This Thing We Call Love - Del 17
Tidigare:
- Hah! Ursäkta?! För det första så är det han som håller på med mig! För det andra så är han inte din kille, det ni hade tog slut för typ... Få se... Ett halvår sedan?! För det tredje så är det väl inte mitt fel om han gillar mig mer än dig? För det är det ganska tydligt att han gör... sa jag spydigt och vände mig om för att gå men hon tog ta i min axel och jag vände mig om. Mot mig kom en hand farande, jag höll fort upp en hand för att skydda mig men jag var för lånsam. Handflatan träffade mig rakt på kinden...
Jag drog efter andan och kände en stickande smärta i kinden. Det där var droppen. Jag gick fram till Ashley och gav henne vad hon förtjänade. Jag höjde handen och gav henne en hård örfil. Hon höll sig för kinden innan hon hoppade på mig. Av ren reflex skickade jag en fet höger rakt i ansiktet på henne och hon skrek till. Hennes kropp koliderade med min och jag föll hårt i golvet. Min rygg stötte i det hårda golvet och jag kippade efter luft. Hon började dra i mitt hår. Jag viftade med händerna och skrek. Jag fick tag i lite av hennes hår och drog, hårt. Hon skrek till och borrade in sina naglar i mitt ansikte medans hon tog tag i mitt hår med sin andra hand. Jag hörde en del killar garva och ropa: Catfight! Catfight! Catfight! Tjejerna stod bara där, förskräkta och visste inte vad de skulle göra. Jag lyckades rulla runt så att jag nu satt på henne. Jag tog ett nytt tag om hennes hår, hon skrek och rev mig i ansiktet.
- Släpp mitt hååår! skrek hon högt.
Jag släppte det och ställde mig vingligt upp. Nu kom Nathalia springandes med Courtney och baskettränaren hack i häl. Justin kom snabbt fram till mig.
- Oh shit! Är du okej? frågade han och jag drog handen över min kind.
Det brändes och ömmade.
- Aah, väste jag och kollade på baksidan av min hand, blod.
- Oh shit, du blöder rätt ordentligt, sa han oroligt och grimaserade.
- Rätt åt henne, hörde jag någon mumla.
En bit bort stod Ashley och stirrade ursinnigt på mig mendans hon långsamt borstade av sig.
Tränarna försökte klara upp vad som hänt, avslutade träningen och bestämde att det var bäst att jag och Ashley slutade skolan för idag. Rose och Nathalia följde med mig till skolsyster för att rengöra såret, sen gick vi till omklädningsummet och jag packade ihop min grejer innan de var tvugna att rusa till nästa lektion. Jag suckade och kollade mig i spegeln en gång till, mitt hår såg ut som ett fågelbo och jag hade tre röda streck på min högra kind. När jag kom ut ur skolan stod en svart Range Rover utanför skolbyggnaden med brummande motor. Jag började gå mot cykelstället för att hämta min cykel. Fönstret på Range Rovern vevades sakta ner och där inne kunde jag skymta Justins ansikte.
- Vad gör du här?! Borde inte du vara på lektion? väste jag.
- Nepp, jag lyckades övertala Mr. Tomas att jag inte kunde låta dig cykla hem skadad, sa han och blinkade mot mig.
- Justin, suckade jag. Jag är fortfarande inte fem år, så skadad är jag inte och hur ska jag komma till skolan imorgon om jag inte har cykeln?
- Jag kan skjutsa dig då också, sa han bara och ryckte på axlarna.
- Nej Justin, jag cyklar, sa jag bestämt och fortsatte gå mot cyklarna.
Han följde efter mig med bilen.
- Stick då, sa jag och himlade med ögonen.
- Nepp, jag har endå fått ledigt från lektionen. Snälla låt mig skjutsa dig hem, bad han och log änglalikt. Jag gav upp, slog ut med armarna och hoppade in i den lyxiga Range Rover'n. Han trampade genast på gasen och vi rullade ut från skolområdet.
- Jag förstår dig nu, sa han plötsligt.
- Justin... Vad snackar du om? frågade jag oförstående.
- Det där med att kasta henne ner från eifeltornet utan att få skuldkänslor, sa han och vi brast ut i skratt.
- Aj, gnällde jag och slutade genast le.
- Vad? frågade Justin och kollade från vänster till höger innan han körde ut i korsningen.
- Det gör ont i kinden när jag ler, jag får väl låta bli att le ett tag, suckade jag.
- Synd, jag gillar verkligen ditt léende, sa Justin uppriktigt och log snett.
Vi båda hoppade till när bilen bakom oss tutade och vi började skratta.
- Så ska det se ut, sa han och log stort.
Jag log litegrann utan att det gjorde ont och lade huvudet på sned.
Det vart tyst och Justin svängde in på min gata. Han stannade utanför mitt hus och stängde av motorn. Vi båda kollade ut genom vindrutan en stund innan han vred blicken mot mig. Jag kollade tillbaka under tystnad. Han lutade sig framåt och mitt hjärta hoppade över några slag. Han sträkte långsamt fram handen och snuddade försiktigt med fingertopparna över mina rivsår. Den svidande känslan försvann direkt och ersattes av en varm, elektrisk känsla.
Han kollade på mig för någon sekund, lutade sig tillbaka och log och sa:
- Hoppas det är bättre imorgon, så jag kan få se ditt fina léende.
Jag rodnade och log generat, jag kunde inte hjälpa det.
- Vi ses, sa han och jag öppnade långsamt bildörren och klev ur.
Förlåt för ett kapitel med brist på bilder :/ Men har rätt mycket att göra just nu.
Kommentera för kapitel 18! :]
BieberLove ♥
- Vi ses, sa jag och log lite innan jag smällde igen dörren och den tonade rutan skymde hans ansikte. Han stod kvar när jag öppnade och stängde grinden, han stod kvar när jag gick upp för grusgången som ledde mot dörren. Jag låste upp, öppnade den och vände mig om och vinkade. Jag visste inte om han kunde se det, om han ens kollade på mig, men jag chansade.
Förlåt för ett kapitel med brist på bilder :/ Men har rätt mycket att göra just nu.
Kommentera för kapitel 18! :]
BieberLove ♥
Kommentarer
Postat av: Melina
Jätte bra (:
Postat av: Linnea
Meeer :D
Postat av: Frida
mmemememmemrmemmrmenmememr !!! :D
Postat av: Lisa'
mer!:)
Postat av: Melmi'
Hej ! Gillar du att läsa novellbloggar ? Läs gärna då www.biebsordie.blogg.se, hon behöver hjälp att sprida bloggen, för hon har förlorat lite läsare på sistone . Och jag skulle dööö om hon la ner den !!! Och nu är hon BARApå del 6, så gå och läs . Den är Jäääääätte bgra !
Postat av: fanny
Den här novellen är den bästa jag läst! :)
Trackback
