thestoriesboutjb

Vi satt länge på min säng och pratade. Eller snarare skrek, tjejsnack och hög musik var en perfekt kombination när vi var tillsammans. Vi snackade inte bara om mitt pinsamma "första-möte" med Justin Bieber Den Store, utan om vad som hände i allmänhet, om vanliga tjejgrejer så som killar, kläder, skvaller och musik.

-         Var han lika snygg i verkligeheten? frågade hon mig.

Först förstod jag inte vad hon menade eftersom vi var mitt inne i ett samtal om Hannah's nya bil.

-         Va, vadå? Jasså, ohja!

-         Var han?! frågade hon och spärrade ivrigt upp ögonen.

-         Nej, han var snyggare! skrek jag och nickade långsamt och blinkade.

Nathalia mumlade något som såg ut som "vänta" och skruvade ner volymen tills man knappt hörde något.

-         Det lät som att någon skrek eller nått... sa hon och lyssnade.

Det susade i öronen på grund av att det nu var så tyst men jag spetsade öronen och försökte att lyssna. Vi båda hoppade till när någon utifrån plötsligt skrek:

-         ABBY! ABIGAIL JOY ANDERSEN!

Om fönstret hade varit öppet hade det skurit i öronen. Jag hoppade fort ner från sängen och skyndade mig fram till fönstret. Jag öppnade det och där nedanför på gräsmattan stod en sur Rachel med armarna i kors och blängde surt - nej ursinnigt - på mig. Jag började plötsligt skratta och Nathalia skyndade sig fram till fönstret och började skratta hon med.

-         Jag har stått här jättelänge nu! Och vår granne kom ut och sa till mig att sluta skrika men du öppnade ju inte! sa hon tjurigt och stampade med foten i marken.

Det gjorde inte saken bättre och vi skrattade ännu mer när vi föreställde oss min sura gamla granne Mrs. Granfield stå i tofflor och något som skulle föreställa en klänning och skälla på Rachel över staketet.

-         Men åh! Öppna bara dörren åt mig! sa hon otåligt och lät armarna hänga slappt längs med hennes sidor.

Jag skyndade mig inte direkt ner för att öppna utan gick långsamt ner för trappen och ut i hallen bara för att jag visste att det retade henne.

När jag låste upp dundrade hon in i hallen och slängde ifrån skor och väska på hallgolvet.

-         Nu missade jag halva Hannah Montana! gnällde hon.

-         Du har ju endå sett de där avsnitten minst hundra gånger förut, sa jag.

-         Neej! Det här är nya! gnällde hon, jag suckade och skyndade mig upp till Nathalia igen.

*

Jag slets ur min koncentration när klockan ringde och folk började tränga sig ut ur klassrummet. Jag ställde mig upp och samlade sakta ihop mina engelskaböcker. Äntligen lunch, I'm starving!

I korridoren vid mitt skåp mötte jag mina älsklingsvänner, Nathalia och Rosalynn, och tillsammans gick vi mot matsalen för lunch.

Jag satte mig ner bredvid Nathalia och hon började genast snacka med Rosalynn om Justin.

-         Har du blivit smittad av den förfärliga bieberfever'n Nathalia? sa jag skämtsamt.

-         Nej, nja, kanske... Men han är bara sååå snygg! sa hon med ett drömmande ansiktsuttryck.

-         Äh, så snygg är han väll... började Rose men när hon kollade upp fastnade hennes blick på något bakom våra ryggar som avbröt henne. Hennes ögon vidgades och hon svalde hårt innan hon avslutade meningen:

-         Endå...

Jag och Nathalia vände undrande på oss där vi satt. Hela matsalen hade tystnat och bara mumlanden hördes här och där. Allas blickar var vända mot Justin - Justin Bieber -  som just kommit innanför dörrarna i matsalen med Chaz och Ryan.

Jag kollade på Nathalia och hennes haka låg nästan på golvet. Jag petade till henne,

-         Sluta stirra, väste jag.

-         Vad gör han här? frågade hon mig förvånat.

-         Hur ska jag kunna veta?

Jag kaste en makaron på Rosalynn och hon väcktes ur sin dvala.

-         Okej, han är verkligen snygg, sa hon. Folk hade börjat prata igen och matsalen gick snabbt tillbaka till sitt vanliga sorlande ljud. Nästan alla här hade känt Justin innan han blev känd, det var inte världens deal förutom för nya elever. Jag iaktog en blond tjej på andra sidan matsalen som ivrigt slängde huvudet fram och tillbaka mellan sina vänner och Justin så att håret flög, hon verkade väldigt uppspelt av Justins närvaro.

-         Åhåhå, nej det är inte sant! sa Rosalynn och stirrade igen.

Jag vände mig om, Ryan och Chaz klara i kön och var på väg mot ett bord för att sätta sig, Justin gick före utan mat, han åt antagligen inte skolmaten. Han var på väg mot vårt bord.

---

Typ, kort kapitel och jag vet att det tog lång tid att skriva, men har haft lite tomt på idéer men nu flödar det ;)
Ska börja skriva på kapitel 11 nu direkt så får ni det skapligt imorgon, om ni kommenterar bra alltså ;)
Och jag suuuuger på att hitta bilder till kapitlen, sowrryyy! "/

BieberLove ♥