thestoriesboutjb

This Thing We Call Love - Del 18

Tidigare:

-         Vi ses, sa han och jag öppnade långsamt bildörren och klev ur.

-         Vi ses, sa jag och log lite innan jag smällde igen dörren och den tonade rutan skymde hans ansikte. Han stod kvar när jag öppnade och stängde grinden, han stod kvar när jag gick upp för grusgången som ledde mot dörren. Jag låste upp, öppnade den och vände mig om och vinkade. Jag visste inte om han kunde se det, om han ens kollade på mig, men jag chansade.

---

~ Justins Perspektiv ~

Jag stannade bilen utanför hennes hus och stängde av motorn. Vi bara satt där under tystnad. Det var skönt att det för en gångs skull faktiskt var tyst. Jag vred blicken mot henne och den fastnade på hennes ansikte. Hon vände sakta huvudet mot mig, fortfarande helt ljudlöst. Jag lutade mig mot henne och hon stannade till. Jag smekte försiktigt de tre röda strecken som Ashley hade gett henne på kinden.

-         Hoppas det blir bättre snart, så att jag får se ditt fina leende, sa jag och log.

Hon rodnade och kollade léende ner i sitt knä.

Hon började röra sig och öppnade långsamt bildörren.

-         Vi ses, sa jag.

-         Vi ses, sa hon innan hon smällde igen dörren.

Jag stod kvar på gatan och kollade på henne medans hon med fjäderlätta steg gick upp till huset och låste upp dörren. Innan hon stängde den vinkade hon lite osäkert, jag vinkade tillbaka, fast jag visste att hon inte kunde se mig.

När hon stängde dörren startade jag motorn och kastade en sista blick emot huset innan jag långsamt gjorde en U-sväng och körde mot skolan igen. When U smile, I smile tänkte jag och gjorde just det; log.

~Abbys Perspektiv~

Jag stängde försiktigt ytterdörren för att sedan luta mig mot den. Jag tog mig för kinden; den elektriska känslan efter hans fjäderlätta beröring låg fortfarande kvar. Jag hörde ett krafsande ljud och Emilio kom lunkande ut ur vardagsrummet. Jag sjönk ner på golvet - fortfarande med ryggen mot dörren - och Emilio satte sig bredvid. Han lade sitt huvud i mitt knä och jag klappade det långsamt.

Efter att ha suttit på dörrmattan ett tag ställde jag mig långsamt upp och låste dörren. Jag gick in i vardagsrummet och skönk ner i den mjuka soffan. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och satte på tv:n. Sen satt jag där, tillbakalutad och kollade på "The Hills"-maraton i säkert någon timme.

Varje gång Heidi syntes på tvskärmen tänkte jag på vad Justin hade sagt till mig när vi hade varit hemma hos honom. 'Du liknar Heidi Montag på något sätt'.

Låset i ytterdörren lät och Rachel klev in i hallen.

-         Hej, ropade hon.

-         Hej, mumlade jag tillbaka.

Hon tog av sig skorna och vandrade in i vardagsrummet. Hon var precis på väg att dunsa ner bredvid mig i soffan när hon stannade upp.

-         Vad har hänt med ditt ansikte? frågade hon ängsligt och pekade.

Jag drog handen över kinden,

-         En tjej råkade riva mig, sa jag och ryckte på axlarna.

-         Öh, okej... och varför är ditt hår så ruffsigt?

-         Va? Åh nej! kved jag och reste mig fort upp ur soffan.

Rachel kastade sig genast över fjärrkontrollen och bytte kanal. Jag sprang upp på mitt rum och kollade mig i spegeln. Japp, det hade jag inte alls tänkt på; mitt hår såg ut som ett riktigt fågelbo. Och jag hade suttit med Justin i typ tio minuter utan att ha en tanke på hur jag såg ut. Det här skulle bli jobbigt att kamma ut.

Efter ungefär en halvtimme satt jag med tårar i ögonen och en stor hårboll på sminkbordet. Jag drog borsten genom den sista tovan och suckade sen tungt. Jag drog handen genom håret och det lossnade ännu mer, om det skulle fortsätta såhär skulle jag snart vara flintskallig!

Klockan fyra kom pappa hem.

-         Abby, kan du komma ner? ropade han.

När jag klev in i köket vände han sig om och hans ögon vidgades.

-         Men, vad har du gjort på kinden, Abby? frågade han oroligt.

Han gick snabbt fram till mig och tänkte stryka mig över min röda kind men jag tog tag i hans hand och sänkte den.

-         En tjej råkade riva mig idag i skolan, ingen big deal, sa jag nonchalant och ryckte på axlarna.

-         Har du gjort rent det? fårgade han och jag förklarade att Rose och Nathalia hade tagit med mig till skolsystern. Snart kom mamma och började laga middag.

-         Kom ner och ät! ropade hon.

När jag satte mig vid matbordet var det hennes tur att fråga vad som hade hänt och jag drog samma ramsa för henne.

Mamma och pappa satt och lysstnade på Rachel som berättade om sin dag i skolan när hemtelefonen ringde. Mamma torkade sig om munnen och reste sig från köksstolen för att svara. När hon kom tillbaka in i köket kollade hon bestämt på mig och jag kollade oförstående tillbaka på henne.
-         Hon råkade inte riva dig va? frågade hon men armarna i kors över bröstet och skakade på huvudet.

Jag visste inte vad jag skulle säga så jag skakade bara på huvudet.

-         Rektorn ville ta ett snack med oss, så vi bestämde att vi skulle komma till skolan på torsdag eftermiddag.

-         Men vad då...? På skoltid? frågade jag.

-         Ja, på skoltid.

-         Okej, suckade jag bara och gick för att lämna tallriken på diskbänken

Det här skulle vara första gången jag blev kallad till rektorn för att jag hade gjort ett fanskap.

Jag slängde mig på sängen och tog fram min mobil.

"Jag, mamma och pappa ska till rektorn på torsdag -_-", skickade jag iväg till Nathalia och Rose.

Jag suckade tungt och stirrade upp det vita trätaket.

N:"Ajdå... För bråket?" R:"Om du dör, och jag kommer till din begravning... Kan jag få alla dina filmer då?"

"Yep...", skickade jag till Nathalia. "Ha-ha, jättekul Rose... Jag tror nog chansen är rätt så stor att jag överlever. Men! Om jag inte skulle göra det... Skulle du endå inte få dom, jag skulle ta med mig dom till himlen. Vad ska jag annars göra där uppe liksom?"

N:"Lycka till!"

"Tack!"

R:"Gud så dum du är! Så dum som du är kommer du nog hamna i helvetet och där kommer du nog ha fullt upp med att hålla dig vid liv...!"

"Ööh... Hallå? Om jag hamnar i helvetet är jag ju död... Så det är ju ingen vits med att hålla mig vid liv då...? Hur tänkte du där...? Åh, just det... Inte alls!"

R:"Tack, du är en mycket snäll vän!"

"Det är väl det man har vänner till? ;)

Jag måste ha slumrat till där jag låg på sängen för jag vaknade till av att min mobil vibrerade på min mage. Jag tog upp den och kisade mot den starkt lysande skärmen.

"Justin Bieber

Text Message"

J:"Hejsan min sköna, haha. Vill du hitta på något med mig imorgon efter skolan?"

"Gärna!"
J:"Bra... så jag skjutsar dig efter skolan imorgon också då."
"Visst, visst. Men då får du skjutsa mig till skolan på torsdag också... ;)"

J:"Sure ;)"

Jag kollade på klockan. Den var snart tolv, så jag gick för att borsta tänderna, bytte om och kröp sedan ner under det varma täcket.

---

Inte så värst långt kapiel, menmen :)
Kommentera för kapitel 19!
BieberLove ♥

Btw, tack för alla fina kommentarer, man blir verkligen glad och vill bara skriva ännu mer!

guud så duktig du är mera!!! :D

Biig love!

älskar du justin bieber som oss? :D han är bara så bäst! vad har hänt idag sötnos? :D

Love it, BUT..... Det måste hända lite saker, ungefär, lite kärleks bevis, Typ att justin kommer på sig själv dagdrömma om Abby, eller tvärt om. Eller typ att dom är nära på att kyssas men blir avbrutna, typ eller nått. inte för fort fram. men inte för sakta typ :P

Meeer!