bit bort från mig och skrek mot varanda och gestikulerade hetsigt med händerna. En av tjejerna var Abby. Jag började armbåga mig fram genom trängseln och kom precis fram till dom när den ena tjejen med kortkort, tight klännig kastade sin drink över Abby. Folk drog efter andan och Abby hoppade förskräckt bakåt och kollade ner på sin klänning som nu var våt av drickan den andra tjejen just kastat över henne. När hon kollade upp igen glödde henes ögon utav hat och ilska. Hon flinade elakt mot tjejen.
- Åh nej, du skulle inte våga, skrek tjejen och lade armarna i kors med ett överlägset flin.
- Åh jo! skrek Abby, tog två steg framåt och hällde snabbt drickan över huvudet på tjejen. Hon tappade hakan och hennes ögon blixtrade till utav ilska. Abby flinade bara elakt. Rätt som det var kastade sig tjejen mot Abby. Jag hann precis hoppa fram och ta tag om hennes midja innan hon skulle slagit till Abby. Hon skrek och sparkade. Hon fick in en spark rakt mellan benen på mig. Jag jämrade mig, släppte taget om henne och föll kippandes efter luft ner på golvet. Allas uppmärkasmhet var nu riktad mot vårt håll, musiken hade sänkts betydligt och en annan kille skyndade sig att ta tag i hennes armar och hålla de bakom hennes rygg medans hon kämpade för att komma åt en förskräckt Abby.
~ Abbys Perspektiv ~
Jag tog två snabba steg fram mot Ashley och hällde resten av min dricka över henne. Hon gapade stort innan hennes ögon blixtrade till och hon kastade sig mot mig. Jag backade, skrämd av henne plötsliga rörelse. Men innan hon han hoppa på mig kastede sig en kille fram och tog tag i henne. Det var Justin. Hon sprakade och skrek, hon verkade träffa honom för han släppte henne och föll jämrandes till golvet. Brian var snabbt framme, höll fast Ashleys armar bakom hennes rygg och släpade ut henne ur rummet. Jag skyndade mig fram till Justin som låg och jämrade sig på golvet. Jag satte mig ner på huk bredvid honom och snart var Ryan, Chaz, Rose och Nathalia också där.
- Är du okej? frågade Justin mig.
- Jahag? skrattade jag. Är du okej är frågan!
- Bollarna, sa han och väste mellan tänderna.
- Ey, jag hjälper dig upp, sa Ryan.
Jag reste mig upp och backade några steg så att Chaz och Ryan kunde hjälpa honom. Justin höll sig mellan benen och sneglade generat på oss tjejer.
- Vi drar hem, sa Ryan.
- Vill ni ha skjuts? frågade Justin.
Men tanke på att min klänning var helt våt på framsidan ville jag helst inte gå hem.
- Ja tack, om det går bra, sa jag.
- Leggo, sa han bara och vi gick tillsammans därifrån mot bilen.
- Jag ska så lägga is på det här när jag kommer hem, sa Justin och blinkade hårt när vi satt i bilen. Ryan körde medans Chaz satt i framsätet och Justin här bak. Eftersom vi var sex personer så fick jag sitta i Rosalynns knä.
Ryan släppte av oss vid Rosalynns hus och vi tackade för skjutsen. Rosalynn låste upp dörren och vi gick trötta in i huset. Vi slängde in min klänning i tvättmaskinen för att mamma eller pappa inte skulle känna lukten utav alkohol sen gick vi upp och la oss.
Eh, mamma gav mig dataförbud, så jag hann inte fixa fler bilder... :/ Kommentera så får vi se när jag kan skriva nästa gång :/
Eh, mamma gav mig dataförbud, så jag hann inte fixa fler bilder... :/ Kommentera så får vi se när jag kan skriva nästa gång :/
Besöksrekord!
Tack så mycket för besöksrekordet! :D
This Thing We Call Love - Del 13
Tidigare:
Snart var det bara jag och Justin kvar. Pinsam tystnad uppstod... Ingen verkade veta vad vi skulle dra upp för att starta ett samtal så Justin gick in i vardagsrummet, sträckte ut sig i soffan och satte på tv:n med fjärrkontrollen. Jag satte mig i fåtöljen och drog in fötterna under mig.
Jag satt i mina egna tankar medans Justin zappade fram och tillbaka mellan tvkanalerna. Han skrattade åt något på tv:n.
Jag satt i mina egna tankar medans Justin zappade fram och tillbaka mellan tvkanalerna. Han skrattade åt något på tv:n.
- Du liknar Heidi Montag på något sätt, sa han och jag tittade förvånat upp från mina rosa naglar.
Han kollade på mig. Jag höjde ett ögonbryn,
- Var det menat som en komplimang eller? frågade jag.
- Jo... det var det, sa han och kisade mot mig.
- Hah! På vilket sätt är det en komplimang, hon är ju typ gjord av plast, fnös jag.
- Hon är snygg iallafall, sa han och försökte rycka på axlarna.
- Så du gillar tjejer som smälter i solen? frågade jag och skrattade.
(Heidi Montag)
Klockan var nu tre och jag hade varit här mycket längre än vad jag brukade vara. Ytterdörren öppnades och Justin sträkte på sig för att kika ut i hallen.
- Yo! sa han och flinade.
- Hej, sa Jeremy ute i hallen. Vart har du Abby och ungarna?
- Jag sitter här! ropade jag och sträkte ut handen så de skulle se den genom dörrhålet.
- Jazzy och Jaxon vart trötta efter en tur till lekparken så jag lade dom, sa Justin.
Jag reste mig upp ur den bekväma fåtöljen,
- Då tar jag och drar nu då, sa jag och Justin tittade på mig.
- Neej, snälla gå inte! sa han sarkastiskt och flinade.
- Joo, jag måsteee! sa jag. Ska på fest så måste fixa iordning mig.
- Jasså, vad kul! sa Jeremy som nu hade kommit in i vardagsrummet.
- Yep, sa jag och nickade innan jag drog mig ut i hallen.
Jeremy var genast på plats för att betala mig.
- Men ge dig, sa jag och skrattade. Jag ska inte ha något!
- Jag kan ta det! ropade Justin från soffan.
- Du har väl så att det räcker, sa Jeremy och sträkte fram pengarna mot mig.
Jag tog motvilligt emot sedlarna och vek ihop dom innan jag stoppade dom i fickan på mina shorts.
- Hejdå, sa jag och vinkade med ena handen.
- Hejdå, ropade Justin.
- Hejdå, sköt om dig! sa Jeremy.
- Det ska jag göra!
*
Jag hann bara hem och packa ihop grejer innan jag skulle iväg igen. Nathalia var redan hemma hos Rosalynn som vi skulle fixa oss hos. Hon bodde närmast platsen där festen skulle hållas, dessutom var hennes föräldrar inte hemma så det var ju en fördel eftersom vi skulle sova där och om vi kom hem packade behövde vi inte oroa oss för att bli påkomna. När jag kom fram ringde jag på dörren och Rosalynn kom och öppnade.
- Kom in, jag håller på att locka Nathalias hår där uppe, lås efter dig, sa hon och sprang upp igen.
Jag låste dörren bakom mig och vandrade upp för trappen och in i Rosalynns stökiga rum.
- Du skulle verkligen behöva städa här inne! sa jag och skrattade. Fy vad varmt det är!
Jag gick och öppnade fönstret och släppte in den något svalare eftermiddagsluften.
- Ja vad bra, du kan ju få städa om du vill! sa Rose och firade av ett fejk léende som såg högst creepy ut.
- Vad var det där för min? Värsta rapefejset! sa jag och skrattade igen, Nathalia och Rose stämmde in i skrattet.
Jag lade försiktigt ner mina svarta pumps och min havsblå klänning på sängen så att den inte skulle bli skrynklig och började sminka mig i matchande färger. Därefter lockade jag håret i stora, luftiga lockar.
När vi kom fram till festen var det redan fullt ös och musiken hördes flera kvarter bort. Fönster och dörrar var öppna för att man skulle kunna överleva inne i det varma folkhavet. Klockan var nu strax efter sex och festen hade nästan precis börjat men det var redan fullt med folk. Vi gick upp för den långa trädgårdsgången och klev bara in i hallen eftersom dörren endå var öppen. Där inne motte vi och hälsade på Isabella som höll i festen. Vi började genast knuffa oss igenom folkmassan för att komma till det stora vardagsrummet där drickan fanns. Vi hällde upp varsit glas med någon slags dricka som innehöll alkohol. Nathalia tog en klunk och grimaserade.
- Äckligt? frågade jag.
- Va?! skrek hon.
- Äckligt frågade jag! skrek jag.
- VA?!
- JAG FRÅGADE OM DET VAR ÄCKLIGT!
Hon skrattade och nickade sedan. Rosalynn tog en klunk,
- Så farligt var det inte! sa hon och ryckte på axlarna.
Nu var det min tur att smaka och det var faktiskt inte så farligt, det smakade beskt men inte så att man ville spy upp det igen.
Vi kämpade oss in mot mitten av rummet där folk stod och dansade och började sakta röra oss till den dunkande musiken.
Efter ett antal fler drinkar och efter att ha stått och grindat i tre timmar drog jag med mig Nathalia och Rose ut på bakgården där folk stod och rökte för att ta lite luft. Jag drog med dom till en bänk som stod på den fina gräsmattan och vi satte oss klumpigt ner, lite fulla.
- Aah, andades jag ut och tog några djupa andetag av den svala kvällsluften.
Det började nästan skymma lite.
- Det här är en helgrym fest! sa Rose och vi kunde inte annat än hålla med.
Vi vart tysta och jag funderade ett tag innan jag rätade på ryggen och sa:
- Jag satt barnvakt med Justin idag.
Nathalia nickade innan hon fattade att jag sa med Justin och kollade storögt på mig innan hon sa:
- Vad gjorde ni snyggingar då? sa hon och blinkade, jag puttade till henne så att hon for in i Rose som satt längst ut på bänken så att hon höll på att ramla av den.
Vi skrattade hysteriskt allihopa och Nathalia hjälpte Rose att sätta sig tillrätta igen.
- Vi tog ungarna till lekparken, jag fick hans nummer och sen lagade vi pannkakor och kollade på tv, sa jag.
- Fick du hans nummer?! skrek Nathalia och jag hyshade henne. Jag tror en viss Bieber gillar en viss Abigail.
- Hah, jag har ingen chans mot Heidi Montag, sa jag och skrattade.
- Va? frågade Rose och kollade oförstående på mig.
- Han tyckte jag var lik Heidi Montag och då frågade jag om det var en komplimang och då sa han att hon var snygg, så jag antar att han gillar tjejer som är gjorda av plast, förklarade jag.
- Han tycker ju i alla fall att du är snygg, sa Nathalia och blinkade.
Nu var det min tur att se oförstående ut.
- Men han tycker ju Heidi Montag är snygg och eftersom han tycker du är lik henne så måste han ju tycka att du är snygg! sa hon och slog ut med händerna.
Jag lutade mig bakåt mot ryggstödet på bänken och kollade mot huset och fick syn på ett bekant ansikte som letade sig ut genom trängseln...
Bambambam, cliffhanger! Haha, nej men kommentera för kapitel "fjårtån" ;)
Bambambam, cliffhanger! Haha, nej men kommentera för kapitel "fjårtån" ;)
This Thing We Call Love - Del 12
Tidigare:
Jag sprang upp för trappen med andan i halsen. Jag nästan slängde mig på ringklockan och funderade ut vad jag skulle säga medans jag otåligt väntade på att någon skulle öppna. Dörren öppnades och där stod Justin...
- Oh, hej Abby, sa Justin och log.
- Hej, förlåt att jag är sen, sa jag och rodnade.
- Äh, det gör inget, pappa och Erin åkte för en stund sen bara.
Han gjorde en välkomnande gest med armen och jag steg in i hallen.
- Dom sitter i vardagsrummet och kollar på Svampbob, sa han.
Jag nickade blygt och gick försiktigt in i vardagsrummet.
- Heeej! sa jag med ljus röst och satte mig bredvid dom.
Jazmyn kramade min arm och Jaxon sträkte ut sin lilla hand mot mig, jag lyfte över honom och satte honom i mitt knä.
Tyst som en mus kom Justin in i vardagsrummet och satte sig i fåtöljen vid soffbordets kortsida. Jag vart genast lite osäker, nästan nervös. Jag snusade i Jaxons tunna bebis-hår, det luktade milt men gott. Jag kände Justins blickar på mig.
- Vad söta ni är, sa han och flinade.
Jag rodnade men sa inget.
- Vad vill ni göra då? frågade jag och kollade på Jazzy.
- Svampbob, mumlade hon och pekade på den gula tvättsvampen i tv-rutan.
- Vill ni inte gå ut lite? Det är så fint väder, vi kan gå till lekparken! sa jag entusiastiskt för att försöka rycka med henne.
- Okej! sa hon gulligt och klättrade ner från soffan.
Jag bar ut Jaxon i hallen, när jag passerade Justin slängde jag en blick på honom, han log, jag log tillbaka.
Jazmyn satte sig ned på dörrmattan och kämpade med att dra på sig skorna medans jag fick hjälpa Jaxon.
- Får jag följa med?
Jag spände sista kardborrebandet på Jaxons små skor och vände mig om. Justin stod lutad mot dörrkarmen med armarna i kors över hans muskulösa bröst och ett brett flin på läpparna.
- Jag skickar ett inbjudningskort, det borde nog komma någon gång i morgon, sa jag och flinade retsamt.
Mitt skämtförsök verkade lyckas för han skrattade lite och sa:
- Hah! Jag är Justin Bieber, jag behöver inget inbjudningskort, jag bjuder in mig själv, sa han och och log överlägset men samtidigt skämtsamt.
- Pft, var inte snobbig nu bara för att du har tillräckligt mycket pengar för att köpa dig en egen... ö, fnös jag och himlade med ögonen. Men visst, följ med du.
Han drog genast på sig sina skor och fiskade upp ett knippe nycklar ur fickan. Han tog Jazzy i handen och gick först ut genom dörren, jag klev över tröskeln med Jaxon på ena armen och väntade medans Justin letade efter rätt nyckel och låste dörren. Vi pratade knappt med varandra på vägen till lekparken. Vi pratade mest med Jazmyn och sa bara några få ord till varandra.
Nu stod vi bakom varsin gunga och puttade på medans Jazzy och Jaxon tjöt av lycka av att gungas högt upp mot skyn. Vi hade haft tur, vi var helt ensamma i lekparken, konstigt nog.
- Så, Abby...? började Justin men gjorde en paus som att han inte riktigt visste hur han skulle fortsätta meningen. Vad gör du på din fritid?
Jag skrattade tyst åt hans lite misslyckade försök att starta ett samtal.
- Hmm, inte mycket, jag menar... jag håller på med cheerleading, men det gör jag i skolan, sa jag och slog ut med ena handen.
- Jag vet, jag såg dig i torsdags på träningen, sa han och blinkade med ena ögat.
- Åh, det var du som satt där på läktaren, som en ensam liten stackare, sa jag och försökte dölja att jag blev lite generad över det faktum att han hade sett mig träna.
- Ja, jag var där för att kolla lite när Ryan och Chaz spelade lite basket, fast det var inte dom jag kollade på egentligen kan man säga, nu flinade han riktigt stort och finurligt.
Jag skrattade till och skakade lite på huvudet medans jag puttade till Jazmyns gunga och hon fnittrade gulligt.
- Nej men på fritiden gör jag väl mest bara vanliga tjejgrejer; är med kompisar lyssnar på musik och sådant tjaffs, sa jag och ryckte lätt på axlarna.
- Vad gör du på din fritid då, Bieber? jag kände mig lättad och inte alls lika osäker längre, han var som alla andra, en vanlig pojke, med lite extra pengar... Och tusentals skrikande tjejer som skulle dö för honom efter sig bara... Men bakom det var han som vilken person som helst.
- Ja, inte för att jag har speciellt mycket fritid eller privatliv... Men när jag väl har tid håller jag på mycket med sport; fotboll och basket, jag spelar också golf lite då och då, han funderade lite innan han fortsatte. Hm, jag åker skateboard, cyklar, spelar piano, gitarr och trummor... Skriver ny musik, sjunger och ja, helst av allt umgås jag med familj och vänner som jag knappt hinner träffa... sa han med ett litet, snett léende.
- Wow, du har verkligen fullt upp, både på och utanför jobbet, sa jag.
- Jo, men jag har fått gett upp mitt normala liv, det här är mitt nya ''normala'', sa han och gjorde citationstecken med sina långa fingrar.
- Så... vad gör du i skolan? frågade jag och sneglade på honom.
- Jag ska plugga lite som vanligt, har ledigt över sommaren, så nu har jag gott om tid att göra alla de där sakerna jag räknade upp tidigare, fast... jag måste ta igen massor av skolarbete också, sa han och log sitt sneda léende.
Jaxon avbröt vårt samtal genom att börja gnälla. Justin stannade försiktigt gungan och böjde sig ner så att hans ansikte var i samma höjd som Jaxons.
- Vad är det killen? frågade han. Jaxon vred på sig i gungan, slog irriterat på kanterna och började gråta ohejdbart. Justin lyfte försiktigt ur honom ur gungan och höll honom försiktigt mot bröstet medans han kollade på mig och rykte på axlarna. Justin hyshade och talade lugnade till Jaxon och han slutade snart att gråta och Justin satte prövande ner honom på marken. Jaxon stapplade vingligt iväg mot klätterställningen och Justin sprang snabbt efter.
Efter någon timme i lekparken var vi påväg hem igen. Justin gick ljudlöst bredvid mig med en trött Jaxon på armen. Han tittade ner i marken för att sedan kolla upp på mig. Jag kollade osäkert tillbaka.
- Eh, Abby...?
- Ja, Justin...?
- Skulle jag möjligtvis kunna få ditt telefonnummer? frågade han försiktigt och lät för första gången lite blyg.
Jag stannde upp och drog upp mobilen ur fickan, Justin gjorde detsamma.
- Och ditt nummer är...? frågade jag när jag hade rabblat upp siffrorna jag kunde mer eller mindre utantill.
- Du måste lova att inte ge det till någon! sa han och kollade lite osäkert på mig.
- Självklart! Jag lovar, sa jag uppriktigt.
- Okej, vänta jag skickar ett sms till dig så får du spara det, jag vill inte riskera att någon hör mig, sa han och skrockade lågt. Vet du hur många gånger jag har bytt nummer? För många, sa han och vi skrattade. Vi började långsamt gå ingen, snart plingade min mobil till och jag satte skämtsamt ett finger mot hakan och sa dramatiskt:
- Nämen! Ett sms! Undra vem det kan vara ifrån...?
Justin skrattade lite och jag sparade numret fort under namnet ''Justin Bieber''.
När vi kom hem satte vi Jaxon i sin barnstol och Jazzy lade sig i kökssoffan och kollade i en katalog. Jag och Justin var hungriga så vi bestämde oss för att det var dags att laga lunch.
- Okej, eftersom jag inte hittar i köket får du ta fram allt vi ska ha och så står jag för matlagningen, bestämde jag.
- Det ska bli ma'am, sa han och flinade retsamt.
Jag gjorde en grimas och puttade till honom på axeln, han skrattade och började rota efter en bunke medans jag öppnade kylskåpet och tog ut mjölk, ägg och smör, jag hittar trots allt i ett kylskåp... Resten, så som salt, vetemjöl och mått tog Justin fram ur skåpen.
Medans jag stod och stekte pannkakor, en av de få rätter jag faktiskt visste hur man lagade, matade Justin Jaxon med bebispuré. Jaxon var så trött att han knappt orkade öppna munnen eller hålla ögonen öppna, så Justin bar snart upp honom och lade ner honom i sin lilla säng.
Jag vet, sexigaste bilden på SvampBob! Var det lagom långt eller vart det för långt eller för kort? Asså, jag har inte mycket erfarenhet av småbarn, jag har en lillebror men han är tio, och jag var typ 5 när han va 2 så om Jazzys och Jaxons "betéende" är orealistiskt så är det därför... Kommentera och glöm inte att följa på bloglovin! :)
Jag, Justin och Jazmyn delade på pannkakorna innan Jazzy bad om att Justin skulle bära upp henne så att hon fick sova middag. Snart var det bara jag och Justin kvar. Pinsam tystnad uppstod... Ingen verkade veta vad vi skulle dra upp för att starta ett samtal så Justin gick in i vardagsrummet, sträckte ut sig i soffan och satte på tv:n med fjärrkontrollen. Jag satte mig i fåtöljen och drog in fötterna under mig.
Jag vet, sexigaste bilden på SvampBob! Var det lagom långt eller vart det för långt eller för kort? Asså, jag har inte mycket erfarenhet av småbarn, jag har en lillebror men han är tio, och jag var typ 5 när han va 2 så om Jazzys och Jaxons "betéende" är orealistiskt så är det därför... Kommentera och glöm inte att följa på bloglovin! :)
BieberLove ♥
SKRIVSUG!
Har världens skrivsug och ligger och skriver förfullt mitt i natten, haha! Klockan är 1:15, jag har skrivit sen klockan halv tolv ungefär, jag är på telefonen dessutom! Men som sagt så har jag stort skrivsug och när jag har skrivsug så blir kapitlen som bäst! Noga och detaljerade ;) Jag tror ni kommer gilla kapitel 12, jag är väldigt nöjd med det jag skrivit hittills!
Update: har skrivit klart kapitel 12 nu! :D Det blev långt tror jag, haha! Imorgon (eller borde jag säga senare idag?xd)på datan ska jag bara finslipa lite och lägga till bilder, sen får ni kapitel tolv! Tror ni att vi kan få tio kommentarer på kapitel 11? Snällasnällasnälla? Det är bara 3 kommentarer kvar tills vi har tio, det klarar ni? :D Och det ska INTE vara från samma person! Haha ;) Ni får kapitel 12 i vilket fall som helst, men det skulle betyda mycket om ni lade ner bara några sekunder av er dag att skriva vad ni tycker! Pussss!
This Thing We Call Love - Del 11
Tidigare:
- Åhåhå, nej det är inte sant! sa Rosalynn och stirrade igen.
Jag vände mig om, Ryan och Chaz klara i kön och var på väg mot ett bord för att sätta sig, Justin gick före utan mat, han åt antagligen inte skolmaten. Han var på väg mot vårt bord.
~ Justins Perspektiv ~
Efter skolan hade pappa kommit och hämtat mig, precis som det brukade vara - innan berömelsen, innan rikedomen. Jag öppnade dörren och möttes utav Erin som precis var på väg ut med Jazmyn och Jaxon. Hon gav pappa en kyss på kinden innan hon tog upp Jaxon och tog Jazzy i handen och lämnade huset. Skönt! Bara jag och pappa, som det brukade vara.
Jag gick in i köket och öppnade kylskåpet, kollade runt lite. Tog ut en macka som pappa köpt på subway och satte mig ner vid vårt köksbord. Pappa kom snart in i köket och lutade sig mot köksbänken och tittade på mig medans jag tuggade på mackan.
- Hur kändes det att vara i skolan igen då? frågade han och lade armarna i kors över bröstet.
- Skönt faktiskt, kände mig ganska normal, sa jag och rykte på axlarna med ett litet léende på läpparna.
- Dessutom träffade jag Abigail... lade jag till med ett flin.
- Jasså, det gjorde du? sa pappa och rufsade mig i håret när han gick förbi.
- Yep, mumlade jag och fortsatte tankspritt tugga på min macka.
Pappa kom snart tillbaka och ställde sig i dörrhålet,
- Du, du ville jag att jag skulle varna dig, så nu gör jag det: jag ska ringa Abby och fråga om hon kan sitta barnvakt på lördag när jag och Erin ska bort, annars får du göra det, sa han och nickade mot mig.
*
Dörren öppnades hastigt och någon hoppade upp på min säng. Jag tryckte kudden över huvudet och drog täcket över mig.
- Gå ut nu, om du vill se morgondagen! väste jag argsint där jag låg under täcket.
- Jag skulle väcka dig sa mamma, sa Rachel och drog fort av mig täcket.
Jag ryckte tillbaks det,
- Jag har sovmorgon, gå ut NU! skrek jag och tryckte kudden hårt mot huvudet igen.
- Okej, okej! Ta det lungt, sa Rachel och gick långsamt ut ur rummet igen.
- Stäng dörren! ropade jag efter henne.
Hon låtsades som att hon inte hörde, så jag struntade i det och lade mig tillrätta för att kunna somna om. Jag störde mig något så otroligt på att dörren till mitt rum stod öppen så jag slängde av mig täcket och gick fort fram till den och stängde den.
Säkert 20 minuter gick utan att jag hade somnat om, jag vred och vände på mig i sängen men kunde omöjligt somna. Jag kände mig inte ens trött längre, och jag skulle gå upp om 30 minuter. Att solen lyste in genom fönstret och värmde i mitt rum hade nog också med saken att göra. Jag kravlade mig fram till sängkanten och satte mig lånsamt upp, gnuggade mig i ögonen.
Jag tänkte på gårdagens lunch, fy vad pinsamt det hade varit.
~ "Tillbakablick" ~
Justin log mot mig när han såg att jag tittade på honom. Han drog ut stolen bredvid mig och satte sig ner. Nu var allas blickar vända mot oss.
- Tja tjejer, sa Chaz och satte sig tilsammans med Ryan bredvid Rosalynn på andra sidan bordet.
Chaz och Ryan kände vi, inte super bra, men vi kunde umgås ibland på håltimmar eller så.
- Tjenixen, sa Rose.
Justin förflyttade blicken mellan oss tjejer.
- Oh, jag är Rosalynn, sa Rose och sträckte fram handen mot Justin, han tog den, log och nickade artigt.
- Och jag är Nathalia, sa hon och vinkade lite blygt.
Jag klidade mig i nacken,
- Ska du inte äta något? frågade jag Justin.
- Får inte äta skolmaten, svarade han kort med ett snett léende som tog andan ur mig.
Jag nickade nästan osynligt och en tystand lade sig över bordet. En pinsam tystnad. Jag kunde känna hans blickar på mig under nästan hela lunchen och det var otroligt... irriterande, störande? Jag fick ingen riktig matro, så efter ett tag, med hälften av min portion kvar på tallriken, ställde jag mig upp,
- Är ni klara tjejer? undrade jag och fixade till håret innan jag tog upp tallriken och vi gick och lämnade våra grejer.
Sen hade jag inte sett till Justin något mer den dagen.
Jag drogs tillbaka till nutid och reste mig långsamt upp från sängen, stängde av alarmet som skulle ha ring om 30 minuter och gick med tunga steg in i badrummet.
På lördag skulle jag sitta barnvakt igen... Tänk om Justin skulle vara där! Vad skulle jag göra då? Jag suckade och spottade ut tandkrämen i handfatet.
*
Torsdag och fredag gick fort. Rachel hade stormat in i mitt rum och väckt mig tidigt imorse, när jag drog henne i håret för att hon aldrig fattade att jag behövde min skönhetssömn sprang hon till mamma och gnällde.
Efter en liten frukost bestående av en smörgås och juice hade jag tagit en välbehövd dusch och stog nu och torkade håret. Klockan elva skulle jag vara hemma hos "The Bieber Family". Jag sminkade mig lite lätt och drog på mig ett par korta, slitna jeansshorts och en brun-grå t-shirt. Jag stog framför spegeln ett tag och funderade innan jag bestämde mig för att platta håret. Jag satte i min Ipod i högtalarna och satte den på shuffle.
Jag log nöjt mot min spegelbild.
(Abby)
- Har du åkt än, gumman? ropade mamma nedifrån.
Vad var klockan...? 11.10?! Fan! Tänk om dom blir sena till något viktigt nu! Jag sprang ner och drog på mig mina skor. Jag grabbade snabbt tag i mina nycklar som hänge i nyckelskåpet bredvid dörren. Mamma stod med armarna i kors och kollade roat på medans jag stressade omkring.
- Hejdå! rppade jag och sprang ut genom den öppna dörren.
~ Justins Perspektiv ~
Jag stog i dörrhålet till hallen och kollade på när pappa och Erin tog på sig sina skor.
- Du måste stanna hemma tills Abby kommer, sen får du göra vad du vill, sa pappa.
- Visst, drar nog till Ryan då, sa jag fast jag visste att jag inte skulle det.
- Hon borde vara här när som helst, sa pappa och kollade på klockan som satt på väggen.
- Hejdå, ha det kul, sa jag och flinade.
- Hejdå, sa pappa och stängde dörren efter sig.
Klockan var tio över nu, hon skulle ha varit här prick.
Jag hade precis satt mig i soffan bredvis Jazzy och lyft upp Jaxon i knät när det ringde på dörren.
~ Abbys Perspektiv ~
Jag sprang upp för trappen med andan i halsen. Jag nästan slängde mig på ringklockan och funderade ut vad jag skulle säga medans jag otåligt väntade på att någon skulle öppna.
Dörren öppnades och där stod Justin...
Har inte tid att hitta fler bilder, min kompis väntar och jag behöver duscha, hehe.
Kommentera för kapitel tolvvv ;)
BieberLove ♥
BieberLove ♥
Ingen uppdatering igår...
Jag hade rätt mycket att göra igår, så jag hoppas att ni förstår mig! ;)
Kom hem sent efter att jag hade varit ute på en festival i stan' så jag hade ingen tid att lägga ut kapitel 11, nu håller jag på och skriver för fullt! Håll ut!
Kom hem sent efter att jag hade varit ute på en festival i stan' så jag hade ingen tid att lägga ut kapitel 11, nu håller jag på och skriver för fullt! Håll ut!
BieberLove ♥
Det här är alltså jag, Moa. Tänkte att ni kanske ville veta hur ansiktet bakom datorskärmen ser ut... Haha :)
Länkbyte #2
Det här är en söt tjej som heter Dani, på bloggen lägger hon ut bilder som hon tagit själv och typ olika tränigstips och lite om sitt vardagliga liv! Kolla in den vettja! :)
Bästa rubriken evvaaa'
Meddelande #1:
Asså, tänkte bara säga att personen som äger bloggen kan se om det är samma person som har kommenterat flera gånger på ett inlägg. På kapitel 9 hade en person kommenterat typ 3/4 gånger, och jaa, jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, men så är det iallafall.
Meddelande #2:
Kände att kapitel 9 inte vart så bra som det borde blivit så jag ska försöka lägga ner mer tid på kapitel 10 så att det blir mycket bättre! :) hoppas jag... hehe
BieberLove ♥
Update: Kapitel 10 finns här under! Har ingen aning om varför de hamnar under ett inlägg hela tiden? Jag gjorde det här inlägget innan jag skrev kapitel tio? -_-
Asså typ dreglar här borta, fetaste pölen! Jag dööööööör! O_O
This Thing We Call Love - Del 10
Tidigare:
Jag fick ett litet ryck och började dansa runt och städa lite i mitt stökiga tonårsrum. Så fort jag var klar ringde jag till Nathalia och sa att hon skulle komma hem till mig så skulle jag berätta hela historian...
Vi satt länge på min säng och pratade. Eller snarare skrek, tjejsnack och hög musik var en perfekt kombination när vi var tillsammans. Vi snackade inte bara om mitt pinsamma "första-möte" med Justin Bieber Den Store, utan om vad som hände i allmänhet, om vanliga tjejgrejer så som killar, kläder, skvaller och musik.
- Var han lika snygg i verkligeheten? frågade hon mig.
Först förstod jag inte vad hon menade eftersom vi var mitt inne i ett samtal om Hannah's nya bil.
- Va, vadå? Jasså, ohja!
- Var han?! frågade hon och spärrade ivrigt upp ögonen.
- Nej, han var snyggare! skrek jag och nickade långsamt och blinkade.
Nathalia mumlade något som såg ut som "vänta" och skruvade ner volymen tills man knappt hörde något.
- Det lät som att någon skrek eller nått... sa hon och lyssnade.
Det susade i öronen på grund av att det nu var så tyst men jag spetsade öronen och försökte att lyssna. Vi båda hoppade till när någon utifrån plötsligt skrek:
- ABBY! ABIGAIL JOY ANDERSEN!
Om fönstret hade varit öppet hade det skurit i öronen. Jag hoppade fort ner från sängen och skyndade mig fram till fönstret. Jag öppnade det och där nedanför på gräsmattan stod en sur Rachel med armarna i kors och blängde surt - nej ursinnigt - på mig. Jag började plötsligt skratta och Nathalia skyndade sig fram till fönstret och började skratta hon med.
- Jag har stått här jättelänge nu! Och vår granne kom ut och sa till mig att sluta skrika men du öppnade ju inte! sa hon tjurigt och stampade med foten i marken.
Det gjorde inte saken bättre och vi skrattade ännu mer när vi föreställde oss min sura gamla granne Mrs. Granfield stå i tofflor och något som skulle föreställa en klänning och skälla på Rachel över staketet.
- Men åh! Öppna bara dörren åt mig! sa hon otåligt och lät armarna hänga slappt längs med hennes sidor.
Jag skyndade mig inte direkt ner för att öppna utan gick långsamt ner för trappen och ut i hallen bara för att jag visste att det retade henne.
När jag låste upp dundrade hon in i hallen och slängde ifrån skor och väska på hallgolvet.
- Nu missade jag halva Hannah Montana! gnällde hon.
- Du har ju endå sett de där avsnitten minst hundra gånger förut, sa jag.
- Neej! Det här är nya! gnällde hon, jag suckade och skyndade mig upp till Nathalia igen.
*
Jag slets ur min koncentration när klockan ringde och folk började tränga sig ut ur klassrummet. Jag ställde mig upp och samlade sakta ihop mina engelskaböcker. Äntligen lunch, I'm starving!
I korridoren vid mitt skåp mötte jag mina älsklingsvänner, Nathalia och Rosalynn, och tillsammans gick vi mot matsalen för lunch.
Jag satte mig ner bredvid Nathalia och hon började genast snacka med Rosalynn om Justin.
- Har du blivit smittad av den förfärliga bieberfever'n Nathalia? sa jag skämtsamt.
- Nej, nja, kanske... Men han är bara sååå snygg! sa hon med ett drömmande ansiktsuttryck.
- Äh, så snygg är han väll... började Rose men när hon kollade upp fastnade hennes blick på något bakom våra ryggar som avbröt henne. Hennes ögon vidgades och hon svalde hårt innan hon avslutade meningen:
- Endå...
Jag och Nathalia vände undrande på oss där vi satt. Hela matsalen hade tystnat och bara mumlanden hördes här och där. Allas blickar var vända mot Justin - Justin Bieber - som just kommit innanför dörrarna i matsalen med Chaz och Ryan.
Jag kollade på Nathalia och hennes haka låg nästan på golvet. Jag petade till henne,
- Sluta stirra, väste jag.
- Vad gör han här? frågade hon mig förvånat.
- Hur ska jag kunna veta?
Jag kaste en makaron på Rosalynn och hon väcktes ur sin dvala.
- Okej, han är verkligen snygg, sa hon. Folk hade börjat prata igen och matsalen gick snabbt tillbaka till sitt vanliga sorlande ljud. Nästan alla här hade känt Justin innan han blev känd, det var inte världens deal förutom för nya elever. Jag iaktog en blond tjej på andra sidan matsalen som ivrigt slängde huvudet fram och tillbaka mellan sina vänner och Justin så att håret flög, hon verkade väldigt uppspelt av Justins närvaro.
- Åhåhå, nej det är inte sant! sa Rosalynn och stirrade igen.
Jag vände mig om, Ryan och Chaz klara i kön och var på väg mot ett bord för att sätta sig, Justin gick före utan mat, han åt antagligen inte skolmaten. Han var på väg mot vårt bord.
Typ, kort kapitel och jag vet att det tog lång tid att skriva, men har haft lite tomt på idéer men nu flödar det ;)
Ska börja skriva på kapitel 11 nu direkt så får ni det skapligt imorgon, om ni kommenterar bra alltså ;)
Och jag suuuuger på att hitta bilder till kapitlen, sowrryyy! "/
Typ, kort kapitel och jag vet att det tog lång tid att skriva, men har haft lite tomt på idéer men nu flödar det ;)
Ska börja skriva på kapitel 11 nu direkt så får ni det skapligt imorgon, om ni kommenterar bra alltså ;)
Och jag suuuuger på att hitta bilder till kapitlen, sowrryyy! "/
BieberLove ♥
länkbyte (:
Juztawesome.blogg.se
Det här är min kompis blogg där hon bloggar om sitt liv och hennes vardag helt enkelt! Kolla in den vettja! ;)
Jag har länkat henne förut och hon har länkat oss men är inte säker på att det är samma blogg.. :)
TADA! Lyckades fixa kapitel någorlunda likt hur det var innan ;) Kommentera för kapitel 9 som jag ska skriva alldeles strax!
Kolla in den iallafall! :)
Länkbyte?
Skulle verkligen vilja få upp statestiken här på bloggen så gör gärna länkbyten. Helst i inlägg, så kommentera om ni är intresserade! :)
Ahahah, skön bild ;)
This Thing We Call Love - Del 9
Tidigare:
Där lekte vi ett tag innan jag hörde dörren slå igen där nere och Jeremys röst fyllde huset, han lät glad. Jag hörde steg i trappan och jag kikade ut genom springan mellan dörren och dörrkarmen. Ute i hallen gick en kille förbi... En kille som definitivt inte var Jeremy...
Jag tog upp Jaxon på armen och smög fram mot dörren. Jag hann precis se honom stänga dörren längst bort i korridoren bakom sig. Jag backade in i rummet och väntade på att han skulle komma ut igen.
Jag tog upp Jaxon på armen och smög fram mot dörren. Jag hann precis se honom stänga dörren längst bort i korridoren bakom sig. Jag backade in i rummet och väntade på att han skulle komma ut igen.
Efter bara några minuter hörde jag att dörren öppnades och jag skyndade mig fram till dörren igen. Jag stannade chockat i dörröppningen och spärrade upp ögonen. Killen kollade nu upp från sin mobil och stannade när han såg mig stå där i dörren och han verkade minst lika förvånad som mig. Jag stog där som en idiot och bara stirrade. Jag var totalt starstruck, kunde inte göra något annat än bara glo! Han lade snabbt ner mobilen i fickan och skyndade sig fram till mig.
- Försiktigt, sa han och syftade på Jaxon som vred sig i mitt grepp och nästan ramlade ur famnen på mig.
- Oj, heh, jag... eh... förlåt! sa jag och rodnade som aldrig förr. Jag lät honom ta Jaxon och Justin kramade om honom.
- Oh, jag är Justin förresten, sade han, firade av ett charmigt léende och sträckte ut sin lediga hand.
- Abigail, sa jag och skakade den tafatt.
Vad är det med dig?! Du är aldrig såhär runt killar! Varför nu?! Ta dig samman! tänkte jag och kämpade för att samla mig och bete mig någorlunda normalt.
- Ovanligt namn, sa han men lade snabbt till:
- Men det är fint!
- Pfft, nej det är det inte! Kalla mig Abby i stället, log jag.
- Ehm, jag måste gå... Vi ses Abby, sa han och gav mig Jaxon.
- Ses, sa jag i ett misslyckat försök att låta cool.
Han dröjde med blicken på mig innan han tittade bort och gick iväg ner för trappen.
Erin kom snart in i rummet och meddelade att jag kunde gå nu om jag ville. Jag tackade och lät henne ta över. Jag gick ner för trappen och ut i hallen för att sätta på mig mina skor. När jag stog där och fummlade med skorna råkade jag höra Justin och Jeremy prata inne i köket. Jag stannade upp och lyssnade.
- Vem var det där? frågade Justin lågt.
Erin kom snart in i rummet och meddelade att jag kunde gå nu om jag ville. Jag tackade och lät henne ta över. Jag gick ner för trappen och ut i hallen för att sätta på mig mina skor. När jag stog där och fummlade med skorna råkade jag höra Justin och Jeremy prata inne i köket. Jag stannade upp och lyssnade.
- Vem var det där? frågade Justin lågt.
- Vem då?
- Tjejen som var där uppe med Jazmyn och Jaxon?
- Tjejen som var där uppe med Jazmyn och Jaxon?
- Jasså, jo det är Abby, hon sitter barnvakt åt ungarna, sa Jeremy.
- Förvarna mig gärna nästa gång du tänker anställa en snygg tonårstjej att göra något här i huset, sa han och Jeremy skrattade.
Jag tog min väska som jag släppt ner bredvid dörren.
- Hejdå! ropade jag och skyndade mig ut genom dörren innan Jeremy hann ge mig betalt, jag hatade att ta emot pengar av andra än mamma eller pappa, dom kunde mer än gärna få ge mig pengar.
'Ah! Vad skämmiiiigt!' skrev jag i ett sms som jag skickade iväg till Nathalia och Rosalynn.
'Vad?!' fick jag nästan genast tillbaka av båda.
'Jag brukar inte vara så konstig när jag snackar med killar right?'
N: 'Nej, inte direkt' R: 'Nej, inte vad jag märkt...'
'Och gissa vad! Bara för det betedde jag mig som någon himla idiot när jag träffade honom!'
N: 'Va? Vem honom?' R: 'Vem snackar du om?'
'JUSTIN BIEBER!'
N: 'Va?! Omg! Träffade du honom?!' R: 'Va? Nä, sluta skoja.'
'Jag skämtar inte! Han måste trott att jag var nån jävla blondin med en hjärncell. Max!'
N: 'En snygg blondin med en hjärncell ;)' R: 'Kanske för att du är en? Men vet du, jag gillar dig endå :)'
'Ha-ha, snälla kompisar jag har!'
N: 'Ring mig sen så får du berätta hela historien!' R: 'Är inte det vad vänner är till för?'
'Visst, det ska jag göra!' skickade jag till Nathalia när jag svängde in på min gata.
- Hemma! ropade jag och slängde igen dörren.
Inget svar; vilket betyder att jag är ensam hemma. WOHO, PARTY! Jag sparkade av mig skorna, låste dörren och sprang upp på mitt rum. Jag pluggade in min Ipod i högtalarna och satte på min senaste favoritlåt.
Jag fick ett litet ryck och började dansa runt och städa lite i mitt stökiga tonårsrum. Så fort jag var klar ringde jag till Nathalia och sa att hon skulle komma hem till mig så skulle jag berätta hela historian...
Sämsta bilden jag vet... Och om någon vet vilket mått man ska skriva in när man ska bädda in ett videoklipp så att man inte får med självaste klippet utan bara "det vita längst ner" berätta gärna ;) Enjoy och nu vill jag ha 6+ kommentarer :)
Märkte nu att klippet inte funkar på min dator, men jag kan se det på min mobil? Hur är det med er, kan ni se det? Tacksam för svar! :)Sämsta bilden jag vet... Och om någon vet vilket mått man ska skriva in när man ska bädda in ett videoklipp så att man inte får med självaste klippet utan bara "det vita längst ner" berätta gärna ;) Enjoy och nu vill jag ha 6+ kommentarer :)
This Thing We Call Love - Del 8
Tidigare:
- Jag behöver inget, jag menar det, sa jag.
- Klart du ska ha något Abigail, 10 dollar är typ det ända jag har, går det bra sa han och sträckte fram sedeln.
- Tack, men kalla mig Abby, och ring bara om du behöver hjälp något mer, sa jag léende och tog emot sedeln.
- Visst, det ska jag göra, sa han.
Jag vände mig om och öppnade dörren, jag vinkade och hörde när han stängde dörren bakom mig.
Nu hade det gått flera veckor sedan jag satt barnvakt för första gången i april. När jag hade varit på väg hem hade jag messat Nathalia och Rosalynn och sagt att jag satt barnvakt åt Justin Biebers syskon. Nathalia flippade ur ganska ordentligt för att inte vara ett fan, men Rosalynn hade reagerat helt annorlunda, antagligen för att hon inte gillade honom alls. Men jag visste att hon egentligen brydde sig lite, innerst inne, jag menar, jag sitter barnvakt åt en världskändis syskon. När jag berättade för mamma vart hon först upprörd över att jag gått hem till en vuxen man jag träffat inne i staden och som hon inte hade en aning om vem det var, men till slut - efter en lång lektion om att inte lita på främlingar - lugnade hon ner sig och gick med på att jag fick sitta barnvakt fler gånger.
*
Jag har suttit barnvakt fler gånger sedan dess, inte en glimt hade jag fått av självaste Justin Bieber. Men jag förväntade mig inte att få det heller, så upptagen som han alltid verkade vara. Nu har det hunnit bli maj och solen lyser nästan varje dag. Idag var inget undantag, det var jättevarmt utomhus och hela staden gick i shorts... eller ja, alla utom fullisen inne i stan som inte hade nåra andra byxor än sina skitiga, slitna jeans.
(Ignorera hårfärgen)
När jag gick hemifrån till skolan hade jag tagit på mig något av det svalaste jag hade för att överleva de varma klassrummen, fullpackade med elever och dålig luftkonditionerning. Dessutom undvek jag att ta bussen nu, där var det också varmt som i en bastu, så jag tog cykeln istället.
När jag klev in i skolbyggnaden var det första jag såg Josh. Oh great! Han kommer antagligen förstöra hela min djävla dag, tänte jag.
Jag hoppades att inte sett mig än och gick, med blicken ner i golvet, förbi honom.
- Hey Abby, sa han flirtigt och slöt upp vid min sida.
Fan!
- Hej Josh, suckade jag och himlade med ögonen.
- You look hot today, sa han, flinade och la armen om mina axlar.
- Ugh, snälla, kan du ta bort armen?
- Vad? Har du nått problem med det eller? sa han med uppspärrade ögon och försökte låta förolämpad.
- Ja, uppenbarligen, eftersom jag ber dig ta bort den, sa jag irriterat.
Han tog bort den, flinade och sa:
- Vi ses på träningen, sen smällde han till mig på rumpan och gick tillbaka till sitt ”gäng”.
Jag bet ihop hårt, slog bort tanken på att gå efter honom och slå ut hans tänder och gick, generat men samtidigt rasande, vidare mot mitt skåp. Vid trappan stog Ashley tillsammans med Britney och gav mig världens bitchblick som skulle kunna döda en elefant, jag bitchblickade tillbaka, tänkte inte låta mig tryckas ner av henne bara för att Josh verkade gilla mig mer än vad han gillade henne. Ashley var skolans blonda bitch som älskade att stå i centrum, en kvinnlig Josh kan man säga. Hon hade sina två ”bästavänner”, Britney och Hannah, som var minst lika bitchiga dom med.
Vid mitt skåp stog Nathalia och Rosalynn och pratade om något som verkade högst intressant eftersom de nickade ivrigt och slängde med armarna hit och dit. När Nathalia, som stod vänd med ansiktet åt mitt håll, såg mig petade hon till Rosalynn och de båda vinkade glatt. Jag vinkade glatt tillbaka och kramade om dom innan jag helt plötsligt spelade irriterad och berättade om Josh. Dom garvade bara.
- Men seriöst, det är inte roligt! Vet ni hur skämmmigt det är eller? sa jag och slog till Rose på armen.
- Du borde vara glad att det inte är ännu en idiot slash ett äckel att skriva upp på listan över folk som gillat dig, sa hon och flinade.
- Hah, han räknas väl till båda kategorierna? fnös jag.
Fast jag visste vad hon pratade om och höll väl med till viss del, hittills hade typ bara Curt, Jamie och Philip gillat mig och alla tre var antingen största töntarna med fetaste Harry Potter-glasögonen eller varit värsta pervosarna som ville ha ner mig i sängen.
Skoldagen var väl som övriga, händer inget speciellt förutom Celia som får utbrott och rusar ut ur klassrummet nästan varje dag. Äntligen var det dags för träningen som oftast var det roligaste på hela veckan.
*
Jag, Nathalia och Rose tog som vanligt längst tid på oss att byta om. Dessutom hade vi uteträning så det var längre att gå än till gympasalen. När vi kom fram visslade vår tränare i visselpipan och bad alla att samla sig.
- Ni var sist som vanligt va? frågade hon mig, Nathalia och Rose.
Vi nickade. Hon började dela ut hopprep till alla som vi skulle använda under uppvärminingen. På andra sidan planen hade killarnas fotbollsträning precis dragit igång.
Efter att vår tränare sagt några ord om dagens träning släppte hon iväg oss och vi gick svettiga mot omklädningsrummet för att duscha.
När jag drog t-shirten över huvudet kände jag blickar i ryggen och vänte mig om för att se Ashley och company stå och glo på oss med överlägsna miner.
- Vill ni ha en bild eller? frågade Rose spydigt.
- Nej tack, vi skulle helst vilja slippa se er över huvud taget, slängde Britney ur sig.
- Men sluta glo dårå, sa jag.
Vi packade ihop våra saker och lämnade Ashley och company fnittrandes bakom oss.
*
Efter skolan cyklade jag direkt hem till Familjen Bieber. Jag tog med barnen ut i trädgården och satte oss i skuggan av ett stort träd. Sam följde glatt med ut.
Efter ett tag kände jag att det var dags att gå in, jag kände mig kokhet! Jag fyllde en varsin pipmugg med vatten åt Jazzy och Jaxon och tog sedan med dem upp på deras rum. Där lekte vi ett tag innan jag hörde dörren slå igen där nere och Jeremys röst fyllde huset, han lät glad. Jag hörde steg i trappan och jag kikade ut genom springan mellan dörren och dörrkarmen. Ute i hallen gick en kille förbi... En kille som definitivt inte var Jeremy...
TADA! Lyckades fixa kapitel någorlunda likt hur det var innan ;) Kommentera för kapitel 9 som jag ska skriva alldeles strax!