thestoriesboutjb

Tidigare:

Jag lade in min väska och tog istället ut spanskaböckerna, penna och sudd och traskade iväg mot klassrummet.

Costa’s sura blick sade mig att hon krävde en förklaring till min sena ankomst. Jag harklade mig:

-         Ehm, jag missade bussen, mumlade jag.

Mrs. Costa nickade och återgick till genomgången av något som verkade vara oregelbundna verb. Jag blickade ut över klassrummet och utbytte en blick med Nathalia innan jag slog ner blicken och gick och satte mig på min plats.

---

Det ringde ut och alla strömmade ut ur klassrummet. Jag var ganska trött efter 70 minuters mattelektion. Utanför klassrummet väntade jag på Nathalia och Rosalynn. Jag slöt upp vid Rosalynns sida när de kom utsläntrande ur klassrummet. Vi gick och lade in våra matteböcker i våra skåp för att sedan gå direkt till matsalen.

-         Vad är det för mat idag? frågade jag när jag slet upp dörren till matsalen.

-         Vet inte, vi får väl se, sa Rosalynn.

Vi gick och ställde oss i kön. Jag sträckte på halsen för att kunna se vad mattanterna bjöd på idag och såg en lång kille lägga på någon slags gryta på ett lass med ris.

Jag grimaserade, skolans mat var vanligtvis ganska god, med jag gillade inte riset. Jag tog en tallrik och bestick, lastade på lite grönsaker och gick vidare till den varma maten. Jag la på en liten hög med ris och dränkte den sedan i köttgryta.

Jag väntade på de andra vid köns slut och när de kom gick vi och satte oss vid det vanliga bordet, som vi alltid brukade sitta vid.

Jag drog ut stolen, satte mig med en duns och började sakta röra om i maten med gaffeln.

-         Missade du bussen i morse eller sölade du dig bara för att slippa så mycket av spanskalektionen som möjligt? frågade Nathalia lite retsamt.

-         Nepp, jag missade den faktiskt, sa jag och flinade lite innan jag fortsatte:

-         Den åkte precis när jag kom fram till hållplatsen. Jag hatar den där busschaffören... vad heter han? Äh, jag vet inte men den där gamla gubben, han är så sur! Så jag fick gå istället.

-         Inga cykelattacker den här gången? frågade Rosalynn och skrattade.

-         Haha, nej, det verkar som att jag klarat mig från det idag, log jag.

Vi satt tysta ett tag och åt. Då och då slog jag upp blicken från tallriken för att kolla ut över den stora matsalen. Nu kollade jag upp och såg att någon kollade tillbaka på mig – Josh, en av skolans populäraste, han tror han är jätte snygg och att han kan få vem som helst men när han tröttnar på en lämnar han en i sticket. Visst är han snygg, men att han är så medveten om det är väldigt... ”avtändande”. Jag himlade med ögonen och kollade ner i tallriken och försökte diskret peta till Rose, som satt bredvid mig, med armbågen. Hon märkte inget så jag puttade till hårdare.

-         Aj! sa hon lite för högt och jag hyshade.

-         Kollar Josh fortfarande på mig? frågade jag och hon förflyttade blicken från mig bort mot hans bord.

-         Nja, han slänger lite blickar men..., sa hon lite tyst, nu undrade Nathalia vad vi kollade på och vände sig om.

Nu kollade han upp mot vårt bord och vi kollade fort bort, alla tre.

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och reste mig upp för att svara. Rose kollade undrande på mig och jag pekade menande på telefonen. Jag rusade ut ur matsalen för att jag skulle kunna höra vad personen på andra sidan luren sa.

-         Hej, det är jag, Jeremy.

-         Åh, hej! sa jag.

-         Ringer jag mitt i en lektion? undrade han lite ängsligt.

-         Nejdå, jag har lunch, sa jag och satte en hårslinga bakom örat.

-         Okej, ja, vad bra då. Du, jag undrade bara om du är ledig ikväll? Ja, alltså jag ska bort en stund och behöver någon som kan passa Jazzy och Jaxon.

-         Jo.. Jag tror inte att jag har lovat bort mig någonstans, så ja, jag kan passa dom, sa jag och log.

-         Okej, vad bra då! Tror du att du kan komma runt klockan sex?

-         Uhm, jodå, det ska jag nog hinna, sa jag och med det sade vi hejdå och lade på.

Jag gick tillbaka in i matsalen och till min lättnad hade Josh gått därifrån. Rose satt lutad över bordet och skrattade åt något som Nathalia visade på hennes telefon.

-         Är ni klara eller? frågade jag och Rose satte sig ner.

-         Eh, japp, ser ut så... men vi kan vänta om du vill äta klart, sa Natahlia och kollade upp på mig. Matsalen var nästan tom nu. Jag kollade på klockan och noterade att vi snart gick in.

-         Äh, vi går in om tio minuter och det var ändå inget gott. Vi slutar ju om någon timme bara så jag kan äta något när jag kommer hem istället, sa jag, lade mina bestick på tallriken och gick iväg för att lämna det vid disken. De andra kom tätt efter.

 

När det äntligen ringde ut för dagen lät jag ut en suck av lättnad. Jag gick raskt mot skåpet. Dels för att jag ville hem så fort som möjligt och dels för att jag garanterat skulle hinna med bussen, jag ville inte riskera att behöva gå hem också. Jag hörde Rose ropa bakom mig. Jag vände mig om och gick baklänges, jag ville inte förlora någon tid.

-         Ska du göra något efter skolan? ropade hon från sitt skåp på andra sidan korridoren. Jag låste upp mitt skåp.

-         Eh, ja, jag ska sitta barnvakt, tyvärr! ropade jag tillbaka och tryckte ner mina läxböcker i väskan.

-         A okej! Men vi ses imorrn!

Jag smällde igen skåpet, låste det och vinkade mot Rose innan jag kilade iväg mot bussen.

---

Typ helt omöjligt att hitta bra bilder till kapitlet! -.- Anyways... en person tyckte att vi borde ha bättre uppdatering, vi uppdaterar segt nu för att Natali är utomlands och vi hann inte skriva så mycket innan hon åkte :p

 

Dessutom har kapitel 8 försvunnit från utkast så ni kommer inte kunna läsa det för än hon har kommit hem tyvärr :( Kapitel 7 kommer iallafall nästa tisdag :)

Jag lovar er bättre uppdatering när hon kommer hem!!  ~ M.S

Del fem är uppe, vet inte varför den hamnade under "Moa Här!", men jag lade upp det i tisdags iallafall :)

Nu har jag kontrollen över bloggen i 4 veckor ungefär, moahahaha! Update: nästa kapitel kommer nog tisdag/onsdag om ni ville veta det ;p

Tidigare:
Nedifrån hörde man mamma ropa: ”Kom ner och ät!”

Jag reste mig upp;

-         Tyvärr, du får spela efter maten istället.

-         Okej, sa hon och jag lyfte upp henne igen och bar ner henne för trapporna.

När alla satt vid bordet började snacket och det blev en högljudd middag.

Efter middagen somnade Mollie i sin mammas knä och de bestämde sig för att åka hem. När jag sagt hejdå till familjen Samson gick jag upp på mitt rum för att stänga av datorn och för att sedan lägga mig till rätta i min mjuka säng och somna...

---

 

Helgen flög förbi, idag var det måndag och dags för skola. Jag masade mig in i dushen och satte på vattnet. När jag var klar torkade jag mig lite fort och virade sedan in mig i den fluffiga handduken. Jag öppnade badrumsskåpet och tog först ut min deo som jag rullade under armarna, tog sedan ut tandborste och tandkräm och borstade långsamt tänderna.

Jag spottade i handfatet och log sen vänligt mot personen i spegeln som lika vänligt log tillbaka. Jag bestämde mig för att inte föna håret idag, det blir så rakt när jag fönar det, det skulle nog torka innan jag kom till skolan. Jag tog på mig och gick ner och satte mig vid bordet tillsammans med Rachel som satt och smaskade på sin smörgås.

-         Snälla! Kan du aldrig sluta smaska? frågade jag irriterat.

-         Oj, vad sur du var då, sa hon.

Jag suckade och himlade med ögonen. Jag gick fram till bordet och tog en macka ur brödkorgen, brädde på lite smör och lutade mig sen bakåt mot köksbänken. Jag tog stora tuggor som jag snabbt svalde, hälde upp ett glas med juice som jag halsade snabbt.

-         Har Emilio varit ute? frågade jag och kollade på honom där han låg på dörrmattan framför glasdörren som ledde ut till trädgården bakom huset.

-         Nej, sa Rachel och slickade av smöret som satt på hennes fingertoppar.

Jag får väl släppa ut honom som vanligt då, tänkte jag och gick in i vardagsrummet där han låg. När jag närmade mig for han upp och viftade ivrigt med svansen. Jag sköt upp dörren och ut for hunden i full fart. Han tog tid på sig så jag vände mig om och började gå mot trappan.

Jag stannade framför det första trappsteget och vände mig mot Rachel som stog på tå bakom kylskåpsdörren och försökte ställa in frukosten igen.

-         Stäng dörren när han kommer in, sa jag och gick upp för trappan utan att vänta på ett svar.

Jag ställde mig framför spegeln och började sminka mig. Jag gjorde den vanliga ”skolsminkningen”; mascara, lite puder och eye-liner.

Jag kastade en blick över axeln på klockan. Herre min gud! Den är redan kvart över åtta! Jag grabbade tag i min väska, rusade ner för trappen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde.

-         Lås när du går! ropade jag till Rachel och smällde igen dörren bakom mig och sprang mot bussen.

Jag var nästan framme vid busshålsplatsen när bussens dörrar gled igen och bussen långsamt började rulla mot skolan. Jag skyndade mig fram till dörren och knackade på rutan. Där sprang jag, efter bussen, som en idiot och knackade som en galning. Öppna dörrarna då, gubbjävel! Tänkte jag, men nej. Istället för att stanna och öppna dörrarna kastade han en sur blick på mig, skakade på huvudet och ökade hastigheten. Jag saktade ner tills jag stog vid vägkanten och kollade efter bussen.

-         Fuck you! skrek jag.

Jag suckade, slog ut med händerna och började gå mot skolan så att jag skulle komma fram någon gång idag. Hoppas jag inte blir påkörd av en cykel igen.

Ja, du läste rätt, jag blev faktiskt påkörd av en cykel på väg till skolan en gång. Jag flög som en vante... As skämmigt!

 

Efter tjugo minuter ungefär, var jag framme vid skolan. Jag skyndade mig inte direkt till lektionen. Jag var redan försenad och min första lektion var spanska, som jag helst slapp ändå. Jag gick genom de tomma korridorerna mot mitt skåp. Jag lade in min väska och tog istället ut spanskaböckerna, penna och sudd och traskade iväg mot klassrummet.

När jag öppnade dörren vändes all uppmärksamhet mot mig och Mrs. Costa’s sura blick sade mig att hon krävde en förklaring till min sena ankomst. Jag harklade mig:

-         Ehm, jag missade bussen, mumlade jag.

Mrs. Costa nickade och återgick till genomgången av något som verkade vara oregelbundna verb. Jag blickade ut över klassrummet och utbytte en blick med Nathalia innan jag slog ner blicken och gick och satte mig på min plats.

Tidigare:

-         Vart ska du? hörde jag någon säga, kollade upp och såg pappas huvud sticka fram genom dörröppningen till köket.

-         Jag drar hem till Nathalia och badar, sa jag och ställde mig upp.

-         Fy! Jag förstår mig inte på er! sa han.

-         Vadådå?

-         Jag förstår inte hur ni kan bada nu, sa han och skrattade till.

-        Vi är inte fegisar som du bara, sa jag och flinade.

Jag himlade med ögonen och satte handen på dörrhandtaget.

-         Jag drar nu i alla fall, du kan få hålla ditt lilla föredrag för Rachel istället, sa jag och gick ut.

Jag puttade igen dörren, hämtade cykeln och begav mig mot Nathalia.

---

 

Vi gick ut och satte oss på poolkanten. Jag var först med att sticka ner mina fötter.

-         Är det kallt? frågade Nathalia som just lagt ner sin handduk på en solstol.

-         Nja, inte så värst, sa jag och kollade kisandes upp på henne.

-         Inte?

Nu gick hon mot kanten för att sätta sig hon med. Jag kollade ner på mina fötter medans jag väntade på att hennes fötter skulle dyka upp bredvid mina. Helt plötsligt kom vattnet närmare och jag skrek hysteriskt men höll snabbt andan. När jag kom upp till ytan för att mötas av en asgarvande Nathalia skrek jag:

-         DIN IDIOT!

Jag gorjde ett halvlyckat försök att springa fram mot henne. Men, som ni kanske vet, så går det inte särskilt lätt att springa i vattnet... Ja, i alla fall;

Hon började bara garva ännu mer och vände sig bort. Jag nådde kanten och grabbade tag i hennes ena ben och drog ner henne också; och så var kriget igång.

Vi badade ett tag tills vi började huttra och var tvugna att gå upp.

-         Fy vad kallt det blev nu! sa jag.

-         Ja usch! Har du nytt läppstift? frågade Nathalia retsamt.

-         Nej, har du? sa jag och flinade.

Jag virade min stora, mjuka handduk om mig och flyttade min solstol ut ur skuggan. Jag satte mig på den och Nathalia gjorde samma sak.

-         Hur mycket är klockan? frågade jag, slöt ögonen och bara njöt av solen som brände mot ansiktet.

-         Uhm... 15.46, svarade hon.

-         Okej, sa jag oberört men kom snart att tänka på en sak.

Jag for upp i sittande ställning. Jag såg Nathalia hoppa till.

-         Shit! Jag måste hem! Vi får gäster ikväll! Fan, jag glömde helt bort det! sade jag och slog mig i pannan med handflatan.

-         Oj, okej, bäst att du drar då kanske? sa Nathalia.

-         Ja! Hejdå! sa jag som redan hade mosat ner min handduk i väskan.

Jag rusade iväg till framsidan där min cykel stod och väntade. Jag rullade ner den till vägen och cyklade iväg i full fart.

 

När jag kom hem hoppade jag genast in i duschen för att duscha bort kloret.

När jag kom ut ur duschen hängde jag upp min bikini för att torka och kastade en blick på klockan - gästerna skulle snart komma. Jag slet ut hårfönen ur badrumsskåpet och gick med raska steg in på mitt rum, satte i kontakten och började föna mitt hår. Jag stod där framför spegeln och väntade medans mitt tjocka hår skulle bli någorlunda torrt. Efter några minuter var jag nöjd och borstade bara igenom det lite snabbt. Sen rotade jag runt på sminkbordet efter min mascara och strök på lite på mina redan långa ögonfransar. Sen smörjde jag in mina ben, valde kläder och sprutade på mig lite parfym. Medans jag rättade till det lite i mitt rum – egentligen var det inte värt det; mina småkusiner kommer ändå stöka till det igen – ringde det på dörren och jag drog mig sakta neråt för att välkomna gästerna.

Mamma öppnade dörren och in rusade Mollie och Zac - mina kusiner - fem och sju år gamla. Mollie sprang rakt fram mot mig och kramade om mina ben.

-         Abby! utbrast hon lyckligt.

-         Hej tjejen! sa jag och plockade léende upp henne.

Min moster log mot mig och sa:

-         Hon tjatade om dig hela vägen hit i bilen.

-         Jasså, du har längtat efter mig? frågade jag och kollade på Mollie, hon nickade ivrigt.

-         Kan vi gå till ditt rum, Abby? frågade hon.

-         Självklart, sa jag och tittade efter Zac men antog att han och Rachel redan hade hittat på något.

Jag bar upp henne för trappen och satte ner henne på min säng. Där satt hon och kollade med stora ögon.

-         Jag vill ha ett likadant rum som dig, ditt är fint! sa hon.

-         Tack så mycket, ditt rum är inte så pjåkigt det heller, sa jag och skrattade lite tyst.

Hon hoppade ner från sängen och gick fram till min dator.

-         Vill du spela? frågade jag och hjälpte henne upp på stolen.

-         Jag vill spela det där jag spelade förra gången!

-         Okej, sa jag och öppnade luckan där man sätter i skivan.

Nedifrån hörde man mamma ropa: ”Kom ner och ät!”

Jag reste mig upp;

-         Tyvärr, du får spela efter maten istället.

-         Okej, sa hon och jag lyfte upp henne igen och bar ner henne för trapporna.

När alla satt vid bordet började snacket och det blev en högljudd middag.

Efter middagen somnade Mollie i sin mammas knä och de bestämde sig för att åka hem. När jag sagt hejdå till familjen Samson gick jag upp på mitt rum för att stänga av datorn och för att sedan lägga mig till rätta i min mjuka säng och somna...

---

 

HAHA, gud, jag (Moa) suger på att göra kollage, typ världens sämsta eller?

Någon som vet någon bra hemsida/program där man kan göra bra bildkollage? Jag vet att Picnik finns men jag gillar inte de kollagen så mycket. Tacksam för tips! :) ~M.S

Jo, nu är det såhär att den 15:e kommer Natali åka till Makedonien och vara där i ungefär 4 och en halv vecka eller något sånt. Så vi får se ifall vi inte uppdaterar så ofta fram tills hon åker, dels för att vi kommer skriva i förväg och dels för att vi ska ha kapitel som vi sedan tidsinställer så att de kommer upp när hon är borta.

Tidigare:

Flickan kollade på mig med stora ögon.  Jag kollade mig omkring men såg ingen vuxen. Så jag böjde mig ner och tog upp flickan.

Jag började gå runt i affären för att leta efter föräldern.

Jag rundade en klädställning och såg en man sitta på knä och kolla in under en av ställningarna.

-         Ursäkta mig, letar du efter henne? frågade jag och pekade menande på flickan som nu lekte med mitt hår.

Mannen kollade på mig och ställde sig sedan upp.

Jag kände igen honom, den där ringen i örat och det välbekanta ansiktet...

-         Eeh... ja, sa han och torkade av händerna på jeansen.

-         Jeremy, sa han och sträckte fram handen mot mig...

---

 

Jag tog tag i hans hand och skakade den.

-         Abigail, svarade jag.

Han log mot mig och sträckte sig lite tafatt mot flickan.

Jag lämnade över henne till honom men hon höll fast i min t-shirt och gnällde lite lågt.

-         Hon verkar gilla dig, sa han och log lite, leéndet såg nästan lite nervöst ut.

-         Hörrdu, släpp min t-shirt, sa jag och skrattade lite.

Jag tog tag i hennes hand och lirkade loss den från min tröja.

-         Tack... du förresten?

Jag kollade upp på honom.

-         Jag skulle behöva en barnvakt till Jazmyn här och hennes lillebror Jaxon, du verkar komma bra överens med barn och speciellt med Jazmyn. Hur mycket skulle du vilja ha betalt för att passa dom någon dag? Ja... om du vill alltså...

-         Gärna men några pengar behöver jag inte, jag kan göra det gratis, sa jag och log.

Jeremy sken upp i ett stort leénde.

-         Åh, okej men något ska du väl ha? frågade han lite lättat.

-         Nejdå, det behövs verkligen inte men vill du ha mitt nummer eller...?

-         Aa, visst, svarade han.

Jag gav honom mitt nummer och sen kollade jag på klockan och såg att jag kanske borde dra mig hemåt. Jag sa hejdå till Jeremy och Jazmyn. Jag brydde mig aldrig om att prova t-shirtarna utan gick bara ut ur affären och gick hemåt. Medans jag gick tänkte jag på varför jag kände igen honom; har jag sett honom på tv...? Nej, antagligen inte... Det är väl bara någon här ifrån stan, den är ju inte så stor.

 

Jag öppnade grinden och klev in i trädgården, sen vände jag mig om och stängde den igen och gick upp för trädgårdsgången. Jag öppnade dörren och ropade:

-         Pappa? Rachel?

-         I köket, hörde jag pappa säga med sin mörka röst.

Jag knöt upp mina skor och sparkade sedan av mig dom. Jag gick in i köket och fick se pappa och Rachel sitta vid köksön och äta en varsin skål med flingor. Jag ställde ner påsen mitt emot dem med en duns. Jag stoppade ner handen i den och tog upp burken med oliver som jag sedan ställde i facket på insidan av kylskåpsdörren. Jag kände pappas granskande blick på mig när jag tog upp paketet med matlagningsgrädde. Jag kollade upp på honom, han svalde:

-         Har du varit och handlat? frågade han.

-         Nej, jag har varit på toa? sa jag och höjde ena ögonbrynet, jag kunde höra hur Rachel fnissade till lite.

-         Sa inte Rach det till dig? fortsatte jag när jag hade ställt in grädden också. Jag kollade menande på henne men hon kollade bara ner i skålen.

-         Nej det sa hon inget om... kanske för att jag inte frågade... sa han och förde skeden till munnen.

-         Kanske det, sa jag bara och gick ut ur rummet.

Jag gick upp till mitt rum och slängde mig på min obäddade säng. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Rosalynn;

 

Känner jag någon som heter Jeremy?

Jag lade ner mobilen på magen medans jag väntade på svar och kollade upp i taket. Plötsligt kittlade det till på magen; svar.

 

Ingen aning... o.o Vuxen/ung?

’Vuxen’ knappade jag in och satte mig upp.

 

Efter bara någon sekund fick jag svar igen:

 

Okej... jag har ingen aning, om någon vet vem du känner så borde det väl vara du? Men vadårå?

Jag flinade lite och skrev in ett kortfattat svar:

 

Någon jag träffade i affären bara, jag tyckte jag kände igen honom men kunde inte sätta fingret på vem han var... haha

Jag hörde ett raspande ljud och gick till dörren för att öppna och släppa in honom. Ja... hunden alltså. Han trippade iväg mot min säng och hoppade genast upp och lade sig till rätta. Han gäspade stort, lade sedan huvudet på tassarna och kollade på mig med trött blick. Jag stängde dörren igen och gick bort och satte mig på sängkanten.

-         Du, din latmask! Du vaknade ju nyss men så ska du komma och lägga dig här? sa jag och klappade honom på huvudet.

-         Men du, du får faktiskt ta och hoppa ner nu, för jag tänkte bädda, jag knuffade lite på honom och han hoppade ner på golvet igen.

Jag bäddade sängen och kollade sedan min telefon.

1 nytt meddelande.

Jag öppnade det;

’Okej’ stod det bara. Det var förstås från Rosalynn. Jag bestämde mig för att ringa henne eftersom jag inte hade något att göra.

1 signal...

2 signaler...

 

-         Hallå?

Jag log.

-         Hej, det är jag, Abby.

-         Jag vet, jag såg det, sa hon och skrattade.

-         Du är så rolig! sa jag sarkastiskt.

-         Men jaja, vad ville du? sa hon och jag kunde höra att hon log på andra sidan luren.

-         Vill du göra något? Jag har bokstvligt talat astråkigt och inget att göra.

-         Eeh, tyvärr... kan inte...ska snart iväg...

-         Oh, okej... men vi ses på måndag om inte imorgon, sa jag lite besviket.

-         Ja det gör vi, puss, hej!

-         Hejdå, sa jag men hon hade redan lagt på.

Jag suckade men tänkte verkligen inte sitta inne hela dagen så jag ringde Nathalia istället. Hon kunde så vi bestämde att jag skulle ta cykel hem till henne. Det var varmt ute idag och hon hade pool, idag skulle vi antagligen ta årets första dopp i poolen. Om vi inte skulle fega ur, så att säga. Jag satte på mig badkläder och satte sedan på kläderna över, packade ner lite nödvändigt som handduk och sånna saker och rusade sedan ner till hallen för att ta på mig mina skor.

-         Vart ska du? hörde jag någon säga, kollade upp och såg pappas huvud sticka fram genom dörröppningen till köket.

-         Jag drar hem till Nathalia och badar, sa jag och ställde mig upp.

-         Fy! Jag förstår mig inte på er! sa han.

-         Vadådå?

-         Jag förstår inte hur ni kan bada nu, sa han och skrattade till.

-         Det är ju maj, så det är väl inte så konstigt?

-         Men det måste ju vara kallt ändå.

Jag himlade med ögonen och satte handen på dörrhandtaget.

-         Jag drar nu i alla fall, du kan få hålla ditt lilla föredrag för Rachel istället, sa jag och gick ut.

Jag puttade igen dörren, hämtade cykeln och begav mig mot Nathalia.

---

 

Så, efter några försök går det nu att ladda upp bilder! Så här får ni kapitel tre!

Kanske inte händer så värst mycket än, men jaa, man måste ju börja någonstans :) ~M.S & N.B

Hej alla läsare vi kände bara för att berätta att vi har ett nytt besöksrekord! kanske inte jättemycket.. men det går uppåt :D TACK!

Jag och min partner undrar bara en sak; är det så svårt egentligen att slänga in en kommentar om vad ni tycker? Menar inte att låta dryg men den känns ju inte kul att skriva om ingen kommentera om vad dom tycker ska hända och vad som är bra/dåligt, det blir ju ganska svårt efter ett tag och man tröttnar ju ganska snabbt... just nu har vi 20+ läsare och vi har fått två kommentarer på senaste kapitlet.. det är lite tråkigt om ni inte kommenterar, vi menar ju inte att låta gnälliga och så men ändå liksom.. tänker er in i våran "situation" :)