This Thing We Call Love - Del 12
Tidigare:
Jag sprang upp för trappen med andan i halsen. Jag nästan slängde mig på ringklockan och funderade ut vad jag skulle säga medans jag otåligt väntade på att någon skulle öppna. Dörren öppnades och där stod Justin...
- Oh, hej Abby, sa Justin och log.
- Hej, förlåt att jag är sen, sa jag och rodnade.
- Äh, det gör inget, pappa och Erin åkte för en stund sen bara.
Han gjorde en välkomnande gest med armen och jag steg in i hallen.
- Dom sitter i vardagsrummet och kollar på Svampbob, sa han.
Jag nickade blygt och gick försiktigt in i vardagsrummet.
- Heeej! sa jag med ljus röst och satte mig bredvid dom.
Jazmyn kramade min arm och Jaxon sträkte ut sin lilla hand mot mig, jag lyfte över honom och satte honom i mitt knä.
Tyst som en mus kom Justin in i vardagsrummet och satte sig i fåtöljen vid soffbordets kortsida. Jag vart genast lite osäker, nästan nervös. Jag snusade i Jaxons tunna bebis-hår, det luktade milt men gott. Jag kände Justins blickar på mig.
- Vad söta ni är, sa han och flinade.
Jag rodnade men sa inget.
- Vad vill ni göra då? frågade jag och kollade på Jazzy.
- Svampbob, mumlade hon och pekade på den gula tvättsvampen i tv-rutan.
- Vill ni inte gå ut lite? Det är så fint väder, vi kan gå till lekparken! sa jag entusiastiskt för att försöka rycka med henne.
- Okej! sa hon gulligt och klättrade ner från soffan.
Jag bar ut Jaxon i hallen, när jag passerade Justin slängde jag en blick på honom, han log, jag log tillbaka.
Jazmyn satte sig ned på dörrmattan och kämpade med att dra på sig skorna medans jag fick hjälpa Jaxon.
- Får jag följa med?
Jag spände sista kardborrebandet på Jaxons små skor och vände mig om. Justin stod lutad mot dörrkarmen med armarna i kors över hans muskulösa bröst och ett brett flin på läpparna.
- Jag skickar ett inbjudningskort, det borde nog komma någon gång i morgon, sa jag och flinade retsamt.
Mitt skämtförsök verkade lyckas för han skrattade lite och sa:
- Hah! Jag är Justin Bieber, jag behöver inget inbjudningskort, jag bjuder in mig själv, sa han och och log överlägset men samtidigt skämtsamt.
- Pft, var inte snobbig nu bara för att du har tillräckligt mycket pengar för att köpa dig en egen... ö, fnös jag och himlade med ögonen. Men visst, följ med du.
Han drog genast på sig sina skor och fiskade upp ett knippe nycklar ur fickan. Han tog Jazzy i handen och gick först ut genom dörren, jag klev över tröskeln med Jaxon på ena armen och väntade medans Justin letade efter rätt nyckel och låste dörren. Vi pratade knappt med varandra på vägen till lekparken. Vi pratade mest med Jazmyn och sa bara några få ord till varandra.
Nu stod vi bakom varsin gunga och puttade på medans Jazzy och Jaxon tjöt av lycka av att gungas högt upp mot skyn. Vi hade haft tur, vi var helt ensamma i lekparken, konstigt nog.
- Så, Abby...? började Justin men gjorde en paus som att han inte riktigt visste hur han skulle fortsätta meningen. Vad gör du på din fritid?
Jag skrattade tyst åt hans lite misslyckade försök att starta ett samtal.
- Hmm, inte mycket, jag menar... jag håller på med cheerleading, men det gör jag i skolan, sa jag och slog ut med ena handen.
- Jag vet, jag såg dig i torsdags på träningen, sa han och blinkade med ena ögat.
- Åh, det var du som satt där på läktaren, som en ensam liten stackare, sa jag och försökte dölja att jag blev lite generad över det faktum att han hade sett mig träna.
- Ja, jag var där för att kolla lite när Ryan och Chaz spelade lite basket, fast det var inte dom jag kollade på egentligen kan man säga, nu flinade han riktigt stort och finurligt.
Jag skrattade till och skakade lite på huvudet medans jag puttade till Jazmyns gunga och hon fnittrade gulligt.
- Nej men på fritiden gör jag väl mest bara vanliga tjejgrejer; är med kompisar lyssnar på musik och sådant tjaffs, sa jag och ryckte lätt på axlarna.
- Vad gör du på din fritid då, Bieber? jag kände mig lättad och inte alls lika osäker längre, han var som alla andra, en vanlig pojke, med lite extra pengar... Och tusentals skrikande tjejer som skulle dö för honom efter sig bara... Men bakom det var han som vilken person som helst.
- Ja, inte för att jag har speciellt mycket fritid eller privatliv... Men när jag väl har tid håller jag på mycket med sport; fotboll och basket, jag spelar också golf lite då och då, han funderade lite innan han fortsatte. Hm, jag åker skateboard, cyklar, spelar piano, gitarr och trummor... Skriver ny musik, sjunger och ja, helst av allt umgås jag med familj och vänner som jag knappt hinner träffa... sa han med ett litet, snett léende.
- Wow, du har verkligen fullt upp, både på och utanför jobbet, sa jag.
- Jo, men jag har fått gett upp mitt normala liv, det här är mitt nya ''normala'', sa han och gjorde citationstecken med sina långa fingrar.
- Så... vad gör du i skolan? frågade jag och sneglade på honom.
- Jag ska plugga lite som vanligt, har ledigt över sommaren, så nu har jag gott om tid att göra alla de där sakerna jag räknade upp tidigare, fast... jag måste ta igen massor av skolarbete också, sa han och log sitt sneda léende.
Jaxon avbröt vårt samtal genom att börja gnälla. Justin stannade försiktigt gungan och böjde sig ner så att hans ansikte var i samma höjd som Jaxons.
- Vad är det killen? frågade han. Jaxon vred på sig i gungan, slog irriterat på kanterna och började gråta ohejdbart. Justin lyfte försiktigt ur honom ur gungan och höll honom försiktigt mot bröstet medans han kollade på mig och rykte på axlarna. Justin hyshade och talade lugnade till Jaxon och han slutade snart att gråta och Justin satte prövande ner honom på marken. Jaxon stapplade vingligt iväg mot klätterställningen och Justin sprang snabbt efter.
Efter någon timme i lekparken var vi påväg hem igen. Justin gick ljudlöst bredvid mig med en trött Jaxon på armen. Han tittade ner i marken för att sedan kolla upp på mig. Jag kollade osäkert tillbaka.
- Eh, Abby...?
- Ja, Justin...?
- Skulle jag möjligtvis kunna få ditt telefonnummer? frågade han försiktigt och lät för första gången lite blyg.
Jag stannde upp och drog upp mobilen ur fickan, Justin gjorde detsamma.
- Och ditt nummer är...? frågade jag när jag hade rabblat upp siffrorna jag kunde mer eller mindre utantill.
- Du måste lova att inte ge det till någon! sa han och kollade lite osäkert på mig.
- Självklart! Jag lovar, sa jag uppriktigt.
- Okej, vänta jag skickar ett sms till dig så får du spara det, jag vill inte riskera att någon hör mig, sa han och skrockade lågt. Vet du hur många gånger jag har bytt nummer? För många, sa han och vi skrattade. Vi började långsamt gå ingen, snart plingade min mobil till och jag satte skämtsamt ett finger mot hakan och sa dramatiskt:
- Nämen! Ett sms! Undra vem det kan vara ifrån...?
Justin skrattade lite och jag sparade numret fort under namnet ''Justin Bieber''.
När vi kom hem satte vi Jaxon i sin barnstol och Jazzy lade sig i kökssoffan och kollade i en katalog. Jag och Justin var hungriga så vi bestämde oss för att det var dags att laga lunch.
- Okej, eftersom jag inte hittar i köket får du ta fram allt vi ska ha och så står jag för matlagningen, bestämde jag.
- Det ska bli ma'am, sa han och flinade retsamt.
Jag gjorde en grimas och puttade till honom på axeln, han skrattade och började rota efter en bunke medans jag öppnade kylskåpet och tog ut mjölk, ägg och smör, jag hittar trots allt i ett kylskåp... Resten, så som salt, vetemjöl och mått tog Justin fram ur skåpen.
Medans jag stod och stekte pannkakor, en av de få rätter jag faktiskt visste hur man lagade, matade Justin Jaxon med bebispuré. Jaxon var så trött att han knappt orkade öppna munnen eller hålla ögonen öppna, så Justin bar snart upp honom och lade ner honom i sin lilla säng.
Jag vet, sexigaste bilden på SvampBob! Var det lagom långt eller vart det för långt eller för kort? Asså, jag har inte mycket erfarenhet av småbarn, jag har en lillebror men han är tio, och jag var typ 5 när han va 2 så om Jazzys och Jaxons "betéende" är orealistiskt så är det därför... Kommentera och glöm inte att följa på bloglovin! :)
Jag, Justin och Jazmyn delade på pannkakorna innan Jazzy bad om att Justin skulle bära upp henne så att hon fick sova middag. Snart var det bara jag och Justin kvar. Pinsam tystnad uppstod... Ingen verkade veta vad vi skulle dra upp för att starta ett samtal så Justin gick in i vardagsrummet, sträckte ut sig i soffan och satte på tv:n med fjärrkontrollen. Jag satte mig i fåtöljen och drog in fötterna under mig.
Jag vet, sexigaste bilden på SvampBob! Var det lagom långt eller vart det för långt eller för kort? Asså, jag har inte mycket erfarenhet av småbarn, jag har en lillebror men han är tio, och jag var typ 5 när han va 2 så om Jazzys och Jaxons "betéende" är orealistiskt så är det därför... Kommentera och glöm inte att följa på bloglovin! :)
BieberLove ♥
Kommentarer
Postat av: Fanny
Visst :) Har redan länkat dig ;)
Postat av: Dani
När kommer del 13 :D??
Postat av: Camilla
Sexy SpongeBob ;)
Postat av: nour
MER :D
Trackback
