This Thing We Call Love - Del 5

Tidigare:
Nedifrån hörde man mamma ropa: ”Kom ner och ät!”

Jag reste mig upp;

-         Tyvärr, du får spela efter maten istället.

-         Okej, sa hon och jag lyfte upp henne igen och bar ner henne för trapporna.

När alla satt vid bordet började snacket och det blev en högljudd middag.

Efter middagen somnade Mollie i sin mammas knä och de bestämde sig för att åka hem. När jag sagt hejdå till familjen Samson gick jag upp på mitt rum för att stänga av datorn och för att sedan lägga mig till rätta i min mjuka säng och somna...


 

Helgen flög förbi, idag var det måndag och dags för skola. Jag masade mig in i dushen och satte på vattnet. När jag var klar torkade jag mig lite fort och virade sedan in mig i den fluffiga handduken. Jag öppnade badrumsskåpet och tog först ut min deo som jag rullade under armarna, tog sedan ut tandborste och tandkräm och borstade långsamt tänderna.

Jag spottade i handfatet och log sen vänligt mot personen i spegeln som lika vänligt log tillbaka. Jag bestämde mig för att inte föna håret idag, det blir så rakt när jag fönar det, det skulle nog torka innan jag kom till skolan. Jag tog på mig och gick ner och satte mig vid bordet tillsammans med Rachel som satt och smaskade på sin smörgås.

-         Snälla! Kan du aldrig sluta smaska? frågade jag irriterat.

-         Oj, vad sur du var då, sa hon.

Jag suckade och himlade med ögonen. Jag gick fram till bordet och tog en macka ur brödkorgen, brädde på lite smör och lutade mig sen bakåt mot köksbänken. Jag tog stora tuggor som jag snabbt svalde, hälde upp ett glas med juice som jag halsade snabbt.

-         Har Emilio varit ute? frågade jag och kollade på honom där han låg på dörrmattan framför glasdörren som ledde ut till trädgården bakom huset.

-         Nej, sa Rachel och slickade av smöret som satt på hennes fingertoppar.

Jag får väl släppa ut honom som vanligt då, tänkte jag och gick in i vardagsrummet där han låg. När jag närmade mig for han upp och viftade ivrigt med svansen. Jag sköt upp dörren och ut for hunden i full fart. Han tog tid på sig så jag vände mig om och började gå mot trappan.

Jag stannade framför det första trappsteget och vände mig mot Rachel som stog på tå bakom kylskåpsdörren och försökte ställa in frukosten igen.

-         Stäng dörren när han kommer in, sa jag och gick upp för trappan utan att vänta på ett svar.

Jag ställde mig framför spegeln och började sminka mig. Jag gjorde den vanliga ”skolsminkningen”; mascara, lite puder och eye-liner.

Jag kastade en blick över axeln på klockan. Herre min gud! Den är redan kvart över åtta! Jag grabbade tag i min väska, rusade ner för trappen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde.

-         Lås när du går! ropade jag till Rachel och smällde igen dörren bakom mig och sprang mot bussen.

Jag var nästan framme vid busshålsplatsen när bussens dörrar gled igen och bussen långsamt började rulla mot skolan. Jag skyndade mig fram till dörren och knackade på rutan. Där sprang jag, efter bussen, som en idiot och knackade som en galning. Öppna dörrarna då, gubbjävel! Tänkte jag, men nej. Istället för att stanna och öppna dörrarna kastade han en sur blick på mig, skakade på huvudet och ökade hastigheten. Jag saktade ner tills jag stog vid vägkanten och kollade efter bussen.

-         Fuck you! skrek jag.

Jag suckade, slog ut med händerna och började gå mot skolan så att jag skulle komma fram någon gång idag. Hoppas jag inte blir påkörd av en cykel igen.

Ja, du läste rätt, jag blev faktiskt påkörd av en cykel på väg till skolan en gång. Jag flög som en vante... As skämmigt!

 

Efter tjugo minuter ungefär, var jag framme vid skolan. Jag skyndade mig inte direkt till lektionen. Jag var redan försenad och min första lektion var spanska, som jag helst slapp ändå. Jag gick genom de tomma korridorerna mot mitt skåp. Jag lade in min väska och tog istället ut spanskaböckerna, penna och sudd och traskade iväg mot klassrummet.

När jag öppnade dörren vändes all uppmärksamhet mot mig och Mrs. Costa’s sura blick sade mig att hon krävde en förklaring till min sena ankomst. Jag harklade mig:

-         Ehm, jag missade bussen, mumlade jag.

Mrs. Costa nickade och återgick till genomgången av något som verkade vara oregelbundna verb. Jag blickade ut över klassrummet och utbytte en blick med Nathalia innan jag slog ner blicken och gick och satte mig på min plats.

Japp, nu sitter man i bilden efter att ha kollat på Eskilstuna City's 95:ors första match i gothia för idag :) Förlust :( Men bara att rycka upp sig, nu är vi påväg till hotellet så tänkte slänga in inlägget nu, varsågoda! Enjoy ;) ~ M.S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0