thestoriesboutjb

Tidigare:

Flickan kollade på mig med stora ögon.  Jag kollade mig omkring men såg ingen vuxen. Så jag böjde mig ner och tog upp flickan.

Jag började gå runt i affären för att leta efter föräldern.

Jag rundade en klädställning och såg en man sitta på knä och kolla in under en av ställningarna.

-         Ursäkta mig, letar du efter henne? frågade jag och pekade menande på flickan som nu lekte med mitt hår.

Mannen kollade på mig och ställde sig sedan upp.

Jag kände igen honom, den där ringen i örat och det välbekanta ansiktet...

-         Eeh... ja, sa han och torkade av händerna på jeansen.

-         Jeremy, sa han och sträckte fram handen mot mig...

Jag tog tag i hans hand och skakade den.

-         Abigail, svarade jag.

Han log mot mig och sträckte sig lite tafatt mot flickan.

Jag lämnade över henne till honom men hon höll fast i min t-shirt och gnällde lite lågt.

-         Hon verkar gilla dig, sa han och log lite, leéndet såg nästan lite nervöst ut.

-         Hörrdu, släpp min t-shirt, sa jag och skrattade lite.

Jag tog tag i hennes hand och lirkade loss den från min tröja.

-         Tack... du förresten?

Jag kollade upp på honom.

-         Jag skulle behöva en barnvakt till Jazmyn här och hennes lillebror Jaxon, du verkar komma bra överens med barn och speciellt med Jazmyn. Hur mycket skulle du vilja ha betalt för att passa dom någon dag? Ja... om du vill alltså...

-         Gärna men några pengar behöver jag inte, jag kan göra det gratis, sa jag och log.

Jeremy sken upp i ett stort leénde.

-         Åh, okej men något ska du väl ha? frågade han lite lättat.

-         Nejdå, det behövs verkligen inte men vill du ha mitt nummer eller...?

-         Aa, visst, svarade han.

Jag gav honom mitt nummer och sen kollade jag på klockan och såg att jag kanske borde dra mig hemåt. Jag sa hejdå till Jeremy och Jazmyn. Jag brydde mig aldrig om att prova t-shirtarna utan gick bara ut ur affären och gick hemåt. Medans jag gick tänkte jag på varför jag kände igen honom; har jag sett honom på tv...? Nej, antagligen inte... Det är väl bara någon här ifrån stan, den är ju inte så stor.

Jag öppnade grinden och klev in i trädgården, sen vände jag mig om och stängde den igen och gick upp för trädgårdsgången. Jag öppnade dörren och ropade:

-         Pappa? Rachel?

-         I köket, hörde jag pappa säga med sin mörka röst.

Jag knöt upp mina skor och sparkade sedan av mig dom. Jag gick in i köket och fick se pappa och Rachel sitta vid köksön och äta en varsin skål med flingor. Jag ställde ner påsen mitt emot dem med en duns. Jag stoppade ner handen i den och tog upp burken med oliver som jag sedan ställde i facket på insidan av kylskåpsdörren. Jag kände pappas granskande blick på mig när jag tog upp paketet med matlagningsgrädde. Jag kollade upp på honom, han svalde:

-         Har du varit och handlat? frågade han.

-         Nej, jag har varit på toa? sa jag och höjde ena ögonbrynet, jag kunde höra hur Rachel fnissade till lite.

-         Sa inte Rach det till dig? fortsatte jag när jag hade ställt in grädden också. Jag kollade menande på henne men hon kollade bara ner i skålen.

-         Nej det sa hon inget om... kanske för att jag inte frågade... sa han och förde skeden till munnen.

-         Kanske det, sa jag bara och gick ut ur rummet.

Jag gick upp till mitt rum och slängde mig på min obäddade säng. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Rosalynn;

Känner jag någon som heter Jeremy?

Jag lade ner mobilen på magen medans jag väntade på svar och kollade upp i taket. Plötsligt kittlade det till på magen; svar.

Ingen aning... o.o Vuxen/ung?

’Vuxen’ knappade jag in och satte mig upp.

Efter bara någon sekund fick jag svar igen:

Okej... jag har ingen aning, om någon vet vem du känner så borde det väl vara du? Men vadårå?

Jag flinade lite och skrev in ett kortfattat svar:

Någon jag träffade i affären bara, jag tyckte jag kände igen honom men kunde inte sätta fingret på vem han var... haha

Jag hörde ett raspande ljud och gick till dörren för att öppna och släppa in honom. Ja... hunden alltså. Han trippade iväg mot min säng och hoppade genast upp och lade sig till rätta. Han gäspade stort, lade sedan huvudet på tassarna och kollade på mig med trött blick. Jag stängde dörren igen och gick bort och satte mig på sängkanten.

-         Du, din latmask! Du vaknade ju nyss men så ska du komma och lägga dig här? sa jag och klappade honom på huvudet.

-         Men du, du får faktiskt ta och hoppa ner nu, för jag tänkte bädda, jag knuffade lite på honom och han hoppade ner på golvet igen.

Jag bäddade sängen och kollade sedan min telefon.

1 nytt meddelande.

Jag öppnade det;

’Okej’ stod det bara. Det var förstås från Rosalynn. Jag bestämde mig för att ringa henne eftersom jag inte hade något att göra.

1 signal...

2 signaler...

-         Hallå?

Jag log.

-         Hej, det är jag, Abby.

-         Jag vet, jag såg det, sa hon och skrattade.

-         Du är så rolig! sa jag sarkastiskt.

-         Men jaja, vad ville du? sa hon och jag kunde höra att hon log på andra sidan luren.

-         Vill du göra något? Jag har bokstvligt talat astråkigt och inget att göra.

-         Eeh, tyvärr... kan inte...ska snart iväg...

-         Oh, okej... men vi ses på måndag om inte imorgon, sa jag lite besviket.

-         Ja det gör vi, puss, hej!

-         Hejdå, sa jag men hon hade redan lagt på.

Jag suckade men tänkte verkligen inte sitta inne hela dagen så jag ringde Nathalia istället. Hon kunde så vi bestämde att jag skulle ta cykel hem till henne. Det var varmt ute idag och hon hade pool, idag skulle vi antagligen ta årets första dopp i poolen. Om vi inte skulle fega ur, så att säga. Jag satte på mig badkläder och satte sedan på kläderna över, packade ner lite nödvändigt som handduk och sånna saker och rusade sedan ner till hallen för att ta på mig mina skor.

-         Vart ska du? hörde jag någon säga, kollade upp och såg pappas huvud sticka fram genom dörröppningen till köket.

-         Jag drar hem till Nathalia och badar, sa jag och ställde mig upp.

-         Fy! Jag förstår mig inte på er! sa han.

-         Vadådå?

-         Jag förstår inte hur ni kan bada nu, sa han och skrattade till.

-         Det är ju maj, så det är väl inte så konstigt?

-         Men det måste ju vara kallt ändå.

Jag himlade med ögonen och satte handen på dörrhandtaget.

-         Jag drar nu i alla fall, du kan få hålla ditt lilla föredrag för Rachel istället, sa jag och gick ut.

Jag puttade igen dörren, hämtade cykeln och begav mig mot Nathalia.

Så, efter några försök går det nu att ladda upp bilder! Så här får ni kapitel tre!

Kanske inte händer så värst mycket än, men jaa, man måste ju börja någonstans :) ~M.S & N.B