This Thing We Call Love - Del 16
Tidigare:
Vi gick hem under tystnad. Justin verkade kolla på mig varje gång våra handryggar råkade snudda vid varandra. Luften kändes fuktig och svår att andas, det var riktigt kyligt för att vara juni. När vi kom fram till min grind ställde han sig mitt emot mig. Han kramade om mig igen och den här gången kramade jag vänligt tillbaka.
- Vi ses imorgon antar jag, sa han och log snett.
- Det gör vi, sa jag och besvarade hans leende innan jag gick upp för grusgången och klampade in i hallen.
- Hemma! ropade jag och sparkade av mig skorna.
Nu satt jag i spanskaklassrummet, bredvid Kellan. En rätt schysst och gullig kille. Jag kollade på Mrs. Costa framme vid tavlan men lade inte särskilt mycket uppmärksamhet på vad hon sa. Jag satt bakåtlutad i min stol och pillade på min stiftpenna. Jag visste att jag borde vara mer uppmärksam och skriva ner vartenda litet ord hon sa eftersom vi skulle ha ett stort slutprov bara några dagar innan skolan slutade.
- Abigail? rösten ryckte mig ur mina tankar och jag tittade förvirrat upp.
- Skriv istället för att bara sitta där! sa Mrs. Costa barskt och jag rodnade.
Jag böjde mig ner över boken och lät mitt hår falla ner på båda sidor av mitt ansikte för att dölja mina röda kinder. Jag försökte hänga med orden som snabbt flödade ur Mrs. Costas mun men lyckades inte särskilt bra. När det äntligen ringde ut reste jag mig utmattat ur stolen och var precis på väg ut ur klassrummet när jag hörde Mrs. Costa.
- Abigail? jag frös i dörröppningen och en kille trängde sig förbi mig.
Jag vände mig långsamt om,
- Ja...? sa jag nervöst.
- Kan du stanna en stund tror du? sa hon tyst och jag suckade.
- Javisst Mrs. Costa, sa jag och firade av ett leende som var lika falkst som... Heidi Montag.
- Du behöver inte låtsas, sa hon och kollade på mig över glasögonen.
Jag slutade genast le och satte mig på bänken närmast dörren.
- Jag känner att du inte har så bra koncentration på mina lektioner, började hon. Är det så?
Jag ryckte på axlarna.
- Var ärlig nu, tycker du att du koncentrerar dig på vad jag säger ordentligt?
- Nej... Det är... Jag tycker bara att spanska är så svårt! medgav jag.
- Det är nog för att du inte hängt med från början, och om du inte lyssnar på mina lektioner gör det inte saken bättre, sa hon och lade armarna i kors.
- Annars kan du lägga av med spanskan vet du ju, visst? sa hon och försökte möta min blick men jag kollade bara ner på mina naglar.
- Det vill jag inte, mumlade jag och skakade på huvudet.
- Åh, jag måste gå, matten börjar snart! Ses på onsdag! sa jag och kastade mig ut genom dörren.
Egentligen började inte matten förän om tio minuter men jag ville bara ut ur det där himla klassrummet. Utanför mötte jag... Justin?
- Så, du går i spanska? frågade han och började gå efter mig i korridoren.
Jag kände blickarna på oss men Justin verkade inte bry sig ett dugg.
- Jajamensan! sa jag men lät inte det minsta entusiastisk.
- Säg något! sa han ivrigt och sken upp.
- Hmm... Me llamo Abby, tengo diecisiete años. Mis ojos son verde, typ något sånt? sa jag och låste upp mitt skåp.
- Vad betyder det? sa han och lutade sig mot skåpet bredvid mitt med sin bok under armen.
- Jag heter Abby, jag är 17 år. Jag har gröna ögon. Sämsta meningarna jag vet, men jag kom inte på något bättre, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej de var väl bra, jag visste inte att dina ögon var gröna, sa han och kontrollerade att det var så.
Jag rotade runt i skåpet och drog ut min mattebok precis när klockan ringde.
- Jag har matte nu, måste gå, sa jag och stängde skåpet.
- Vi har matte tillsammans, sa han och log lite.
- Jasså? Kom igen då! sa jag och vinkade till mig honom.
*
Måndagen gick i snigelfart, först skolan hela dan, sedan läxor hela kvällen. Framför allt; spanska.
Tisdagen var här och den var vanligtvis bättre än förgående dag.
För en gångs skull bytte jag om snabbt och peppade på Rosalynn och Nathalia att gör detsamma. Idag var det inneträning eftersom gräsplanerna var för blöta efter nattens regnskur. Jag, Nathalia och Rosalynn var nästan först ut idag. På vänstra halvan av planen spelade tre killar basket. Var det...? Det var Ryan, Chaz och Justin.
- Chaz! ropade jag.
Han stannade upp och kollade sig omkring vilket gav Justin möjligheten att ta bollen av honom och sätta den. Chaz upptäckte mig där jag stod i mina träningskläder och vinkade lite. Justin och Ryan slöt upp vid hand sida. De vinkade glatt och jag sprang fram mot dom. Fler tjejer började fylla planen och jag kände hur större del av deras uppmärksamhet låg på killarna som stod och pratade med mig.
- Ska du träna med dom? frågade jag Justin som hade på sig träningskläder precis som Ryan och Chaz.
- Yep, du vet... Dom kan behöva någon som faktiskt kan spela basket, sa han, blinkade och studsade bollen mot golvet några gånger.
Chaz och Ryan fnös bara.
- Vill du va med? frågade Ryan och blinkade.
(Ignorera allt folk i bakgrunden)
- Haha, nej tack. Jag är verkligen urdålig på basket, sa jag och gjorde en grimas.
- Jag kan visa dig, sa Justin och lade bollen i händerna på mig.
Han ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina, jag kände de brännande, avundsjuka blickarna från tjejerna som stod en bit bort och stretchade. Han visade hur jag skulle skjuta, jag försökte men missade. Ryan tog emot bollen och satte den perfekt.
- Jag sa ju att jag suger! sa jag och Chaz skrattade.
Jag puttade till honom på armen och han låtsasskrattade mer bara för att retas. Jag skakade på huvudet så att min hästsvans vevade fram och tillbaka på ryggen. Resten av basketlaget kom ut ur omklädningsrummet och vår tränare klappade i händerna för att samla oss cheerleaders. Jag sprang fram till de andra och ställde mig i halvmånen som bildats framför vår tränare Courtney. Hon gick igenom rutinen lite snabbt och vi intog våra platser och musiken startade.
Kelly kollade hela tiden åt basketkillarnas håll och koncentrerade sig inte på rutinen.
- För hundrade gången Kelly... Äsch, ta en paus! sa Courtney och viftade med handen.
Vi spred tacksamt ut oss på planen och Courtney lämnade planen för att göra något. Killarna fick nu också paus och de gick till läktaren och började dricka ur sina vattenflaskor. Åh nej, Josh började gå åt vårt håll och jag gömde mig bakom Rosalynn.
- Vad gör du där bakom? sa han med ett flin.
Jag suckade och klev fram bakom Rose.
- Gömmer mig för dig.
- Varför då? sa han och kom närmre, jag backade.
Han tog ett stort steg framåt, tog tag om min midja.
- Öh, släpp henne, matchoguy, sa Rose och himlade med ögonen.
När han började förflytta ena handen mot min rumpa tryckte jag i från så hårt jag bara kunde och lyckades ta mig ur hans grepp.
- Asså vad är ditt problem? hörde jag den där irriterande rösten säga bakom mig.
- Vad är ditt problem?! sa jag och vände mig irriterat om.
- Du håller på med min kille... Få se... Typ 24 timmar om dygnet, sa hon och rörde sitt finger i en irriterad gest.
- Hah! Ursäkta?! För det första så är det han som håller på med mig! För det andra så är han inte din kille, det ni hade tog slut för typ... Få se... Ett halvår sedan?! För det tredje så är det väl inte mitt fel om han gillar mig mer än dig? För det är det ganska tydligt att han gör... sa jag spydigt och vände mig om för att gå men hon tog tag i min axel och jag vände mig om. Mot mig kom en hand farande, jag höll fort upp en hand för att skydda mig men jag var för lånsam. Handflatan träffade mig rakt på kinden...
Draaaaamaaaa! ;) Hittade inga bra bilder till kapitelt, så några fina bilder på Justin får duga ;)
Kommentera för kapitel 17! :)
BieberLove ♥
Draaaaamaaaa! ;) Hittade inga bra bilder till kapitelt, så några fina bilder på Justin får duga ;)
Kommentera för kapitel 17! :)
BieberLove ♥
Kommentarer
Postat av: Frida
meeeeraaa!! :D
Postat av: Fanny
Riktigt bra! :D
Postat av: E'
Meeeeeer :)
Postat av: Melina
Grymt! <3
Postat av: Cloe
MER BD
Postat av: Lisa'
meeer!:)
Postat av: Anonym
Catfight xd jätte bra kapitel längrat till nästa!
Postat av: Linnea
Superbra!! Längtar till nästa :D
Postat av: frida
meeera!
Trackback
