thestoriesboutjb

Tidigare:

-         Jag behöver inget, jag menar det, sa jag.

-         Klart du ska ha något Abigail, 10 dollar är typ det ända jag har, går det bra sa han och sträckte fram sedeln.

-         Tack, men kalla mig Abby, och ring bara om du behöver hjälp något mer, sa jag léende och tog emot sedeln.

-         Visst, det ska jag göra, sa han.

Jag vände mig om och öppnade dörren, jag vinkade och hörde när han stängde dörren bakom mig.

Nu hade det gått flera veckor sedan jag satt barnvakt för första gången i april. När jag hade varit på väg hem hade jag messat Nathalia och Rosalynn och sagt att jag satt barnvakt åt Justin Biebers syskon. Nathalia flippade ur ganska ordentligt för att inte vara ett fan, men Rosalynn hade reagerat helt annorlunda, antagligen för att hon inte gillade honom alls. Men jag visste att hon egentligen brydde sig lite, innerst inne, jag menar, jag sitter barnvakt åt en världskändis syskon. När jag berättade för mamma vart hon först upprörd över att jag gått hem till en vuxen man jag träffat inne i staden och som hon inte hade en aning om vem det var, men till slut - efter en lång lektion om att inte lita på främlingar - lugnade hon ner sig och gick med på att jag fick sitta barnvakt fler gånger.

*

Jag har suttit barnvakt fler gånger sedan dess, inte en glimt hade jag fått av självaste Justin Bieber. Men jag förväntade mig inte att få det heller, så upptagen som han alltid verkade vara. Nu har det hunnit bli maj och solen lyser nästan varje dag. Idag var inget undantag, det var jättevarmt utomhus och hela staden gick i shorts... eller ja, alla utom fullisen inne i stan som inte hade nåra andra byxor än sina skitiga, slitna jeans.

(Ignorera hårfärgen)

När jag gick hemifrån till skolan hade jag tagit på mig något av det svalaste jag hade för att överleva de varma klassrummen, fullpackade med elever och dålig luftkonditionerning. Dessutom undvek jag att ta bussen nu, där var det också varmt som i en bastu, så jag tog cykeln istället.

När jag klev in i skolbyggnaden var det första jag såg Josh. Oh great! Han kommer antagligen förstöra hela min djävla dag, tänte jag.

Jag hoppades att inte sett mig än och gick, med blicken ner i golvet, förbi honom.

-         Hey Abby, sa han flirtigt och slöt upp vid min sida.

Fan!

-         Hej Josh, suckade jag och himlade med ögonen.

-         You look hot today, sa han, flinade och la armen om mina axlar.

-         Ugh, snälla, kan du ta bort armen?

-         Vad? Har du nått problem med det eller? sa han med uppspärrade ögon och försökte låta förolämpad.

-         Ja, uppenbarligen, eftersom jag ber dig ta bort den, sa jag irriterat.

Han tog bort den, flinade och sa:

-         Vi ses på träningen, sen smällde han till mig på rumpan och gick tillbaka till sitt ”gäng”.

Jag bet ihop hårt, slog bort tanken på att gå efter honom och slå ut hans tänder och gick, generat men samtidigt rasande, vidare mot mitt skåp. Vid trappan stog Ashley tillsammans med Britney och gav mig världens bitchblick som skulle kunna döda en elefant, jag bitchblickade tillbaka, tänkte inte låta mig tryckas ner av henne bara för att Josh verkade gilla mig mer än vad han gillade henne. Ashley var skolans blonda bitch som älskade att stå i centrum, en kvinnlig Josh kan man säga. Hon hade sina två ”bästavänner”, Britney och Hannah, som var minst lika bitchiga dom med.

Vid mitt skåp stog Nathalia och Rosalynn och pratade om något som verkade högst intressant eftersom de nickade ivrigt och slängde med armarna hit och dit. När Nathalia, som stod vänd med ansiktet åt mitt håll, såg mig petade hon till Rosalynn och de båda vinkade glatt. Jag vinkade glatt tillbaka och kramade om dom innan jag helt plötsligt spelade irriterad och berättade om Josh. Dom garvade bara.

-         Men seriöst, det är inte roligt! Vet ni hur skämmmigt det är eller? sa jag och slog till Rose på armen.

-         Du borde vara glad att det inte är ännu en idiot slash ett äckel att skriva upp på listan över folk som gillat dig, sa hon och flinade.

-         Hah, han räknas väl till båda kategorierna? fnös jag.

Fast jag visste vad hon pratade om och höll väl med till viss del, hittills hade typ bara Curt, Jamie och Philip gillat mig och alla tre var antingen största töntarna med fetaste Harry Potter-glasögonen eller varit värsta pervosarna som ville ha ner mig i sängen.

Skoldagen var väl som övriga, händer inget speciellt förutom Celia som får utbrott och rusar ut ur klassrummet nästan varje dag. Äntligen var det dags för träningen som oftast var det roligaste på hela veckan.

*

Jag, Nathalia och Rose tog som vanligt längst tid på oss att byta om. Dessutom hade vi uteträning så det var längre att gå än till gympasalen. När vi kom fram visslade vår tränare i visselpipan och bad alla att samla sig.

-         Ni var sist som vanligt va? frågade hon mig, Nathalia och Rose.

Vi nickade. Hon började dela ut hopprep till alla som vi skulle använda under uppvärminingen. På andra sidan planen hade killarnas fotbollsträning precis dragit igång.

Efter att vår tränare sagt några ord om dagens träning släppte hon iväg oss och vi gick svettiga mot omklädningsrummet för att duscha.

När jag drog t-shirten över huvudet kände jag blickar i ryggen och vänte mig om för att se Ashley och company stå och glo på oss med överlägsna miner.

-         Vill ni ha en bild eller? frågade Rose spydigt.
-         Nej tack, vi skulle helst vilja slippa se er över huvud taget, slängde Britney ur sig.

-         Men sluta glo dårå, sa jag.

Vi packade ihop våra saker och lämnade Ashley och company fnittrandes bakom oss.

*

Efter skolan cyklade jag direkt hem till Familjen Bieber. Jag tog med barnen ut i trädgården och satte oss i skuggan av ett stort träd. Sam följde glatt med ut.

Efter ett tag kände jag att det var dags att gå in, jag kände mig kokhet! Jag fyllde en varsin pipmugg med vatten åt Jazzy och Jaxon och tog sedan med dem upp på deras rum. Där lekte vi ett tag innan jag hörde dörren slå igen där nere och Jeremys röst fyllde huset, han lät glad. Jag hörde steg i trappan och jag kikade ut genom springan mellan dörren och dörrkarmen. Ute i hallen gick en kille förbi... En kille som definitivt inte var Jeremy...

Tidigare:

När det äntligen ringde ut för dagen lät jag ut en suck av lättnad. Jag gick raskt mot skåpet. Dels för att jag ville hem så fort som möjligt och dels för att jag garanterat skulle hinna med bussen, jag ville inte riskera att behöva gå hem också. Jag hörde Rose ropa bakom mig. Jag vände mig om och gick baklänges, jag ville inte förlora någon tid.

-         Ska du göra något efter skolan? ropade hon från sitt skåp på andra idan korridoren. Jag låste upp mitt skåp.

-         Eh, ja, jag ska sitta barnvakt, tyvärr! ropade jag tillbaka och tryckte ner mina läxböcker i väskan.

-         A okej! Men vi ses imorrn!

Jag smällde igen skåpet, låste det och vinkade mot Rose innan jag kilade iväg mot bussen.

När jag kom hem möttes jag av Emilio som glatt viftade på svansen över att jag äntligen var hemma.

Jag slängde min väska på bordet och öppnade kylskåpet för att ta något att äta. Jag tog lite rester som jag värmde i mikron. Medans jag väntade på att maten skulle bli klar rotade jag runt i väskan och tog upp min mobil. När jag var på väg hem från skolan hade jag kommit på att jag inte hade någon aning om vart Jeremy bodde, så jag skickade iväg ett sms där jag frågade om adressen. När jag hade tagit maten till bordet hade jag fått ett svar.

När jag var hade ätit klart ställde jag in disken i diskmaskinen. Klockan var snart fem, jag skulle inte vara hos Jeremy förän sex.

-         Emilio? Emilio gubben? ropade jag och han kom springandes.

Jag satte på honom kopplet, satte på mig skorna och öppnade sedan dörren. Jag låste dörren efter mig och gick den vanliga rundan genom skogen.

Jag kom tillbaka precis i tid för att hinna fixa mig lite innan jag cyklade iväg mot kvällens jobb. Jag kom fram lite tidigare än sagt, jag ville inte riskera att bli sen förta gången. Jag jämförde sms:et med husets adress och konstaterade att det var rätt hus. Jag gick upp for den breda grusgången och ringde på dörrklockan. En liten hund började skälla och jag hörde någon skynda sig ner för en trappa. Den stora trädörren öppnades med ett klick och på dörrmattan stod Jeremy med en lite pojke på armen. Jag log lite nervöst och hoppade till när en liten hund hoppade på mig.

-         Ja just det, jag glömde säga att vi har en hund... jag hoppas inte att det är ett problem...? sa han och log lite snett.

-         Nejdå, jag har själv en hund, en golden, sa jag och böjde mig ner för att klappa den lilla hunden.

-         Kom in, sa han nu och jag klev in i den varma hallen.

Jag hängde av mig jeansjackan och kollade runt i den stora hallen. Den var ganska mörk, bara några smålampor var tända. Han började gå upp för trappen och jag följde efter. Där uppe var det tänt. Han ledde mig genom en hall med dörrar på båda sidorna. Jag kikade in i rummen när jag passerade, de flesta var väldigt ljusa och modernt inredda. Han gick in i ett rum som låg på vänster sida av hallen. Rummets väggar var vita men det blev väldigt färgglatt pågrund av alla leksaker som låg utspridda lite överallt i rummet. På golvet satt Jazmyn och lekte med någon leksak där man skulle lägga i en kloss i ett hål med samma form. När hon hörde oss kollade hon upp och vinkade glatt mot mig. Jag böjde lite på mig, log och vinkade tillbaka.

-         Japp, så här har vi Jazmyn och Jaxon Bieber, sa han och pekade på barnen.

Bieber? Som Justin Bieber? Så det här var hans pappa och syskon? Gud! Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag inte listat ut det? Herregud vad korkad jag är ibland!

-         Abigail...? frågade Jeremy.

-         Öh, ja... Så du ä-är, Justin, Justin Biebers... pappa? var det ända jag fick fram.

-         Ja, jo, det är jag... jag trodde du visste... jag kanske inte presenterade mig tillräktligt ordentligt. Jag är alltså Jeremy Bieber, Justin Biebers pappa... sa han och skrockade lågt.

Jag kände hur kinderna hettade och skrattade lite lågt. Jeremy kollade på klockan.

-         Oj, du jag måste dra nu, sa han, gav mig några instruktioner, räckte över Jaxon till mig och sprang sedan tillbaka ner.

När han stängde dörren bakom sig satte jag mig på golvet bredvid Jazmyn med Jaxon i knät. Hon kollade på mig och log stort och sött.

Efter ett tag somnade Jaxon och Jazmyn gäspade stort, så jag lade ner Jaxon, som redan hade pyjamas på sig, i sin säng. Jag tog med Jazzy til badrummet för att borsta hennes små tänder. Jag bytte ut hennes små jeans mot pyjamasbyxor och hennes vita t-shirt, med fläckar från något som verkade vara sylt, slängde jag i smutsburken och satte på henne pyjamaströjan istället.

Hon somnade i stort sett samma ögonblick som jag lade ner henne i sängen.

-         Jaha, och vad ska jag göra nu då? Mumlade jag för mig själv.

Jag såg mig om i rummet och tänkte att jag kunde kanske städa upp lite, det kunde väl inte skada?

Jag höll på länge och parade tyst ihop leksaker som hörde till varandra och stoppade ner de i en stor leksakskista i trä. Det knakade bakom mig och jag frös mitt i en rörelse. Jag vände mig snabbt om och till min lättnad var det bara Jeremy som stog och beundrade det nu städade rummet.

-         Oh, du skrämde mig! sa jag tyst för att inte väcka Jazzy och Jaxon.

-         Vad fint du har gjort, sa han lika tyst.

-         Ja, jag hade inget att göra när de hade somnat så jag tänkte att det kan väl inte skada om jag städar lite här inne, sa jag, ställde mig upp och kliade mig i bakhuvudet.

-         Jo, det behövdes, sa han och vi skrattade.

Han följde mig ner till dörren. Jag tog på mig min jacka och vände mig om för att säga hejdå och såg att han stog och rotade runt i sin plånbok.

-         Jag behöver inget, jag menar det, sa jag.

-         Klart du ska ha något Abigail, 10 dollar är typ det ända jag har, går det bra sa han och sträckte fram sedeln.

-         Tack, men kalla mig Abby, och ring bara om du behöver hjälp något mer, sa jag léende och tog emot sedeln.

-         Visst, det ska jag göra, sa han.

Jag vände mig om och öppnade dörren, jag vinkade och hörde när han stängde dörren bakom mig.

Tidigare:

Jag lade in min väska och tog istället ut spanskaböckerna, penna och sudd och traskade iväg mot klassrummet.

Costa’s sura blick sade mig att hon krävde en förklaring till min sena ankomst. Jag harklade mig:

-         Ehm, jag missade bussen, mumlade jag.

Mrs. Costa nickade och återgick till genomgången av något som verkade vara oregelbundna verb. Jag blickade ut över klassrummet och utbytte en blick med Nathalia innan jag slog ner blicken och gick och satte mig på min plats.

Det ringde ut och alla strömmade ut ur klassrummet. Jag var ganska trött efter 70 minuters mattelektion. Utanför klassrummet väntade jag på Nathalia och Rosalynn. Jag slöt upp vid Rosalynns sida när de kom utsläntrande ur klassrummet. Vi gick och lade in våra matteböcker i våra skåp för att sedan gå direkt till matsalen.

-         Vad är det för mat idag? frågade jag när jag slet upp dörren till matsalen.

-         Vet inte, vi får väl se, sa Rosalynn.

Vi gick och ställde oss i kön. Jag sträckte på halsen för att kunna se vad mattanterna bjöd på idag och såg en lång kille lägga på någon slags gryta på ett lass med ris.

Jag grimaserade, skolans mat var vanligtvis ganska god, med jag gillade inte riset. Jag tog en tallrik och bestick, lastade på lite grönsaker och gick vidare till den varma maten. Jag la på en liten hög med ris och dränkte den sedan i köttgryta.

Jag väntade på de andra vid köns slut och när de kom gick vi och satte oss vid det vanliga bordet, som vi alltid brukade sitta vid.

Jag drog ut stolen, satte mig med en duns och började sakta röra om i maten med gaffeln.

-         Missade du bussen i morse eller sölade du dig bara för att slippa så mycket av spanskalektionen som möjligt? frågade Nathalia lite retsamt.

-         Nepp, jag missade den faktiskt, sa jag och flinade lite innan jag fortsatte:

-         Den åkte precis när jag kom fram till hållplatsen. Jag hatar den där busschaffören... vad heter han? Äh, jag vet inte men den där gamla gubben, han är så sur! Så jag fick gå istället.

-         Inga cykelattacker den här gången? frågade Rosalynn och skrattade.

-         Haha, nej, det verkar som att jag klarat mig från det idag, log jag.

Vi satt tysta ett tag och åt. Då och då slog jag upp blicken från tallriken för att kolla ut över den stora matsalen. Nu kollade jag upp och såg att någon kollade tillbaka på mig – Josh, en av skolans populäraste, han tror han är jätte snygg och att han kan få vem som helst men när han tröttnar på en lämnar han en i sticket. Visst är han snygg, men att han är så medveten om det är väldigt... ”avtändande”. Jag himlade med ögonen och kollade ner i tallriken och försökte diskret peta till Rose, som satt bredvid mig, med armbågen. Hon märkte inget så jag puttade till hårdare.

-         Aj! sa hon lite för högt och jag hyshade.

-         Kollar Josh fortfarande på mig? frågade jag och hon förflyttade blicken från mig bort mot hans bord.

-         Nja, han slänger lite blickar men..., sa hon lite tyst, nu undrade Nathalia vad vi kollade på och vände sig om.

Nu kollade han upp mot vårt bord och vi kollade fort bort, alla tre.

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och reste mig upp för att svara. Rose kollade undrande på mig och jag pekade menande på telefonen. Jag rusade ut ur matsalen för att jag skulle kunna höra vad personen på andra sidan luren sa.

-         Hej, det är jag, Jeremy.

-         Åh, hej! sa jag.

-         Ringer jag mitt i en lektion? undrade han lite ängsligt.

-         Nejdå, jag har lunch, sa jag och satte en hårslinga bakom örat.

-         Okej, ja, vad bra då. Du, jag undrade bara om du är ledig ikväll? Ja, alltså jag ska bort en stund och behöver någon som kan passa Jazzy och Jaxon.

-         Jo.. Jag tror inte att jag har lovat bort mig någonstans, så ja, jag kan passa dom, sa jag och log.

-         Okej, vad bra då! Tror du att du kan komma runt klockan sex?

-         Uhm, jodå, det ska jag nog hinna, sa jag och med det sade vi hejdå och lade på.

Jag gick tillbaka in i matsalen och till min lättnad hade Josh gått därifrån. Rose satt lutad över bordet och skrattade åt något som Nathalia visade på hennes telefon.

-         Är ni klara eller? frågade jag och Rose satte sig ner.

-         Eh, japp, ser ut så... men vi kan vänta om du vill äta klart, sa Natahlia och kollade upp på mig. Matsalen var nästan tom nu. Jag kollade på klockan och noterade att vi snart gick in.

-         Äh, vi går in om tio minuter och det var ändå inget gott. Vi slutar ju om någon timme bara så jag kan äta något när jag kommer hem istället, sa jag, lade mina bestick på tallriken och gick iväg för att lämna det vid disken. De andra kom tätt efter.

När det äntligen ringde ut för dagen lät jag ut en suck av lättnad. Jag gick raskt mot skåpet. Dels för att jag ville hem så fort som möjligt och dels för att jag garanterat skulle hinna med bussen, jag ville inte riskera att behöva gå hem också. Jag hörde Rose ropa bakom mig. Jag vände mig om och gick baklänges, jag ville inte förlora någon tid.

-         Ska du göra något efter skolan? ropade hon från sitt skåp på andra sidan korridoren. Jag låste upp mitt skåp.

-         Eh, ja, jag ska sitta barnvakt, tyvärr! ropade jag tillbaka och tryckte ner mina läxböcker i väskan.

-         A okej! Men vi ses imorrn!

Jag smällde igen skåpet, låste det och vinkade mot Rose innan jag kilade iväg mot bussen.

Dessutom har kapitel 8 försvunnit från utkast så ni kommer inte kunna läsa det för än hon har kommit hem tyvärr :( Kapitel 7 kommer iallafall nästa tisdag :)

Jag lovar er bättre uppdatering när hon kommer hem!!  ~ M.S

Tidigare:
Nedifrån hörde man mamma ropa: ”Kom ner och ät!”

Jag reste mig upp;

-         Tyvärr, du får spela efter maten istället.

-         Okej, sa hon och jag lyfte upp henne igen och bar ner henne för trapporna.

När alla satt vid bordet började snacket och det blev en högljudd middag.

Efter middagen somnade Mollie i sin mammas knä och de bestämde sig för att åka hem. När jag sagt hejdå till familjen Samson gick jag upp på mitt rum för att stänga av datorn och för att sedan lägga mig till rätta i min mjuka säng och somna...

Helgen flög förbi, idag var det måndag och dags för skola. Jag masade mig in i dushen och satte på vattnet. När jag var klar torkade jag mig lite fort och virade sedan in mig i den fluffiga handduken. Jag öppnade badrumsskåpet och tog först ut min deo som jag rullade under armarna, tog sedan ut tandborste och tandkräm och borstade långsamt tänderna.

Jag spottade i handfatet och log sen vänligt mot personen i spegeln som lika vänligt log tillbaka. Jag bestämde mig för att inte föna håret idag, det blir så rakt när jag fönar det, det skulle nog torka innan jag kom till skolan. Jag tog på mig och gick ner och satte mig vid bordet tillsammans med Rachel som satt och smaskade på sin smörgås.

-         Snälla! Kan du aldrig sluta smaska? frågade jag irriterat.

-         Oj, vad sur du var då, sa hon.

Jag suckade och himlade med ögonen. Jag gick fram till bordet och tog en macka ur brödkorgen, brädde på lite smör och lutade mig sen bakåt mot köksbänken. Jag tog stora tuggor som jag snabbt svalde, hälde upp ett glas med juice som jag halsade snabbt.

-         Har Emilio varit ute? frågade jag och kollade på honom där han låg på dörrmattan framför glasdörren som ledde ut till trädgården bakom huset.

-         Nej, sa Rachel och slickade av smöret som satt på hennes fingertoppar.

Jag får väl släppa ut honom som vanligt då, tänkte jag och gick in i vardagsrummet där han låg. När jag närmade mig for han upp och viftade ivrigt med svansen. Jag sköt upp dörren och ut for hunden i full fart. Han tog tid på sig så jag vände mig om och började gå mot trappan.

Jag stannade framför det första trappsteget och vände mig mot Rachel som stog på tå bakom kylskåpsdörren och försökte ställa in frukosten igen.

-         Stäng dörren när han kommer in, sa jag och gick upp för trappan utan att vänta på ett svar.

Jag ställde mig framför spegeln och började sminka mig. Jag gjorde den vanliga ”skolsminkningen”; mascara, lite puder och eye-liner.

Jag kastade en blick över axeln på klockan. Herre min gud! Den är redan kvart över åtta! Jag grabbade tag i min väska, rusade ner för trappen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde.

-         Lås när du går! ropade jag till Rachel och smällde igen dörren bakom mig och sprang mot bussen.

Jag var nästan framme vid busshålsplatsen när bussens dörrar gled igen och bussen långsamt började rulla mot skolan. Jag skyndade mig fram till dörren och knackade på rutan. Där sprang jag, efter bussen, som en idiot och knackade som en galning. Öppna dörrarna då, gubbjävel! Tänkte jag, men nej. Istället för att stanna och öppna dörrarna kastade han en sur blick på mig, skakade på huvudet och ökade hastigheten. Jag saktade ner tills jag stog vid vägkanten och kollade efter bussen.

-         Fuck you! skrek jag.

Jag suckade, slog ut med händerna och började gå mot skolan så att jag skulle komma fram någon gång idag. Hoppas jag inte blir påkörd av en cykel igen.

Ja, du läste rätt, jag blev faktiskt påkörd av en cykel på väg till skolan en gång. Jag flög som en vante... As skämmigt!

Efter tjugo minuter ungefär, var jag framme vid skolan. Jag skyndade mig inte direkt till lektionen. Jag var redan försenad och min första lektion var spanska, som jag helst slapp ändå. Jag gick genom de tomma korridorerna mot mitt skåp. Jag lade in min väska och tog istället ut spanskaböckerna, penna och sudd och traskade iväg mot klassrummet.

När jag öppnade dörren vändes all uppmärksamhet mot mig och Mrs. Costa’s sura blick sade mig att hon krävde en förklaring till min sena ankomst. Jag harklade mig:

-         Ehm, jag missade bussen, mumlade jag.

Tidigare:

-         Vart ska du? hörde jag någon säga, kollade upp och såg pappas huvud sticka fram genom dörröppningen till köket.

-         Jag drar hem till Nathalia och badar, sa jag och ställde mig upp.

-         Fy! Jag förstår mig inte på er! sa han.

-         Vadådå?

-         Jag förstår inte hur ni kan bada nu, sa han och skrattade till.

-        Vi är inte fegisar som du bara, sa jag och flinade.

Jag himlade med ögonen och satte handen på dörrhandtaget.

-         Jag drar nu i alla fall, du kan få hålla ditt lilla föredrag för Rachel istället, sa jag och gick ut.

Jag puttade igen dörren, hämtade cykeln och begav mig mot Nathalia.

Vi gick ut och satte oss på poolkanten. Jag var först med att sticka ner mina fötter.

-         Är det kallt? frågade Nathalia som just lagt ner sin handduk på en solstol.

-         Nja, inte så värst, sa jag och kollade kisandes upp på henne.

-         Inte?

Nu gick hon mot kanten för att sätta sig hon med. Jag kollade ner på mina fötter medans jag väntade på att hennes fötter skulle dyka upp bredvid mina. Helt plötsligt kom vattnet närmare och jag skrek hysteriskt men höll snabbt andan. När jag kom upp till ytan för att mötas av en asgarvande Nathalia skrek jag:

-         DIN IDIOT!

Jag gorjde ett halvlyckat försök att springa fram mot henne. Men, som ni kanske vet, så går det inte särskilt lätt att springa i vattnet... Ja, i alla fall;

Hon började bara garva ännu mer och vände sig bort. Jag nådde kanten och grabbade tag i hennes ena ben och drog ner henne också; och så var kriget igång.

Vi badade ett tag tills vi började huttra och var tvugna att gå upp.

-         Fy vad kallt det blev nu! sa jag.

-         Ja usch! Har du nytt läppstift? frågade Nathalia retsamt.

-         Nej, har du? sa jag och flinade.

Jag virade min stora, mjuka handduk om mig och flyttade min solstol ut ur skuggan. Jag satte mig på den och Nathalia gjorde samma sak.

-         Hur mycket är klockan? frågade jag, slöt ögonen och bara njöt av solen som brände mot ansiktet.

-         Uhm... 15.46, svarade hon.

-         Okej, sa jag oberört men kom snart att tänka på en sak.

Jag for upp i sittande ställning. Jag såg Nathalia hoppa till.

-         Shit! Jag måste hem! Vi får gäster ikväll! Fan, jag glömde helt bort det! sade jag och slog mig i pannan med handflatan.

-         Oj, okej, bäst att du drar då kanske? sa Nathalia.

-         Ja! Hejdå! sa jag som redan hade mosat ner min handduk i väskan.

Jag rusade iväg till framsidan där min cykel stod och väntade. Jag rullade ner den till vägen och cyklade iväg i full fart.

När jag kom hem hoppade jag genast in i duschen för att duscha bort kloret.

När jag kom ut ur duschen hängde jag upp min bikini för att torka och kastade en blick på klockan - gästerna skulle snart komma. Jag slet ut hårfönen ur badrumsskåpet och gick med raska steg in på mitt rum, satte i kontakten och började föna mitt hår. Jag stod där framför spegeln och väntade medans mitt tjocka hår skulle bli någorlunda torrt. Efter några minuter var jag nöjd och borstade bara igenom det lite snabbt. Sen rotade jag runt på sminkbordet efter min mascara och strök på lite på mina redan långa ögonfransar. Sen smörjde jag in mina ben, valde kläder och sprutade på mig lite parfym. Medans jag rättade till det lite i mitt rum – egentligen var det inte värt det; mina småkusiner kommer ändå stöka till det igen – ringde det på dörren och jag drog mig sakta neråt för att välkomna gästerna.

Mamma öppnade dörren och in rusade Mollie och Zac - mina kusiner - fem och sju år gamla. Mollie sprang rakt fram mot mig och kramade om mina ben.

-         Abby! utbrast hon lyckligt.

-         Hej tjejen! sa jag och plockade léende upp henne.

Min moster log mot mig och sa:

-         Hon tjatade om dig hela vägen hit i bilen.

-         Jasså, du har längtat efter mig? frågade jag och kollade på Mollie, hon nickade ivrigt.

-         Kan vi gå till ditt rum, Abby? frågade hon.

-         Självklart, sa jag och tittade efter Zac men antog att han och Rachel redan hade hittat på något.

Jag bar upp henne för trappen och satte ner henne på min säng. Där satt hon och kollade med stora ögon.

-         Jag vill ha ett likadant rum som dig, ditt är fint! sa hon.

-         Tack så mycket, ditt rum är inte så pjåkigt det heller, sa jag och skrattade lite tyst.

Hon hoppade ner från sängen och gick fram till min dator.

-         Vill du spela? frågade jag och hjälpte henne upp på stolen.

-         Jag vill spela det där jag spelade förra gången!

-         Okej, sa jag och öppnade luckan där man sätter i skivan.

Nedifrån hörde man mamma ropa: ”Kom ner och ät!”

Jag reste mig upp;

-         Tyvärr, du får spela efter maten istället.

-         Okej, sa hon och jag lyfte upp henne igen och bar ner henne för trapporna.

När alla satt vid bordet började snacket och det blev en högljudd middag.

Efter middagen somnade Mollie i sin mammas knä och de bestämde sig för att åka hem. När jag sagt hejdå till familjen Samson gick jag upp på mitt rum för att stänga av datorn och för att sedan lägga mig till rätta i min mjuka säng och somna...

Tidigare:

Flickan kollade på mig med stora ögon.  Jag kollade mig omkring men såg ingen vuxen. Så jag böjde mig ner och tog upp flickan.

Jag började gå runt i affären för att leta efter föräldern.

Jag rundade en klädställning och såg en man sitta på knä och kolla in under en av ställningarna.

-         Ursäkta mig, letar du efter henne? frågade jag och pekade menande på flickan som nu lekte med mitt hår.

Mannen kollade på mig och ställde sig sedan upp.

Jag kände igen honom, den där ringen i örat och det välbekanta ansiktet...

-         Eeh... ja, sa han och torkade av händerna på jeansen.

-         Jeremy, sa han och sträckte fram handen mot mig...

Jag tog tag i hans hand och skakade den.

-         Abigail, svarade jag.

Han log mot mig och sträckte sig lite tafatt mot flickan.

Jag lämnade över henne till honom men hon höll fast i min t-shirt och gnällde lite lågt.

-         Hon verkar gilla dig, sa han och log lite, leéndet såg nästan lite nervöst ut.

-         Hörrdu, släpp min t-shirt, sa jag och skrattade lite.

Jag tog tag i hennes hand och lirkade loss den från min tröja.

-         Tack... du förresten?

Jag kollade upp på honom.

-         Jag skulle behöva en barnvakt till Jazmyn här och hennes lillebror Jaxon, du verkar komma bra överens med barn och speciellt med Jazmyn. Hur mycket skulle du vilja ha betalt för att passa dom någon dag? Ja... om du vill alltså...

-         Gärna men några pengar behöver jag inte, jag kan göra det gratis, sa jag och log.

Jeremy sken upp i ett stort leénde.

-         Åh, okej men något ska du väl ha? frågade han lite lättat.

-         Nejdå, det behövs verkligen inte men vill du ha mitt nummer eller...?

-         Aa, visst, svarade han.

Jag gav honom mitt nummer och sen kollade jag på klockan och såg att jag kanske borde dra mig hemåt. Jag sa hejdå till Jeremy och Jazmyn. Jag brydde mig aldrig om att prova t-shirtarna utan gick bara ut ur affären och gick hemåt. Medans jag gick tänkte jag på varför jag kände igen honom; har jag sett honom på tv...? Nej, antagligen inte... Det är väl bara någon här ifrån stan, den är ju inte så stor.

Jag öppnade grinden och klev in i trädgården, sen vände jag mig om och stängde den igen och gick upp för trädgårdsgången. Jag öppnade dörren och ropade:

-         Pappa? Rachel?

-         I köket, hörde jag pappa säga med sin mörka röst.

Jag knöt upp mina skor och sparkade sedan av mig dom. Jag gick in i köket och fick se pappa och Rachel sitta vid köksön och äta en varsin skål med flingor. Jag ställde ner påsen mitt emot dem med en duns. Jag stoppade ner handen i den och tog upp burken med oliver som jag sedan ställde i facket på insidan av kylskåpsdörren. Jag kände pappas granskande blick på mig när jag tog upp paketet med matlagningsgrädde. Jag kollade upp på honom, han svalde:

-         Har du varit och handlat? frågade han.

-         Nej, jag har varit på toa? sa jag och höjde ena ögonbrynet, jag kunde höra hur Rachel fnissade till lite.

-         Sa inte Rach det till dig? fortsatte jag när jag hade ställt in grädden också. Jag kollade menande på henne men hon kollade bara ner i skålen.

-         Nej det sa hon inget om... kanske för att jag inte frågade... sa han och förde skeden till munnen.

-         Kanske det, sa jag bara och gick ut ur rummet.

Jag gick upp till mitt rum och slängde mig på min obäddade säng. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Rosalynn;

Känner jag någon som heter Jeremy?

Jag lade ner mobilen på magen medans jag väntade på svar och kollade upp i taket. Plötsligt kittlade det till på magen; svar.

Ingen aning... o.o Vuxen/ung?

’Vuxen’ knappade jag in och satte mig upp.

Efter bara någon sekund fick jag svar igen:

Okej... jag har ingen aning, om någon vet vem du känner så borde det väl vara du? Men vadårå?

Jag flinade lite och skrev in ett kortfattat svar:

Någon jag träffade i affären bara, jag tyckte jag kände igen honom men kunde inte sätta fingret på vem han var... haha

Jag hörde ett raspande ljud och gick till dörren för att öppna och släppa in honom. Ja... hunden alltså. Han trippade iväg mot min säng och hoppade genast upp och lade sig till rätta. Han gäspade stort, lade sedan huvudet på tassarna och kollade på mig med trött blick. Jag stängde dörren igen och gick bort och satte mig på sängkanten.

-         Du, din latmask! Du vaknade ju nyss men så ska du komma och lägga dig här? sa jag och klappade honom på huvudet.

-         Men du, du får faktiskt ta och hoppa ner nu, för jag tänkte bädda, jag knuffade lite på honom och han hoppade ner på golvet igen.

Jag bäddade sängen och kollade sedan min telefon.

1 nytt meddelande.

Jag öppnade det;

’Okej’ stod det bara. Det var förstås från Rosalynn. Jag bestämde mig för att ringa henne eftersom jag inte hade något att göra.

1 signal...

2 signaler...

-         Hallå?

Jag log.

-         Hej, det är jag, Abby.

-         Jag vet, jag såg det, sa hon och skrattade.

-         Du är så rolig! sa jag sarkastiskt.

-         Men jaja, vad ville du? sa hon och jag kunde höra att hon log på andra sidan luren.

-         Vill du göra något? Jag har bokstvligt talat astråkigt och inget att göra.

-         Eeh, tyvärr... kan inte...ska snart iväg...

-         Oh, okej... men vi ses på måndag om inte imorgon, sa jag lite besviket.

-         Ja det gör vi, puss, hej!

-         Hejdå, sa jag men hon hade redan lagt på.

Jag suckade men tänkte verkligen inte sitta inne hela dagen så jag ringde Nathalia istället. Hon kunde så vi bestämde att jag skulle ta cykel hem till henne. Det var varmt ute idag och hon hade pool, idag skulle vi antagligen ta årets första dopp i poolen. Om vi inte skulle fega ur, så att säga. Jag satte på mig badkläder och satte sedan på kläderna över, packade ner lite nödvändigt som handduk och sånna saker och rusade sedan ner till hallen för att ta på mig mina skor.

-         Vart ska du? hörde jag någon säga, kollade upp och såg pappas huvud sticka fram genom dörröppningen till köket.

-         Jag drar hem till Nathalia och badar, sa jag och ställde mig upp.

-         Fy! Jag förstår mig inte på er! sa han.

-         Vadådå?

-         Jag förstår inte hur ni kan bada nu, sa han och skrattade till.

-         Det är ju maj, så det är väl inte så konstigt?

-         Men det måste ju vara kallt ändå.

Jag himlade med ögonen och satte handen på dörrhandtaget.

-         Jag drar nu i alla fall, du kan få hålla ditt lilla föredrag för Rachel istället, sa jag och gick ut.

Jag puttade igen dörren, hämtade cykeln och begav mig mot Nathalia.

Så, efter några försök går det nu att ladda upp bilder! Så här får ni kapitel tre!

Kanske inte händer så värst mycket än, men jaa, man måste ju börja någonstans :) ~M.S & N.B

Kapitel 2

Tidigare:

-         Du vet att du inte får gå med skor inomhus! ropade Rachel.

-         Vem bryr sig? Men bara så du vet så drar jag ner till affären, svarade jag irriterat.

Innan jag hann höra hennes svar hade jag stängt dörren bakom mig och var på väg ner för gatan.

Jag kom snart fram till den lilla mataffären som bara låg några få kvarter bort. Jag gick mot dörrarma och de öppnade sig automatiskt. Den svala luften från luftkonditioneringen slog emot mig och jag inandades den fräscha lukten av grönsaker och såpa. Jag kollade inte på klockan innan jag gick hemifrån, men som tur var så öppnade affären klockan nio, och nu var den tio över. Haha, snacka om timing...

Jag gick runt bland hyllorna och letade efter oliver, även om affären var liten så hade jag lite svårt att hitta dem. Jag handlade inte så ofta, det var det mamma som gjorde.

Jag sökte med blicken upp och ner för hyllan; där! En burk med brunt glas och en etikett med oliver på. Jag ställde mig på tå för att nå den och plockade försiktigt ner den från hyllan, läste på baksidan och konstaterade att det var dom jag skulle ha. Jag gick sedan vidare till kyldisken för att kolla efter matlagningsgrädden, den hittade jag nästan direkt. Jag tog ett paket och gick iväg mot kassan för att betala. Jag la upp varorna på bandet och tog upp pengarna ur min ficka medans varorna rullade iväg mot kassörskan.

-         5 dollar, tack, sa hon med ett leénde.

-         Varsågod, sa jag och sträckte fram pengarna.

Jag la ner varorna i en liten plastpåse. Medans jag var påväg ut ur affären så fiskade jag upp min mobil ur min ficka. Jag skickade ett meddelande till mamma:

Det blev pengar över, vad ska jag göra med dom?

Efter en stund svarade hon:

Ta dom du, du kan ju köpa något till ikväll.

Jag skickade iväg ett tack och började gå mot affärerna. Jag gick in i närmsta klädaffär och några snygga t-shirtar fångade genast min blick.

Jag gick fram till ställningen och kollade efter min storlek.

Jag hörde någon ropa lite längre bort i affären men jag brydde mig inte eftersom dom uppenbarligen inte ropade mitt namn.

Jag kände något litet och varmt mot mitt ben, kollade ner och såg en liten hand.

Handen tillhörde en liten flicka med kort, brunt hår.

-         Hej, vad gör du här? sa jag med ljus röst.

Flickan kollade på mig med stora ögon.  Jag kollade mig omkring men såg ingen vuxen. Så jag böjde mig ner och tog upp flickan.

Jag började gå runt i affären för att leta efter föräldern.

Jag rundade en klädställning och såg en man sitta på knä och kolla in under en av ställningarna.

-         Ursäkta mig, letar du efter henne? frågade jag och pekade menande på flickan som lekte med mitt hår.

Mannen kollade på mig och ställde sig sedan upp.

Jag kände igen honom, den där ringen i örat och det välbekanta ansiktet...

-         Eeh... ja, sa han och torkade av händerna på jeansen.