thestoriesboutjb

Tidigare:

När det äntligen ringde ut för dagen lät jag ut en suck av lättnad. Jag gick raskt mot skåpet. Dels för att jag ville hem så fort som möjligt och dels för att jag garanterat skulle hinna med bussen, jag ville inte riskera att behöva gå hem också. Jag hörde Rose ropa bakom mig. Jag vände mig om och gick baklänges, jag ville inte förlora någon tid.

-         Ska du göra något efter skolan? ropade hon från sitt skåp på andra idan korridoren. Jag låste upp mitt skåp.

-         Eh, ja, jag ska sitta barnvakt, tyvärr! ropade jag tillbaka och tryckte ner mina läxböcker i väskan.

-         A okej! Men vi ses imorrn!

Jag smällde igen skåpet, låste det och vinkade mot Rose innan jag kilade iväg mot bussen.

När jag kom hem möttes jag av Emilio som glatt viftade på svansen över att jag äntligen var hemma.

Jag slängde min väska på bordet och öppnade kylskåpet för att ta något att äta. Jag tog lite rester som jag värmde i mikron. Medans jag väntade på att maten skulle bli klar rotade jag runt i väskan och tog upp min mobil. När jag var på väg hem från skolan hade jag kommit på att jag inte hade någon aning om vart Jeremy bodde, så jag skickade iväg ett sms där jag frågade om adressen. När jag hade tagit maten till bordet hade jag fått ett svar.

När jag var hade ätit klart ställde jag in disken i diskmaskinen. Klockan var snart fem, jag skulle inte vara hos Jeremy förän sex.

-         Emilio? Emilio gubben? ropade jag och han kom springandes.

Jag satte på honom kopplet, satte på mig skorna och öppnade sedan dörren. Jag låste dörren efter mig och gick den vanliga rundan genom skogen.

Jag kom tillbaka precis i tid för att hinna fixa mig lite innan jag cyklade iväg mot kvällens jobb. Jag kom fram lite tidigare än sagt, jag ville inte riskera att bli sen förta gången. Jag jämförde sms:et med husets adress och konstaterade att det var rätt hus. Jag gick upp for den breda grusgången och ringde på dörrklockan. En liten hund började skälla och jag hörde någon skynda sig ner för en trappa. Den stora trädörren öppnades med ett klick och på dörrmattan stod Jeremy med en lite pojke på armen. Jag log lite nervöst och hoppade till när en liten hund hoppade på mig.

-         Ja just det, jag glömde säga att vi har en hund... jag hoppas inte att det är ett problem...? sa han och log lite snett.

-         Nejdå, jag har själv en hund, en golden, sa jag och böjde mig ner för att klappa den lilla hunden.

-         Kom in, sa han nu och jag klev in i den varma hallen.

Jag hängde av mig jeansjackan och kollade runt i den stora hallen. Den var ganska mörk, bara några smålampor var tända. Han började gå upp för trappen och jag följde efter. Där uppe var det tänt. Han ledde mig genom en hall med dörrar på båda sidorna. Jag kikade in i rummen när jag passerade, de flesta var väldigt ljusa och modernt inredda. Han gick in i ett rum som låg på vänster sida av hallen. Rummets väggar var vita men det blev väldigt färgglatt pågrund av alla leksaker som låg utspridda lite överallt i rummet. På golvet satt Jazmyn och lekte med någon leksak där man skulle lägga i en kloss i ett hål med samma form. När hon hörde oss kollade hon upp och vinkade glatt mot mig. Jag böjde lite på mig, log och vinkade tillbaka.

-         Japp, så här har vi Jazmyn och Jaxon Bieber, sa han och pekade på barnen.

Bieber? Som Justin Bieber? Så det här var hans pappa och syskon? Gud! Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag inte listat ut det? Herregud vad korkad jag är ibland!

-         Abigail...? frågade Jeremy.

-         Öh, ja... Så du ä-är, Justin, Justin Biebers... pappa? var det ända jag fick fram.

-         Ja, jo, det är jag... jag trodde du visste... jag kanske inte presenterade mig tillräktligt ordentligt. Jag är alltså Jeremy Bieber, Justin Biebers pappa... sa han och skrockade lågt.

Jag kände hur kinderna hettade och skrattade lite lågt. Jeremy kollade på klockan.

-         Oj, du jag måste dra nu, sa han, gav mig några instruktioner, räckte över Jaxon till mig och sprang sedan tillbaka ner.

När han stängde dörren bakom sig satte jag mig på golvet bredvid Jazmyn med Jaxon i knät. Hon kollade på mig och log stort och sött.

Efter ett tag somnade Jaxon och Jazmyn gäspade stort, så jag lade ner Jaxon, som redan hade pyjamas på sig, i sin säng. Jag tog med Jazzy til badrummet för att borsta hennes små tänder. Jag bytte ut hennes små jeans mot pyjamasbyxor och hennes vita t-shirt, med fläckar från något som verkade vara sylt, slängde jag i smutsburken och satte på henne pyjamaströjan istället.

Hon somnade i stort sett samma ögonblick som jag lade ner henne i sängen.

-         Jaha, och vad ska jag göra nu då? Mumlade jag för mig själv.

Jag såg mig om i rummet och tänkte att jag kunde kanske städa upp lite, det kunde väl inte skada?

Jag höll på länge och parade tyst ihop leksaker som hörde till varandra och stoppade ner de i en stor leksakskista i trä. Det knakade bakom mig och jag frös mitt i en rörelse. Jag vände mig snabbt om och till min lättnad var det bara Jeremy som stog och beundrade det nu städade rummet.

-         Oh, du skrämde mig! sa jag tyst för att inte väcka Jazzy och Jaxon.

-         Vad fint du har gjort, sa han lika tyst.

-         Ja, jag hade inget att göra när de hade somnat så jag tänkte att det kan väl inte skada om jag städar lite här inne, sa jag, ställde mig upp och kliade mig i bakhuvudet.

-         Jo, det behövdes, sa han och vi skrattade.

Han följde mig ner till dörren. Jag tog på mig min jacka och vände mig om för att säga hejdå och såg att han stog och rotade runt i sin plånbok.

-         Jag behöver inget, jag menar det, sa jag.

-         Klart du ska ha något Abigail, 10 dollar är typ det ända jag har, går det bra sa han och sträckte fram sedeln.

-         Tack, men kalla mig Abby, och ring bara om du behöver hjälp något mer, sa jag léende och tog emot sedeln.

-         Visst, det ska jag göra, sa han.

Jag vände mig om och öppnade dörren, jag vinkade och hörde när han stängde dörren bakom mig.